torsdag, februari 02, 2017

En lyx ...

.. jag unnar mig är att äta lunch ute två gånger i veckan. Och jag har ett trevligt stamhak. Där träffar jag, förutom den familjära personalen, också ofta både flyktiga och närmare bekanta. Byter några ord i förbifarten, eller delar bord.

Idag serverades Havets wallenbergare. Vid bordet intill hamnade en gammal kundkontakt, Ellinor tillsammans med en för mig okänd man och vi kom att tala om risken att äta för mycket fisk.
 - Skillnaden mellan intelligens och galenskap är ju hårfin, sa mannen.
 - Är du rädd att det ska tippa över, frågade jag.
 - Man vet aldrig. Men jag tar risken.

Eva från banken känner jag egentligen inte, men vi käkar ibland tillsammans och byter recept. Ja, tips på maträtter att laga hemma, kanske vi ska säga. Nu blev hon placerad vid bordet näst intill och hon rådfrågade mig bara om dagens meny.

Och där passerade Andreas förbi. Han är minförsäkrings-/pensionsrådgivare och undrar  om det inte är dags för en träff angående detta. Han vill introducera sin efterträdare.

Ja sådär går det på. Men nu måste jag sluta, för här kommer nästa "pratkvarn".


*****

Inga kommentarer: