onsdag, december 27, 2017

Måste få hjälp

I en språkgrupp på Facebook råkade jag idag in i en diskussion, där jag körde helt fast. Det handlar om "ja" eller "jo". Två av de som diskuterade, Nina och Maria, är födda och uppvuxna i de södra delarna av landet. 

Det är en hel del meningsutbyte även innan följande utdrag. Men Kim är den som ställt huvudfrågan: Kan man svara med "jo"?
 Kim:
-Du heter väl inte Kim?
-Jo det gör jag.

-Katter är inte fina.
-Jo det är de.
Men man kan ju även säga:

-Heter du Kim?
-Jo.

Eller blir det helt fel söderut?

Nina: Ja det låter väldigt "norrländskt" så att säga. Jag skulle svara "ja" i ditt exempel.

/Tredjegenerationsstockholmare delvis uppväxt även i Östergötland

Jag: Nu förstår jag ingenting, Nina. Skulle "ja" vara jakande och "jo" nekande? Eller vad menar du.

Nina:
I rikssvenska:
"Ja" är jakande.
"Nej" är nekande.
"Jo" är en form av nekande i meningen att jag försöker rätta dig eller visa att jag är av motsatt åsikt, såsom i mina exempel ovan.

Ett till exempel:
- Solen är gul.
- Nej det är den inte.
- Jo det är den visst det.

...till skillnad från:
- Solen är gul.
- Ja det är den.

Jag: Men skulle det bara funka i "Norrland" menar du?

Maria: Ja, är det rikssvenska svaret på sista frågan
Jo, det norrländska - vilket dessutom känns som ett helt obegripligt svar om man tänker rikssvenska.

Nina: Att säga jo istället för ja?

Ja men om en "norrlänning" kommer till Stockholm och säger "jo" till höger och vänster, så skulle jag nog tolka det på ett sätt med risk för att missförstå personen. Skulle en infödd stockholmare göra det, så skulle jag inte förstå vad hen håller på med.

Jag: Men hurra hurra för "jo", och för att ni sörlänningar äntligen lärde en norrbottning vad det betyder
- Solen är gul.
- Jo det är den.

Nina: Jag säger vad det betyder på rikssvenska. På dialekt får man säga vad man vill.

Om jag sade "solen är gul" och samtalskamraten svarar "jo det är den" skulle jag tro att hen missuppfattat mig och säger emot mig.


-----

Så långt meningsutbytet. Jag gav upp. Så nu vill jag fråga dig, som bor och helst är uppvuxen i södra Sverige vad du tycker. Kan "jo" missuppfattas för något annat än "ja"?

Om så är fallet, så har jag än en gång fått uppleva något omvälvande här i livet. Och sedan undrar jag hur många av mina arbetskamrater som helt missuppfattat mig, under de år jag jobbade i Stockholm, eller har haft kontakt med huvudkontor eller andra samtalspartner söderut.  


*****

7 kommentarer:

Monica sa...

Haha, jag tror inte du blivit missuppfattad men så här är det: Jo ska vara svar på en negativ fråga, ja är svar på en positiv fråga men ... i Norrland så används jo som svar på en positiv fråga också:-)

Exempel: Har du läst engelska? Jo (ja ska det vara på svenska:-)
Exempel igen: Har inte du läst engelska? Jo (är korrekt svar)

Och nej svarar man på alla slags frågor:-)

Det här får våra invandrare kämpa med på svensklektionerna, tänker ofta på, och det gäller alla språk, att vi som talar dem kan inte det helt korrekt själva men har rätt höga krav på andra. Nyttigt att tänka på ibland.

Enligt språkexperten här vid min sida säger norrlänningar jo hela tiden;-).
Jag själv har inte tänkt på det, bara så är det väl och fattat precis vad de menar:-)

Anonym sa...

Int vet ja men jag skulle i alla fall tolka jo som ja oavsett hur frågan löd, positiv eller negativ. Och inte kan det väl missuppfattas men jag är ju bara en simpel Stockholmare så vad vet väl jag.

Kersti sa...

Nu blev jag anonym igen . Det var verkligen inte min avsikt att lura i buskarna utan att ge mig till känna.

Elisabet. sa...

Intressant! Jag fick verkligen fundera på vad jag själv säger.
Jag tror att det är blandat: jooo (inte ett kort jo, och i så fall ofta följt av "men". alltså, jo, men det kan jag.

Om pv säger: har du inte gett hundarna mat? Då svarar jag definitivt "jo" .., det blir naturligt. Jo, det har jag visst. :)

Bert Bodin sa...

@Monica.
Tack för det klargörandet. Intressant. Jag har aldrig funderat i de banorna förr. Och säkert har jag då enligt många sagt fel. Hoppas det inte lett till några missförstånd genom livet. Men bara för att korrigera språkkännaren vid din sida, så vill jag högtidligen meddela att jag stundom använder ordet "ja".

@Kersti.
Simpel eller inte. Du har sympatiska drag. ;-)

@Elisabet.
Visste väl att du är lika mångsidig som jag och kan variera språkets nyanser, vad gäller affirmationer.

Anonym sa...

I Österbotten kan man som svar på frågan om solen är gul, svara : jo, nog är den gul. Och det är ingen tvekan i det svaret, bara bekräftande! Så "nog" finns det många dialektala uttryckssätt. ellem

Bert Bodin sa...

@ellem.

Jo, inte kan jag förstå hur ordet "jo" ska betyda något nekande. Hur dumt som helst.