Blå eftermiddag ...

.. i stugan i skogen vid havet, dit vi åkte vid lunchtid. 

Otroligt vacker dag. 'Krispig' skulle jag nog kunna kalla den. Inte ett moln, så långt ögat kan nå. Så skrev Tomas Ledin. Och precis så var det, när vi gick ut på havsisen för en runda.

Bra skarsnö, som fick lite påfyllning häromdagen har blivit idealiska förutsättningar för spåravtryck. Vi hade dem på tomten, men även ute på havsisen; stora, mjuka tassavtryck. Och jag fantiserar om lodjur. Det vore nå't det. Tyvärr kan jag inte verifiera det, när jag tittar i spårboken. Visst - lodjurets spår ser ut sådär, tycker jag. Men säker kan jag inte vara. Det får bli att hålla utkik.

Spännande!

Lodjursspår. Vet inte. Vet du?

*****

Uppdatering: Spåren kommer inte från ett lo, har nu konstaterats. Förmodligen hund.

Tecken i tiden

Dålig bildkvalitet. Men ändå.

*****

Nog undrar jag ...

.. om inte Postnord börjat rationalisera lite väl mycket, när jag ser hur det ser ut i vår låda idag. 

Hela veckan hittills, och slutet på förra, har det varit tomt

*****

Valfritt

Manbun (manbulle) TV-kille.

Okänd herre

Bert 70-tal

Bert 60-tal

Tänk att jag var först. Först att skaffa beatlesfrisyr i Kiruna, nå'n gång 1963-65. Det var en sensation. Jag var ensam i klassen om det påhittet.

Samma år åkte vi till Berlin på skolresa. Tänk att två språklärare tog på sig ansvaret att slussa en hel skolklass på tåg från Kiruna till Berlin. Skulle det funka idag?  

Där orsakade min frisyr ännu mer uppmärksamhet. Folk vände sig om på gatan. Jag klarade 'uppståndelsen' med humor och glatt humör. 

Frisyren blev ju förstås ännu mer vild några år senare. Efter lumpen blev det till och med axellångt. Då hade folk vant sig. Det var inte särskilt ovanligt med långhåriga grabbar. 

Nuförtiden får man se ut hur man vill. Och det väcker sällan någon uppmärksamhet. Att vara helt utan hår är också helt okej. Jag känner både herrar och damer som ser ut så. (Och det handlar inte om cancerbehandling.)

Senast jag själv väckte viss uppmärksamhet var i mitten av 80-talet, då jag jobbpendlade till Stockholm. Av en kollega fick jag rekommendationer till en riktig  'innefrisör' i huvudstaden. En som man inte kunde gå till bara sisådär, utan som jag blev kallad till via kollegan. Det var ju rätt spännande, och en tid gick jag omkring med någon sorts Tintin-frisyr som var mörkt vinröd. Många tyckte det var modigt. Några tyckte det var fränt och snyggt. Min högste chef undrade om man kan se ut sådär i vårt företag.

 

Leve frisyren!

*****

Å'så blev det ...

.. juridik i två timmar. Vi är med i något som heter Senioruniversitetet. Där sker föreläsningar av de mest varierande ämnen. Idag alltså frågor om lag och ordning i livet. Testamenten, framtidsfullmakter, arvsordning m.m.

Tankeväckande och säkert underlättande i en framtid. Särskilt för de som har barn, inte är gifta, eller äger fastigheter, eller kanske en kombination av allt det där.

Bra att ta tag i.

*****

Natur i stan

När jag kommer ut på vår innergård mitt i det mest centrala området i stan, ser jag en ovanlig silhuett i körsbärsträdet.

Jag går närmare för att försöka få en bättre kameravinkel. Det visar sig vara en sparvhök. Fågeln sitter stilla och iakttar mig. Verkar oskygg, men det finns förstås en gräns. Då flyger den ner till resterna av en duva, som den tydligen har slagit och käkat en del av. 

Spännande natur mitt i stan.

*****

Träff med ...

.. Andrev - ja, Walden alltså. Det blev kvällens nöje. 

Jag läste ju hans bok Djävla karlar tidigare i vinter och var måttligt imponerad. Jo, den var bra på sitt sätt. Men den höjdes ju så omåttligt till skyarna, vilket jag synade.

Men efter kvällens träff kanske jag måste läsa om den. Det blev lite av 'handledning', lite mer ordning och reda.

Trevlig verkar han också vara. Humor har han.

Vi får se hur det blir.

Många bekanta träffade vi också. Alltid kul.

*****

Var e' ...

.. alla? Ovanligt lugnt på gymmet idag. Men de sitter väl hemma och tittar på branden i Köpenhamn, förstås.

*****

Och idag ...

.. hände ju rakt ingenting att berätta om. För ni vill väl inte veta att jag tog en promenad efter frukost, för att möta Benke som gjort ett gympass, och som slutade med att vi åt lunch när vi kom hem. Eller hur?

Sen blev det ännu en slinga med apostlahästarna, som så småningom avslutades med en kaffe och en kardemummabulle på Smedjans fik, varpå jag gick och kompletteringshandlade för middagen, som blev en vansinnigt god korvsoppa gjord på rester av en lasagnefyllning som legat i frysen och väntat på att jag skulle inspireras av den.

Det var väl heller inte så intressant?

Gonatt.

*****

Vintern ra ...

..-sar ut bland våra fjällar. Drivans blommor smälta ner och dö.

Det går undan nu. Dryga 10 plusgrader och sol gör jobbet. 

Den här vintern har varit märklig. Kall (-34 som kallast här hos oss.) och varm (En hel del plusgrader i februari.), blåsig och grå. Lika bra att den ger med sig nu.

Isarna börjar gråna ser jag när vi går en runda. De populära isvägarna är blöta. Men folk traskar på så länge det går.

Badsäsongen är i full gång genom hela vintern.

Vintern ra ...

*****

Vad ska vi göra ...

.. åt det religionförgiftade området i världen, som kallas mellanöstern?

*****

Sådär'ja

Så har grannen Åke inlett jobbet för att öppna grillningssäsongen på vår innergård. Det var ett jättejobb. Men han klarade det galant.

*****

Styr din plog över de dödas ben

Jag fastnade aldrig för Olga Tukarczucs litteratur efter att hon blivit hedrad med Nobelpriset 2018. Jag läste då hennes roman Löparna. Men, som sagt, ingen succé.

Alltså gick jag ikväll till Norrbottensteatern för att se en föreställning baserad på en annan av hennes verk. En lite mystisk historia, som på ett delvis skämtsamt sätt handlade om mord. En deckare kan man kanske kalla det. 

Det var underhållning. Härliga karaktärer. Rätt mycket mystik. En pusseldeckare om makt, gränser och kärleken till den gåtfulla naturen. Så beskrivs den.

Men varför pjäsen heter som den gör ... det vet jag inte.

Snygg scenografi

*****

Nåja

Det blev en total innedag. Gråvädret gav sig visserligen så att vi kunde smita ut och ta en fika. Men faktum är att precis när vi gav oss iväg, så började strilandet igen. Så det blev direkt till kaffet, utan omväg.

Hemma igen blev det blåbärssyltkokning och surdegsbrödbakning. (Ja - åtminstone jäsning. Till imorgon.)

Alltid nå't.

*****

Gårdagen gick ...

.. obemärkt förbi. 

Nu får vi se vad denna onsdag har i sitt sköte, förutom underkylt regn.

*****

Det gäller ...

.. att vara om sig och kring sig. 

 

Varje vecka får jag ett mejl, som berättar om min butiks 'specialerbjudanden' för just de närmaste dagarna. Det är ofta bra erbjudanden, baserade på de varor jag brukar köpa. Men de försöker också locka mig till för mig nya produkter. De struntar jag oftast i. 

 

Idag var det en tvåliters juice, som jag kunde tänka mig och den åkte i korgen. Jag hittade också något annat som passade.

 

I snabbkassan signalerades 'avräkning', och en av de trevliga tjejerna som jobbar där dök upp som på en given signal. Och en så'n hade hon fått. 

 

Kvittot

Det var då jag upptäckte att jag minsann fått fullt pris för den där juicen. Påpekade det, men hon hävdade att apelsinjuicen inte ingick i specialpriserna. Hon hämtade butikens veckoblad och pekade på apelsin/mandarin/äpple som skulle vara de giltiga sorterna. 

 - Jamen, det var ju apelsin jag har tagit, sa jag.

 - Nej, men det gäller bara för apelsinmandarinäpple-juicen, sa hon. 

 - Jaja, vi struntar i det. Jag tar den ändå, sa jag och traskade hemåt. 

 

Klipp från mejlet.

Men jag blev fundersam. Slog upp mitt mejl, som visade precis apelsin/mandarin/äpple. Alltså tre alternativ enligt mitt sätt att se det. Så jag gick tillbaka, träffade en annan expedit, som följde mig till juice-kylen. Jag ville nämligen se den där apelsinmandarinäpple-juicen.

 - Nej, den har vi inte, konstaterade hon. 

 - Jag tycker ni ska prata med mejl-redaktören. Snedstreck betyder enligt mig 'alternativ'. Inte något hopblandat. 

 - Okej, sa hon. Jag går och hämtar ett tillgodokvitto.

 

Så nu har jag fått min juice. Till rätt pris. Jag till och med lite billigare än det skulle ha blivit, annars.  48.95 - 25 = 23,95. Jämför med specialerbjudandet till höger.

 

Rikedom

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Så sant!

Aprilsnö, fåragö.

*****

Bete dig

Jag är rätt så intresserad av mänskligt beteende. Inte uppträdande vid speciella tillfällen, utan det allmänna skicket. 

Nedanstående noteringar är förstås inte allmängiltiga. Men jag pekar på vissa mönster. Jag hoppas ingen av dem  är du.

Dagens stadsrunda redovisade ett par fall av den diagnos jag kallar osocialitet. Det innebär totalt ointresse för medmänniskor. Går man, som jag, på en promenadstig där man kanske möter en människa var tredje minut - det är lugnt, alltså - så förundrar jag mig över att den man möter går och stirrar ner i marken hela tiden. Inte en enda höjd blick, när vi passerar varandra med en meter emellan oss. Jag kunde lika gärna ha varit en blodtörstig tiger, eller vampyr, och kunnat ta för mig ett skrovmål om jag var lagd åt det hållet. Den jag möter har ingen aaaaning om omvärlden.

Sedan har vi ju förstås de där som går med hörlurar. Helt avskärmade från allt och alla runtomkring. Ser dem till och med på trafikerade gator mitt i stan, där de traskar ut i körbanan utan att ens snegla åt höger eller vänster. Självmordskandidater, kanske?

Omvärldsförnekare av annan art finns också. För några år sedan läste jag på ett facebook-forum där det diskuterades om nedskräpning. Främst det som 'vanliga människor' står för. Karamellpapper, fimpar och annat liknande.

 - Men det finns ju ingenstans där man kan göra sig av med det.

Så skrev en kvinna med omvärldsförnekandediagnos. 

Idag kollade jag, liksom då, hur det ser ut med papperskorgar längs vår gågata. Det var dit hennes klagomål var riktade. På den kilometerlånga sträckan fann jag inte mindre än 32 papperskorgar. Och då är det korgar av soptunnestorlek. Väl synliga. Mycket väl synliga. Till och med olika behållare för olika sorter av avfall. Tydliga anvisningar i färgglad formgivning.

 

När det där inlägget skrevs minns jag att jag hittade 25 stycken, vilket jag också skrev till henne. Någon respons på kommentaren dök aldrig upp.

 

Var detta sista fall ett exempel på osocialiet? Dvs. att hon gick omkring med blicken ner i marken hela tiden och missade omvärlden?

 

När jag går ut är jag nyfiken. Jag vill se, jag vill höra, jag vill ta in min omvärld. Notera händelser. Höra fågelsång. Gärna heja på folk jag möter efter en promenadstig, vilket i sanningens namn också inträffar. Men det är när jag träffar en annan nyfiken människa, som möter min blick, och registrerar att jag är där. 

 

Eller är det fel på mig?

*****

Jag rapporterade ...

.. igår att vi inte sett till några utpräglade flyttfåglar här hos oss ännu. Undantaget är gråsiskorna. De räknas egentligen som stannfåglsr. Men mitt i vintern har jag aldrig träffat på dem, trots att litteraturen säger att mina trakter är "övervintrings- och häckningsområde". De små grå fåglarna med en blodröd panna, och ibland bröst. Charmiga, snabba. Kommer sällan ensamma, utan i flock.

Nu fick jag bara mobilbilder genom köksfönstret. Men det får duga.

*****

Lägesrapport

*****