torsdag, april 26, 2018

Vernissage XI

Nu när det snart är dags för sängen, passar det väl bra att jag visar ännu en tavla.

Den här gången tänker jag inte tala om vad den föreställer. Inte heller tänker jag berätta vem som gjort den. Det tänkte jag att du skulle göra.

Trycket är inköpt i ett land, som vi ofta benämner med två olika namn. Helt nyligen visste jag egentligen inte varför. Men så lärde jag mig; det ena namnet är i själva verket bara en del av hela nationen.

Välkommen med dina kunskaper. Jag tror inte det är så svårt.


*****
Här finns fler visningar.

Socialfall

Att bo i storstad är nog inget för mig. Luleå är tillräckligt lagom. En stor liten stad med nästan 80000 medmänniskor och fler blir vi.

Vad jag gillar är bland annat att jag så gott som alltid, när jag rör mig ute på stan (vilket inte går att undvika, eftersom jag bor som jag gör; mitt i mittersta centrum) träffar bekanta, folk jag hejar på, gamla kunder och andra trevliga människor.

Idag blev det nog ett litet rekord. Jag hann bara 200 meter på min väg mot lunchstället då jag träffade på min före detta chefs dotter med tremånadersbaby i vagn, pratandes med före detta kollegas dotter med sjumånadersdito i sin vagn. De gjorde sällskap med mig en bra bit.

På lunchstället var det ovanligt mycket folk. Det visade sig vara en eftermiddagsföreställning på teatern, vars besökare passade på att käka lunch innan det var dags för dem att bänka sig i salongen. Jag höll inte på att få plats, men eftersom jag blivit "känd" gäst sa Camilla i kassan att jag kunde ta det där reserverade bordet.
 - Dom kommer inte förrän om en och en halv timme, sa hon.
Där hade jag ju i och för sig stämt träff med A, som anlände kort efter mig.

Idag blev det vegetariskt
Vi fick vår mat, medan folk strömmade in. En dam sneglar på mig lite mer än vanligt. Och snart kommer hon fram.
 - Men Bert! Känner du igen mig, frågade hon.
 - Jovisst! Nu gör jag det. Men det var onekligen oväntat.
 - Jo, jag här här för Västerbottensteaterns räkning. Jag jobbar ju där nu.
 Varm kram.
Hon är en före detta kollega i resebranschen som jag inte sett på 15 år, boende i Skellefteå. Så det var väl inte så märkligt.

Sedan kommer Gunnel förbi och snackar en stund, varefter jag får syn på Ann-Catrin i kön till kassan. Henne har jag inte sett på flera år. Hon är numera designer, men vi har jobbat ihop. Varma kramar återigen.

På vägen hem träffar jag en granne ute på träningsrunda. Och jag hinner inte särskilt långt förrän jag träffar tre till. Lennart tränar han också. Nyopererade knän. Men det går finfint.

På fiket i Smedjan, sitter min kusin, som vinkar, när jag går förbi och snart passerar jag en kille, numera optiker, som mina syrror har skött om när han var i koltåldern.

Ja, sådär gick det på och jag var väl skuld till alla sociala kontakter själv också, eftersom jag senare traskade iväg till en viltaffär (ambulerande) för nödvändiga inköp av suovas, ren- och älgfärs och torkat renkött. Sapmi ren och vilt finns alltid utanför COOP Arena, som ligger alldeles i närheten av ett av våra kontor här i stan, så det blev besök där också. Kul.

Förresten träffade jag två gamla bekanta även där vi köttvagnen. Senast vi sågs var i Kroatien för sex år sedan. 

Hemåt igen och sedan iväg till den vanliga affären, med sväng förbi mitt gamla jobb i ett ärende. Då blev jag erbjuden att vara med på en tapaskväll om någon vecka. Det var ett femtontal anmälda kolleger anmälda och jag sällade mig gärna till dem.

Ja, och så träffade jag Micke piloten, förstås och några andra. Säkert har jag missat någon också.

Undrar vem jag hade träffat i Stockholm, om jag bodde där?

*****

Nu är vårbruket ...

.. igång för fullt. Vinterns kryddning samlas ihop på gator, torg och trottoarer för att tvättas och återanvändas när det blir aktuellt igen.

Så går det till.

*****

onsdag, april 25, 2018

Möten

Ut i solen. Men det är rätt småkyligt. Bara ett par tre grader över nollan. Jag beslutar mig för att gå "Antikrundan", som går runt en av innerstadsfjärdarna, nämligen Skurholmsfjärden. Det blir en halvmil, ungefär. I rask takt.

Mellan Malmudden och västra Skurholmen möter jag två av mina granntanter på väg åt motsatt håll.
 - Du går ju alldeles för sakta, säger Sylvi.
 - Men du vet ju inte att det var bara drygt två minuter sedan jag gick hemifrån, sa jag väl medveten om att jag hållit på en kvart. De skrattar.
 - Ja, jag måste då köpa nya skor. Det är hål i dom här, säger hon.
 - Men passa dig då för att gå längs strandpromenaden där borta, varnar jag. Det är så blött.

Vi går vidare åt varsitt håll. En ung joggare svischar förbi med ett hej. Jag ser sångsvan och sädgäss ute vid vaken på isen. Bofinkarna sjunger och tamejsjutton (står det ordet i SAOL?) hör jag inte en storspovs vårkvillrande också. Till slut får jag även syn på den, där den slagit sig ner på fjärdens is. Förmodligen tror den att det är en åker.

Det blir en del kryssande och kreativt klivande ute i snön på sina ställen. Men hellre det än att gå i vatten. Det är en hel del som ska smälta och det porlar små bäckar ner mot fjärden här och där. Möter en äldre man som stannar och pratar.
 - Ja, det har torkat upp här, ser jag.
 - Jaså, sa jag. Men därborta runt kröken är det väldigt mycket vatten.
 - Säger du det. Ja i förrgår gick det inte att gå ens här, där det nu är torrt.

Kommer in mot Östermalm och möter samma joggare som tidigare, som hunnit runt ett varv redan.
 - Hej igen, säger han och smajlar.
 - Det kan man säga, sa jag.
Han fortsätter i snabb takt.

Hjalmar äter lunch på husses jobb
Snart är jag inne i centrum igen. Går och köper ost, som saknas hemma och vandrar hemåt genom stan.

I trappan hemma träffar jag på Torild, som står och pratar med en av fiberinstallatörerna och Hjalmar, som äter lunch. Hjalmar är en mops, som fått följa med husse till jobbet. Han är helt koncentrerad på att få i sig maten och ger inget tecken på att vilja hälsa på oss andra. När han är färdig går han in i sin hundbur och lägger sig.

Jag går hem, sedan jag förhört mig om läget med installationerna.
 - Det är klart nu. Alla lägenheter har fått sina uttag, så nu är det bara för Telia att hitta på-knappen.

När det nu blir.


*****

Hur går det till

En kort reflektion såhär på förmiddagskvisten, när nyheterna på radio snurrat ett par varv och frukosten ligger där den ska, d.v.s. i magen.

För andra dagen i rad rapporteras att nationella prov i engelska, och därmed facit, läckt ut i förväg på sociala medier. Igår för niorna, idag för gymnasieeleverna.

Fråga nr
  1. Hur distribueras proven från centralt håll?
  2. Hur förvaras/lagras de i skolorna?
  3. Vem läcker? Och i så fall - får hen betalt?
  4. Hur har eleverna som vill fuska tillgång till sociala medier under provtiden?
 Är det verkligen så, att eleverna får ha mobiltelefonen bredvid sig på bordet. Har de öronsnäckor och lyssnar till någon som ger svaren i talad form.

Är det inte bara flathet att det kan gå till på det sättet?

Förklara, tack.

En gång fuskade en av mina skolkamrater i ett tyskaprov. Hon hade på insidan av handleden skrivit in de tyska bestämda artiklarna noggrant och smått med kulspetspenna. Allt täckt av tröjärmen. Det upptäcktes av en av oss andra elever, som anmälde.

Den skyldiga tjejen fick förstås underkänt, men fick också be om ursäkt offentligt till klassen. Hon hade dåligt samvete länge efter den händelsen, men fick hjälp och stöd, så att det med tiden blev frid och fröjd igen.

Och hon gjorde aldrig om det.
Ingen annan heller.

*****

tisdag, april 24, 2018

Mer ...

.. höst än vår.

*****

Vernissage X

Dags för lite sherry igen ... Ja, om du har någon hemma, förstås.

Här kommer det tionde alstret hämtat från våra väggar. Denna gång en luleåkonstnär, i alla fall då. Nu bor hon i Åkersberga, men återvänder då och då hit med sina utställningar. Anna Toresdotter; mästare på ljus och hur ljus faller på en fasad, eller genom ett fönster.

Anna fanns med bland bekantas bekanta, så naturligtvis fick jag en personlig dedikation på den där tavlan, som är den största jag har av henne. Måtten är 85 X 65 cm där den hänger vid den ståtliga amazonliljan och gullrankan, sedan många år.

Jag blir i alla fall nyfiken på vad som finns bakom den där dörren på glänt.


Om Anna Toresdotter kan du läsa mer här.

Och fler vernissager har du här
*****

måndag, april 23, 2018

En tredjedel

Återigen är matsvinnet under diskussion. Idag skedde det bland annat i Sveriges Radios valprojekt 10 miljoner som är tänkt att inventera synpunkter och idéer om alla möjliga ämnen, som vi 10 miljoner invånare kan tänkas klura på inför valet.

30% av all mat som produceras slängs i soporna. Det gäller globalt. Hur mycket som slängs här i Sverige vet jag inte, men det är förmodligen en hel del. Och det värsta är att det slängs helt i onödan. Svenskarna har blivit ett bekvämt släkte. Bäst-före-datum har blivit religion. Och som alla religioner leder det vilse; bort från egna omdömen, och erfarenheter.

När jag för en tid sedan tillbringade en långhelg i grannlandet, såg jag en mycket god idé, som borde införas här hemma också. Inte bara på förpackningarna, utan även i folks hjärnor.

Vi är fixerade vid datummärkningar och behöver en liten påminnelse.

I Ring P1 i morse hörde jag en inringare som tyckte att vi bara skulle ha tillverkningsdatum stämplat på matförpackningarna. Den idén tror jag definitivt inte på. De flesta av oss har för dåligt begrepp om hur länge olika matvaror håller, och jag tror att hans förslag snarare skulle föra med sig ett större svinn. 

Själv berömmer jag mig för att vara duktig på det här området. Utan att skämmas. Här slängs inte mycket mer i matväg, än det som rensas bort från grönsaker innan användning. Eller ett fiskskinn.

Inte heller köps det för kung och fosterland, när man inte är mer än delkung för mer än ett hushåll. Många gånger har jag skådat in i kylskåp (inte hos oss) belamrade på varenda hylla med burkar och flaskor och grejer och mat och kryddor och .... Ja, jag vet inte vad. Och mycket är gammalt och bortglömt sedan länge, förmodligen. Anledningen är förstås att de som har packade kylskåp inte har någon överblick. De vet inte vad som finns där. Nästa gång de behöver något så köper de varan på väg hem från jobbet, för säkerhets skull. Och så har man tre senapstuber och fyra flaskor dressing (vad man nu ska med färdig dressing till) på hyllorna. Grejerna blir gamla. Tror man. Trots att just de här produkterna innehåller mer konserveringsmedel än livsdito. Men efter sex år slängs det.

Jag har vid flera tillfällen öppnat och använt mjölk som "gått ut" för en vecka sedan. Utan några som helst problem. Man dör inte av att smaka. Det bor inga djur i förpackningen.

Så ta dig i kragen! Istället för att skämmas.

*****
Här hittar du dagens inslag från P1

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ännu mera ...

.. om mammas barndomshem fick jag se och höra i våra lokala nyhetssändningar idag. Jag har ju berättat om banvaktsstugan förr, men nu blev det även ett TV-inslag med anledning av att huset blivit statligt byggnadsminne.

Här kan du läsa mer och se en liten film.

*****

Kommer hem ...

.. till stan efter stughelgen.

Inspektionsrundan i citruslunden visar att kumquatbusken, som beskurits kraftigt efter höstens rekordskörd, nu verkar ta nya friska tag mot framtida diton.
*****

söndag, april 22, 2018

Om ett möte

Såhär skriver Thord Wiman om lappugglan,  denna mytomspunna fågel, som även han upplevt att få träffa. 

Var säker på att lappugglan nattetid kniper en och annan fågelfröätande sork, mus eller annan sorts smågnagare, feta och fina på spillfrön, gourmetmat för en uggla.
Kanske är det en fågel som mest stryker omkring men lyssna efter skymning/mörkerinbrott efter det dova, djupa revirropet. Den omgärdar sig rent allmänt med kusliga läten i vårnatten. Och är det någon som knäpper ljudligt med näbben utanför er dörr - gå för allt i världen inte ut!Jo, nog är det en imponerande fågel det där som förkroppsligar, levandegör själva storskogens mysticism, inkarnerar den. Vid en handfull tillfällen har jag ägt lyckan se lappuggla och blir lika varmt berörd varenda gång.

*****

Bräda för bräda ...

.. jobbar sig våren framåt och frilägger vår stora altan; den som vetter mot den varma eftermiddagssolen. Men ännu är det inte möjligt att sätta ut några möbler. Ytan är för liten och dessutom har snön på taket en obehaglig förmåga att smälta och skicka kalla droppar ner i nacken på den som försöker sig på att modigt kliva ut i ljuset.

Ett grannpar tittar in på kaffe. Vi pratar om Valborgshelgen som närmar sig om en dryg vecka.
 - Ja, vi har då ingen brasa att tända.
 - Näe, säger jag. Vår hopsamlade rishög syns inte under snön ens, så den kommer inte bland kandidaterna.

I tankarna finns ju fjolårets version av firande.

 - Nå, vi får väl fundera.

Ännu är det april

*****

Diskat och klart ...

.. efter en trevlig middag med våra nyaste grannar.

Extra krydda blev den lappuggla som satt på gärsgården utanför köksfönstret och bevakade oss.

*****
Staketet kan heta gärsgård, gärdsgård eller gärdesgård.  Alla former är korrekta enligt SAOL.

lördag, april 21, 2018

Nåja - hen lämnade ...

.. ju i alla fall ett visitkort. För något tack fick man ju inte. Inte ens en bild.

Nej, denna patient, som krockade med vår entrédörr, lät sig utan protest lyftas in på akuten för en stunds vila i mörker, värme och tystnad. Tjugo minuter räckte.

Vid utskrivning hann jag inte ens ta en bild.

Men en vacker grönsiska var det i alla fall, som raskt lämnade vårdinrättningen. Det tog väl 0,03 sekunder ungefär.

*****

fredag, april 20, 2018

En av våra största ...

.. ugglor, lappugglan besökte oss ikväll. Av en slump fick jag se den sitta vid vår fågelmatning i skymningen, som såhär års inträffar vid 21-tiden.

Den är rätt oskygg, (har träffat den förr) så jag smyger ut för att ta en bild. Jag ser den sitta i en tall 25 meter bort. Men precis när jag börjar rikta in kameran, så ... kommer den svischande förbi mig.

Bilden blev som den blev.
Rätt snygg.

*****

Slår mig ner ...

.. vid bloggarfönstret, när jag är klar med desserten. Ja, desserten till morgondagens middag, då vi bjuder in nyaste grannarna. Det gäller ju att vara förberedd. Herregud - de kommer ju om 26 timmar.

Ute smälter snön. Bofinkarna sjunger. Bergfinken ser lite nykommen ut och har ännu inte fått på sig den riktiga fest-/parningsdräkten. Ringduvorna sjunger sin kuttrande sång.

Från köket hör jag slammer. Vi ska ju äta middag idag också. Såklart!

*****

Vernissage IX

Dags för lite konst igen. Den här gången ett japanskt tryck, som jag hittade i en liten butik i Shinjukudistriktet i Tokyo en gång, när jag var där på jobbresa. Träff med svenska ambassaden och handelskontoret med föreläsning.

Tokyo är en rätt trevlig stad, eller egentligen flera städer, som vuxit ihop till en jätteklump. Men varje stadsdel är som en egen stad, med sin egen karaktär. Shinjuku var modernt och mondänt. Här ligger bland annat det administrativa centret, men även shopping.

Ginza är ett annat område, även det med mycket shopping och nöjen. 

Jag bodde på Hyatt Century, numera Hyatt Regency. Det ligger i Shinjuku. Lyx. Det som sas vara världens största kristallkronor hängde i atriet mitt i byggnaden. De var 8 m höga, tre stycken till antalet och vägde enligt uppgift flera ton vardera (kommer inte riktigt ihåg hur många).

Här på 17 våningen upplevde jag mitt livs första jordbävning. Galgarna i garderoben på mitt rum, började plöstligt spela cha-cha, eller nå't.

Ingen infödd hade reagerat. Den bävningen var för liten.

Tavlan föreställer persimoner, om du nu inte hade listat ut det redan.


*****
Mer om Tokyo kunde man höra i veckans upplaga av Meny med Tomas Tengby i P1. 

torsdag, april 19, 2018

- Jag kommer ihåg ...

.. när du räddade mig. En i och för sig till utseendet bekant man passerade mitt bord på lunchrestaurangen. Vi nickade till varandra och då tog han kontakt.
 - Jaså, sa jag lite frågande.
 - Jo, jag var i Umeå och skulle åka hem med flyget. Men när jag kom till flygplatsen var flighten inställd.
 - Ojdå, sa jag med en tanke på att "det är väl inte helt ovanligt".
 - Men jag gick fram till personalen och sa att jag har en biljett. Jo, men den här flighten blev inställd för flera veckor sedan.
Då berättar mannen att han ringde till oss på resebyrån och jag svarade trots att det var efter kontorstid. Han hade någon form av "heta linjennummer" till oss. Vissa storkunder hade det.
 - Du bad att få undersöka saken och återkomma till mig. Och det dröjde inte länge. Du sa, "gå ut genom entrén. Där står en taxi som kör dig hem". Och så blev det.

Jag hade ett svagt minne av detta. Frågade när det här hände.
 - Ja, det är väl 20 år sedan, sa han.

Jag kommer alltså ihåg vissa detaljer, men inte vad missödet berodde på. Någon miss i kommunikationen mellan flygbolaget och oss, kanske.

 - Nä, men det var rådigt gjort. Jag kom ju hem!

Kul med positiva kunder.

*****

Uppochner

  - Men guu, va fint du bor! Det är det första jag får höra från en av gubbarna som plötsligt stormar in med verktygslådor och städredskap.
 - Tack, säger jag. Ja, ni får väl se en del olika kan jag tro.

Nytt fibernät i fastigheten. Så är det bestämt. Det gamla duger inte nu, när vi har bytt tjänst. Nu blir det uppgraderat "till tänderna" med nya chanser till ny teknologi. Så är det sagt. Framtiden får utvisa om det stämmer.

Killarna som jobbar är otroligt sociala och pratsamma, men jobbar effektivt och snabbt. De berättar att vi heller inte kommer att behöva gå till tvättstugan hädanefter. (???) Ja, tvätten tar de inte hand om, men väl bokningsfunktionen. Nyckeltavlan blir ett minne blott. Nu kan vi boka hemifrån. För vår del spelar det ingen roll. Vi har tvättstuga tre dörrar bort på samma våning som vi bor.

Nytt i teven, nytt i datorn; det blir det förstås också. Tur att man inte är teknikfientlig.

Jag bjuder grabbarna på fika och får en pratstund. Vi pratar bilar. Elbilar framförallt.
 - Skulle jag inte lita på ett dugg i vårt klimat, sa en av dem.
 - Självkörande då, frågar jag.
 - Nej, för helsike. Datorer som kör! Vad händer om någon hackar sig in och kör alla i diket en torsdag i juli, säger han.
Vi skrattar.

Jag som trodde att ungdomar, för de här två har inte passerat 27-årsstrecket, skulle vara fascinerade av ny teknologi.

Lägenheten i uppror. Det tar ett par timmar. Men de gör det snyggt. Tar hänsyn till mina önskemål om placering av router med mera. Diskret. Städar efter sig.

Nu är det bara för Telia att trycka på knappen. Det blir någon gång i maj.


*****

onsdag, april 18, 2018

Pubmiddag ...

.. blev det ikväll. Rätt tidig sådan. Maten redan uppäten. Disken omhändertagen. Kaffe hemma.

Det blir som bäst.

*****