söndag, oktober 22, 2017

Vykort


Gode vännen Mats har idag flugit upp till sitt jobb i Tromsö och tagit en promenad i den vackra staden. Medge att det ser fint ut.

Det vita fjället i bakgrunden är det 1300 meter höga Tromsdalstinden. I dagligt tal bland Tromsöborna kallas den rätt och slätt Tinden. I september 2015 var vi på väg att bestiga den toppen, vid ett av våra många besök i staden. Av det blev intet. Men det blev en del andra äventyr istället. Bland annat höstens första snöfall, som hotade låsa fast oss, eftersom vi körde bil och hade sommardäcken på.

Det gick fint. Den decimeter som kom, var väldigt lokal. Plusgraderna kom och vi kunde ge oss iväg hemåt på bara vägar.

Detsamma gällde vår hemfärd från Rånlandet idag. Ingen lömsk frost på vägarna. Det gick alltså också fint.

*****
Här finns många av mina Tromsöäventyr:

Inte behöver jag ...

.. rensa broccolilandet från blast, heller.

Det har någon annan redan gjort. Jag behöver bara skrapa ihop resterna.

*****

lördag, oktober 21, 2017

Vinterberedda

Storveden som donerats av en snäll granne sågas i "portionsbitar". Det blir klyvning till våren. Jag tror det kommer att bli en kubik. Bra att ha vintern 2019.



Bilen får också vinterförstärkning. Batteriet får extra kraft för att kunna vara riktigt alert under den kalla årstiden. Så gör vi inför varje vinter.



Tur att Benke var "kepsförstärkt" när han jobbade i ladan och glömde böja sig när han klev ut därifrån. Jag behövde inte sy.


Alltid händer det nå't.

*****

fredag, oktober 20, 2017

Vi var lite ...

.. tveksamma. Ska vi åka ut till Rånlandet eller inte. Ska vi lita på SMHI:s prognos?

Tveksamheten gäller vägarna. Vi har ännu sommardäcken på, och har ett inbokat däckbyte lite senare i höst. Skulle vi riskera nederbörd och minusgrader.

Nåja. Vi bedömde läget säkert. Visst, det blir kallt. Men torrt.

Och nu är det försent att ångra sig.

*****

Utskälld - uppskattad

Jag vet inte hur jag ska tolka fåglarna, när jag dyker upp i stugan och börjar närma mig fågelrestaurangen.
Ett väldigt tjattrande av den lite "gnälligare" sorten. Och jag hinner inte mer än börja ladda automaterna innan talltitor, blåmesar och svartmesar börja fladdra kring huvudet.

När jag är färdig med talgbollarna och böjer mig ner för att ta bollhinken, som står på marken mellan mina fötter, så har en av titorna börjat knapra på maten där.

Påkommen väljer den att sjappa.

Jag bestämmer mig för att det är uppskattad jag är.

Det känns bäst.

*****

torsdag, oktober 19, 2017

Springer på ...

.. min kusin och byter några ord. Sedan blir jag stoppad av en av mina läsare på gågatan.
 - Oj. Dig har jag inte sett på hundra år, sa jag.
 - Nä, men jag vet ju vad du gör, för jag läser Ögonblick i norr.
 - Men faktiskt är det så att jag tänkte på just dig härom dagen.
 - Jaså.
Och just då kunde jag ju inte komma ihåg varför. Men såhär i efterhand kom jag på det. Det var ett gammalt inlägg där hon också förekommer i handlingen, som jag råkade läsa av någon anledning.

Vi blev stående en bra stund. Hon ville veta hur jag hade det med min arytmi. Det visade sig att vi har liknande erfarenheter.

Så småningom vandrar jag vidare. Nere vid teatern träffar jag en ung kille och tjej med varsin hund, varav den ena så gärna ville hälsa på mig.
 - Så fina, sa jag. Vad är det för ras.
 - Det är australian shepherd, sa tjejen.
 - Ganska ovanliga här i Luleå, va?
 - Nja - Men just den här färgen är lite ovanlig.
 - Väldigt vackra, sa jag.
 - Tack så mycket, sa dom och så skiljdes vi.

Jag traskade vidare. Vädret var ju skönt. Kallt och stilla med tunna solstråk.

Usel bild. Men ändå!
I Hermelinsparken får jag syn på en intressant fågel. Jag insåg direkt vad det var. Det var en nötkråka som pickade i sig sembratallfrön (en favoriträtt för nötkråkorna) i skuggan under träden. Jag försökte så gott det gick att få en bild. Det lyckades sådär. Mobilen räcker inte riktigt till i de där sammanhangen. Pippin föredrog dessutom att flytta på sig mellan flera träd, så jag fick jaga lite.

En herre stannade en bit bort. Han hade också fått syn på den. Han hade tydligen observerat mina försök.
 - Å. Det är en så'n där härfågel va?
 - Nej. Det är en nötkråka.
 - Jaså, nötskrika.
 - Nej nötkråka, upprepade jag. Men jag vet inte om det är en sibirisk smalnäbbad, eller en europeisk brednäbbad, sa jag. Men fin är den.
Han höll med.

Ja, sådär går det till, när vi tysta, inbundna och buttra norrlänningar är ute och går.

*****

Borttappat II

Ett par skor hittade jag härom dagen, på väg hemåt från affären.

Dagens rundgång resulterade i en "borttappad" cykel.












*****

onsdag, oktober 18, 2017

- Kom in. Kom in!

Det där fikat hos kusinen blev trevligt. För där var dukat med goda ostar och vin, när vi välkomnades in i köket. Och ännu en kusin hade anslutit.

Oj, så mycket prat det blev.

 - Vi börjar väl med ronden, sa herrn i huset.
Det blir som det brukar nuförtiden. Det talas om hälsan. Den sviktande, eller den utmärkta. Men när sedan det var klart, så övergår samtalet i berättelser, om sommaren, om gamla tider, om Benkes hemby och människorna där.

Men vi pratade också om freden i Månsbyn, som du antagligen inte vet något om. Och i sanningens namn har inte heller jag vetat så mycket om den. För i skolan fick man ju bara läsa om Brömsebro, Knäred och Roskilde. Att Månsbyn i Kalix var den ort där gränsen mellan Sverige och Ryssland (eller storfurstendömet Finland) fastställdes var inte viktigt ens för våra lokala lärare att undervisa om.

Länge satt vi. Det pratades om åldrande. Om bostäder, och om släkt och vänner. Vinet tog slut och ostarna krympte, och vi tackade till slut för oss och traskade hem.

 - Men vi gör väl om det, sa värdparet.
 - Jo, men kanske hos oss, sa vi.

*****

Trist

Vissa dagar blir det liksom inget av. Inte ofta, men det händer emellanåt. Idag är en sådan. Inte ett skapandes grand har blivit gjort. Läst lite. Fikat. Lagat lunch. Gått till brevlådan och skickat tillbaka använda rakblad till Holland. Stretade på en stund i den gråkalla vinden och gick sedan hem och fyllde två tvättmaskiner.

Nåja - Ikväll ska vi gå till Benkes kusin och fika. Eventuellt.

Alltid nå't.

*****

Inte ...

.. en enda grad.

Det är dags nu.

*****

tisdag, oktober 17, 2017

Dubbelt upp

Jag har börjat reagera över en språkförändring, som verkar sprida sig. Och det har inget att göra med invandrare. De klarar nog det här bättre än många svenskar, om de har skött sig på SFI-lektionerna.

Det jag menar är de dubbla perfektformerna. Jag tror inte att det är dialektalt. Vår landshövding bor visserligen här i Luleå, men han kommer inte ursprungligen härifrån. I en intervju idag sa han:
 - Det hade vi kunnat gjort.

Det är precis det där jag menar. Meningen får dubbla perfektformer.

Han skulle haft skördat potatisen om det inte skulle haft regnat så mycket den senaste tiden.

Hon hade velat köpt nya skor, men hade inte råd.

Du hade inte behövt ljugit om det.

Jo. Det är konstruerade exempel. Men jag lovar ... De blir vanligare och vanligare.
Snart har du också börjat hört det, blivit van, och slutat reagerat över det.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Borttappat

Det skräpas ner rätt mycket både här och där. I stan såväl som i naturen. Ibland är det rätt häpnadsväckande saker som man kan hitta, "tappade" eller slängda. Kanske av misstag. Men ibland undrar jag.

Ta till exempel de här skorna. Uppställda på ett fönsterbleck. Rätt så prydligt, står de där, även om vänsterskorn står till höger och vice versa.

Vem lämnade dem. Hur tog sig personen vidare. Hade hen köpt nya skor och beslöt sig för att börja använda dem direkt. Varför då inte göra det redan i skobutiken?

Som sagt, man kan hitta både det ena och det andra bortkastat, kvarglömt, eller tappat.

Tydligen lever vi i ett överflöd.

*****

Förmodligen ...

.. är framtiden säkrad. Jag fick precis veta att jag blivit uttagen att delta i Kambodjas världslotteri.
Oanade summor kan förväntas till mitt konto.

Men jag är ädel. Avstår min andel. Kambodjas befolkning behöver nog pengarna istället.

Lugn ...

.. och skön morgonutsikt.

*****

måndag, oktober 16, 2017

Glasögonorm

Programmet Stil i P1 är normalt inget program jag brukar ägna någon större tid att lyssna på. Men det senaste programmet handlade om glasögon. Numera högsta mode. Förr ett "handikapphjälpmedel", som man helst inte skyltade med. Kvinnor skulle till exempel inte fotograferas med glasögon på. Och vem blev inte kallad glasögonorm vid lämpliga tillfällen under skoltiden. Ja, inte jag. För på den tiden såg jag som en hök. Men det fanns ju andra drabbade.

Men med tiden växte det fram ett mode. Märkligt nog var det den brittiske skådespelaren Harold Lloyd som bidrog till det. Med sina filmer och sin fasadklättring och alltid iförd glasögon, så blev verktyget mer och mer accepterat.

Idag fick jag mina nyaste. Eller fick och fick. Progressiva glas med antireflex och andra finesser, plus att de är vansinnigt snygga ... Sån't kostar.

Men jag är nöjd.

Normalt har jag snällare ögon.
*****

Jösses!


Här har himlen vräkt ur sig i flera veckor. Ja, två månader snart. I form av regn eller dimma. De är de två stadier vi befunnit oss i sedan början av september.

Men nu ... Halv tolv på dagen, är himlen helt blå. Det tog en kvart från mulet till full sol. Hann inte dricka upp kaffet som serverades i mulen utsikt.

Plötsligt kan vi släcka lamporna hemma.

*****

söndag, oktober 15, 2017

För att hedra ...

.. de blå fläckarna på himlen och deras kusiner i den lugna vattenspegeln, blev det idag 11 kilometer till fots.

Rejält hungriga ska vi nu försöka skapa något gott att äta.

*****
Uppdatering: Det där var vad vi fick. Sedan kom regnet!

Hurra för ...

.. infrastrukturministern, som äntligen insett att vi måste få ett förbud mot handhållen mobil under bilkörning. Oavsett om man sms-ar, eller pratar i den.

Det är rätt. De flesta andra länder i Europa följer EU:s direktiv. Men uppstudsiga Sverige ska ju på "amrikanskt vis" värna individens rätt. Kanske är det därför som vi har den största vapentätheten i Europa också.

Nu är det bara att gå vidare. Det ska inte vara var och en fritt att använda drönare, vilket man framkastat som en möjlig rättighet.

Sedan kan vi belägga vattenskotrar och snöditon med starka restriktioner och framförallt hårdare nypor om något händer. Fordonen ska givetvis beslagtas och skrotas, istället för att dra in ett tillstånd, förhöra den kriminelle och sedan skicka hem honom (för det är oftast en han) till mamma.

Skrotning kan även gälla mobilen vid misskötsel.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ännu ...

.. kämpar ängsklockan mot hösten på nordgaveln.

*****

Ja, jag ...

.. har i alla fall monterat isär köksfläkten och satt ihop den igen. Nu på morgonen.

Vad har du gjort?

*****

lördag, oktober 14, 2017

Regnet ...

.. började precis när jag ställde fram frukosten. Ett rätt svagt men evighetsstrilande regn som kom för att stanna hos oss hel dagen.

Det gjorde att dagen blev som den blev. Slö. Det var slummer och läsning och korsord varvat med fika, mellanmål, slummer igen, och middag med min efterlängtade bulgurotto serverad med blandfisk och wokade grönsaker.

Jo, även småfåglarna blev bjudna på mat. De är väldigt hungriga, de små rackarna, och fröautomaten töms helt på en dag. Talgbollarna är också populära.

Efter middagen blev det TV-kväll. För hela slanten. Miss Li är bra. Robins också, liksom Scott och Bailey. Allt i SVT1.

Och natten kom.

*****

Glad ...

.. och nöjd att vi lyckats få så god bärmängd på vår pinjerönn i år.

För att inte tala om hur glada talljoxarna är.

*****

- Usch ...

.. nu börjar det regna också. Som om inte vinden räckte. Tyyypiskt!

*****

fredag, oktober 13, 2017

Något som ...

.. kan reta mig till vansinne, är trafikdårar. Och det som retar mig förutom själva företeelsen (idiotin, alltså) är den flathet som svensk lagstiftning ofta kännetecknas av.

Idag togs två trafiksyndare på väg 94 några mil utanför Luleå. Det är vägen från kusten upp mot inlandet, Älvsbyn, Arvidsjaur och vidare mot norska gränsen.
90 km i timmen är tillåten högsta hastighet. Den ena idioten körde 170. Syndare nummer två togs när han körde 215 km i timmen!

Nu till lämplig åtgärd. Bilarna bör förstås konfiskeras och skrotas. Körkorten togs förstås på plats. Men jag tycker också att de borde få vänta tio år innan de tillåts göra nytt körkortsprov. Det vore lämpliga åtgärder.

Tyvärr har jag en känsla av att de två snart är ute på vägarna igen. Med, eller utan körkort. Totalt obekymrade.

För något år sedan dödades en kvinna i bil på samma väg. Det var på en 70-sträcka. Hon kom från en sidoväg och körde ut på den större vägen och blev påkörd av en dåre som körde 155 km i timmen. Förmodligen hade hon sett bilen komma, men bedömde att den körde max 70 och därför skulle det vara lugnt att köra ut. Det blev hennes död.

Ibland är flathet svensk lagstiftnings signum. Eller rätt ofta.

*****

Gatuliv

Pappaledig på promenad. Med bekant. Tiggare utanför affären. Facebook och Instagram.

Tidsbild.

*****

Jaså

Gomorron från trakten som gett den grå färgens samtliga 863 nyanser ett ansikte.

torsdag, oktober 12, 2017

Polisen ...

.. visar upp sina fina hundar på stan, utanför mitt lunchställe. Det är något visst med schäfrar. Så vackra hundar.

Eller hur?


*****

Rusch

Jag var precis på väg till gymmet, klockan halv nio. Klädd för träning. Oduschad. Detta eftersom jag har 200 m dit och lika gärna fixar mig både före och efter, hemmavid.

Men så var det telefonen. Den låg på laddning. När jag hämtade den blippade den till.
"Provtagning Stadsviken kl 0900", sa den mycket uppfordrande.
 - Va, tänkte jag. Hur har jag kunnat glömma?

Nu blev det bråttom. Av med träningskläderna. In i duschen. En snabb rakning. Kvart i nio steg jag ut genom dörren och började en rask promenad till vårdcentralen. Tack och lov regnade det inte. Det har ju annars varit regel denna oktober. 08.56 anmälde jag mig i receptionen. Puh!

Jag berättade för sköterskan Doris, som skulle ta proverna vad som hänt. Hon skrattade.
 - Bra gjort, sa hon.
 - Ja, jag tänkte att proverna kanske blir fel, när det är stresshormoner inblandade, sa jag.
 - Nä, det är nog ingen fara.

Så fick det bli. En något lugnare promenad hemåt, då jag passade på att göra en stor utvikning. Kan ju lika gärna gå en extra sväng. Det fick bli dagens gympass. Ja, och dammsugningen hemma också.

*****

onsdag, oktober 11, 2017

Vart ledde ...

.. denna dag, då? I stort sett ingenstans. Vädret uselt. Ingen inspiration. Storhandlade i och för sig. Det var väl det enda av konstruktiv karaktär förutom matlagning.

Det blev en slapp dag, som nu lett till sängs.

Gonatt.

*****

Tio ...

.. i åtta stod jag i duschen. Fem över satt jag i väntrummet hos tandläkaren.

*****

tisdag, oktober 10, 2017

Överflöd

Är det något som jag inte lider brist på så är det funderingar. De finns där. Alltid. I alla fall under min vakna tid. På nätterna sorteras det mesta i innehållsrika drömmar, så detaljerade att jag skull kunna skriva succésprängda teveserier, bara jag skulle komma ihåg drömmarna. Men där ligger problemet. Som vanligt. Det spelar ingen roll om jag i halvvaket tillstånd skulle försöka inpränta i huvudet att "det här ska jag komma ihåg och berätta".

Idag förundras jag över det jag läser och hör.
  • Sverige är ett IT-amatörland. Nu har till och med regeringskansliet blamerat sig och struntat i att säkra sekretessbelagda uppgifter. (Enligt DN.) I likhet med Transportstyrelsen och Polismyndigheten den senaste tiden. Hur är det med SÄPO? Kan man googla deras material, kanske?                            I de verksamheter jag arbetat, har sekretess varit hederssak. Och det verkar som om vi hade strängare regler än våra statliga institutioner.  
  • I Malmö har man i ett av bostadsområdena infört en ny tvätteknik i tvättstugorna. Den innebär att man använder kallt, avjoniserat vatten i maskinerna. Det betyder dessutom att man inte behöver tvättmedel. Tvätten blir bevisat ren ändå. Resultaten var alltså bra, vilket flera intervjuades om i P1 Morgon. Men då fanns det ju förstås någon som opponerade sig.                 - Om inte jag får använda sköljmedel, så doftar ju inte tvätten ren, sade en ung kvinna (Hon lät i varje fall ung.)                                                                                                                           Vem fasen använder sköljmedel i dagens Sverige? Det har då vi slutat med för 20 år sedan. Ingen i omgivningen har klagat.
  • Lille tomten Putin fyller tydligen pension i dagarna. Ett ryskt fejkmedium har då konstruerat en artikel som handlar om en hamburgerrestaurang i New York. . Där skulle, enligt reportaget, en Putin-burgare serveras. Eftersom Putte är född 1952, så skulle burgaren väga 1952 gram och vara omåttligt populär. Filminslag presenterades på den ryska sajten. En tillika rysk mediegranskare trodde inte på historien, som snabbt spred sig i allehanda ryska medier med stolthet. Han kollade upp historien, kontaktade restaurangen och kunde fastställa att det hela var fejkat. Den serveringspersonal som skymtade i videon var rysktalande. De har nu blivit avskedade från haket. 
Som sagt. Funderingar finns det gott om.

Det gäller bara att tänka.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Hurra för ...

.. sociala medier. Bara de används till annat än strandbilder med fötter, Kalle-Ankaläppar, kraaaamiiiizzz, tatuerade ögonbryn, med flera mänskliga konstigheter.

Igår efterlyste jag ju en typ av matvara, som jag föredrar, men inte kunnat återfinna någonstans den senaste tiden.

Kolla där på nedersta hyllan! Foto: Karl Pettersson
Det tog några timmar. Sedan lade min systersonson upp bevis med bild och allt i ett svar till mitt inlägg. Så nu vet jag var det finns hel bulgur, och jag kan laga min succérätt Bulgurotto. Med grädde och Västerbottensost. Kanske lite svamp (man har ju kantarellställen), eller något annat gott. Eller bara som tillbehör till en god suovas.

Tack Kalle!

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

måndag, oktober 09, 2017

Efterlysning

I början av sommaren hade jag väldiga problem på grund av mina exklusiva vanor. Det gick inte på några villkor att få tag i sommarkexens Rolls Royce. Citronrån, alltså. Inte i en enda butik, eller stormarknad. Chokladrån fanns i överflöd. Urdåliga. Vaniljrån likaså. Enfaldiga. Envist letade jag citronvarianten, och var till slut nödgad att lägga ut en efterlysning på Facebook.

Det gav resultat. Och jag kunde snart få tag i en langare, som hade hittat varorna i Stockholm. Lugnet återställt. Sedan fick jag också tips av kollega (Ja, på den tiden jag jobbade alltså.) Anki, som hade hittat en affär, som hade fått in en sändning.

Nu har jag gjort en ny efterlysning, eftersom jag inte kunnat göra en av mina favoriträtter på väldigt länge. Bulgurotto. Det är min egen uppfinning och är helt enkelt bulgur som tillagas som risotto.

Men det måste vara hel bulgur. Och det har inte gått att återfinna i någon affär här i stan sedan i vintras. Krossad finns. I fler varianter och fler varumärken. På alla affärer. Men gröt kokar jag helst på havregryn! Punkt.

Krossad bulgur är ju liksom couscous bara ett skämt. Löjligt.

Så nu emottages tacksamt tips på inköpsställen, alternativt namn på langare.

Tack för din förståelse.

*****

Nu är det nära

Jag brukar inte vara särskilt väderkänslig, egentligen. Det växlar ju. Ibland sol - ibland mulet. Normalt alltså.

Men nu börjar någon slags gräns nås. Idag lovades sol, åtminstone mitt på dagen. Men inte har vi sett någon. Det är mulet, mulet, mulet och mulet. Regnar ibland. Men sedan mulet. Femtielva nyanser av grått.

Hela september. Och hittills i oktober. Samma visa varje dag.

Vi åkte ut till stugan för att titta till, eftersom vi inte varit där i helgen. Tänkte att vi kunde ta elvakaffet där i den utlovade solen. Kanske till och med på terassen. Men att sitta under en, visserligen torr, skurtraseliknande himmel var inte så lockande. Vi gjorde vad vi skulle. Hällde i  oss lite kaffe inomhus och åkte hem i grådasket.

Det börjar bli deprimerande. Och jag är glad att vi åtminstone fick en vecka på Kreta.

Ska man behöva D-vitamintabletter?
Vädret borde skämmas.

Ordentligt!

*****

Gomorron ...

.. Caloocan, eller Kalokan city som det också heter. (Undrar hur livet är där. Som Enebyberg, eller Växjö kanske? ) På Filippinerna. 

Där har någon halkat in på min blogg. Förhoppningsvis funnit stort nöje och storögt studerat livet här på andra sidan klotet.

Jag har faktiskt varit i Filippinerna. 

Faktiskt!


*****

söndag, oktober 08, 2017

Är det inte det ena ...

.. så är det det andra. Det visar om inte annat höstpromenadens naturutsmyckningar. Undrar hur det kommer sig att den ena rönnen är helt gul och den andra ser ut som mitt i sommaren, undantaget bären. Jag måste försöka komma ihåg detta och kontrollera om det ser ut såhär varje höst.



En annan rönn stod ett tiotal meter ifrån de där två. Den var helt kal. Också här undantaget bären. Nu vet jag inte om det blir mycket snö, eller lite snö i vinter. Detta blir ännu en uppgift att kolla nästa höst. Tappar samma rönn bladen först av alla.

Somliga hävdar ju att många bär gör att det blir lite snö, eftersom trädet inte ska behöva bära dubbla bördor.




Andra hävdar tvärtom. Mycket bär. Mycket snö. Mängden bär beror på att fåglarna behöver mer mat.

Det finns mycket att forska om.

*****

Plötsligt ...

.. försökte solen att göra ett utbrottsförsök ur molnmassan och skicka lite reflexer i vår gigantiska amazonlilja. Men det misslyckades.

Å andra sidan upptäckte jag att den behöver dammas.


*****

Sluta inbilla dig ...

.. att Sverigedemokraterna är ett parti som andra. Så skriver Peter Wolodarski i en krönika i Dagens nyheter idag.

Den krönikan borde alla läsa. Den sammanfattar nämligen en hel del om hur partiledningen i SD gör bort sig gång på gång på gång. Och det gäller frågor som handlar om etnicitet. Hur den bruna skiten hela tiden ligger där under en polerad yta och bubblar upp då och då.

Vet inte om länken funkar om du inte är prenumerant. Men här är den i alla fall.

*****

Hoppsan

Vi har en läcka! Det där inlägget om konserten på Kulturens Hus, skulle ligga som utkast, tills jag hade skrivit det färdigt. Men så blev det inte. Tryckte tydligen på fel "telefon" i natt och publicerade inlägget.

Nåja. Jag hade väl tänkt bladdra lite mer om hela evenemanget. Men nu är jag sur.

Så det får vara.

*****

Vilket röj!

Kiruna's finest i Luleå. Tre välkända rockband i en och samma konsert på Kulturens hus ikväll.

Höstorkestern, Aldrig i livet och Willy Clay Band.

Det var full fart från början till slut.

Aldrig i livet. Bandet med en sångare känd för många. Kjell-Peder Johansson.

Ibland spelar banden ihop.
*****

lördag, oktober 07, 2017

Det märks ...

.. att  jag har blivit mer naturmänniska med åren. Inte så att jag var utan natur i yngre dagar. Jag har ju alltid ägnat mig åt långa fjällexpeditioner sedan unga år, till exempel. Skärgården  har också funnits med i livet i stort sett i alla tider. Och naturligtvis har naturvistelsen förstärkts de senaste 15 åren, sedan vi byggde fritidshuset.

Men det som nästan chockar mig, är hur "stressad" (Fel ord, egentligen. Men jag finner inget annat.) jag känner mig när jag, som idag rör mig i stan.
- Jösses vad mycket folk, tänker och säger jag där vi plöjer oss fram på gågatan, där alla andra verkar ska gå åt motsatt håll. Det är bara att hålla sig undan, eller stryka efter väggarna. Och man ska inte tro att fyra fem personer i ett sällskap ska väja eller ge plats åt oss två. De går ju i bredd och har fullt upp med sitt eget pladder, eller sina mobiler.

En fika skulle sitta fint. Vi spanar in sammanlagt ett tiotal ställen, men håller på att ge upp när vi ser köerna vid beställningsdisken. På det elfte stället slår vi till. Bara fem i kö.

Äntligen får vi en kopp kaffe i något så när lugn. Bra tankning innan vi ger oss i kast med sista ärendet och går hem.

Pust!

*****

Ingen brist

Från dagens tidning.
Det verkar vara gott om folk att ta till när det kniper.
*****

fredag, oktober 06, 2017

Tiden - den tänker bara ...

.. på att gå. Och gå. Plötsligt har den här lördagen blivit sen eftermiddag, utan att jag gjort ett skapandes grand.

I och för sig har jag ju varit och handlat, förstås. Men sedan har tiden bara fått ..... gå. Lunch, kaffe på balkongen, en slummer när jag egentligen skulle lyssna på Spanarna i P1. Jag får satsa på reprisen imorgon istället. Sedan fastnade jag också framför tre avsnitt av tre unga mäns taffliga Kebnekajsebestigning. De verkade totalt oförberedda på uppgiften. Konstig planering. Hade inte ens en karta. Men de var fullständigt övertygade om att de skulle vara uppe på toppen om tre-fyra timmar. Jojo! Inte så konstigt att fjällräddningen haft fullt upp i sommar och höst.

Men nu kokar ytterligare en omgång kumquatmarmelad på spisen och sprider goda citrusaromer i hela lägenheten. Den är nog snart klar för "burkning". Och då är det bara att börja sätta igång med middagen, som jag ansvarar för idag. Det blir reninnanlår. Närmare bestämt suovasrökt reninnanlår. Snålvattnet rinner redan.

Tiden - den bara fortsätter att gå.

*****

Lugna gatan

Jo, jag vet att man inte bara ska stå och stirra, och fotografera, när man blir vittne till någon mysko händelse. Men i det här fallet tror jag inte att jag hade bidragit. Dessutom är dessa bilder inte särskilt inträngande.

Men det är klart att man tittar ut, när utryckningsfordon närmar sig utanför huset. En ambulans, en vanlig polisbil och en civil dito. Alla med blinkande blåljus.

Uppenbart har det hänt något på den thailändska restaurang som finns uppåt gatan. Ambulansen tar hand om en kvinna, utan större brådska. Det är väl gott och väl. Men sedan undrar man ju förstås varför poliserna stannar kvar och finns där minst en halvtimme senare. Spanande mot restaurangen.

Jag lever ett spännande liv.

Tänk om det var en filminspelning.


*****

torsdag, oktober 05, 2017

Återstoden av dagen

Har du sett filmen i rubriken? Eller läst boken. Grattis! Då har du åtminstone nuddat vid årets Nobelpristagare i litteratur.

Jag vet att jag själv sett filmen, baserad på romanen av Kazou Ishiguro. Tror att jag såg den i New York (Bara för att vara lite märkvärdig.) till och med. Jag tror det är första gången jag kommit i kontakt med en nobelpristagare innan hen blivit känd för just det. (Nej, visst ja ... Gabriel Garcia Marquez hade jag läst innan han fick priset.)

Men något större intryck kan jag inte säga att filmen gett. Kommer inte ihåg om jag ens tyckte den var bra. Men det beror väl på att jag inte minns vad den handlade om. Det enda jag minns är titeln. Av någon anledning.

Man är ju kulturell.

*****

Klart och betalt

Två av dagens etappmål avklarade. Gymmet och lunchen på stan. Båda aktiviteterna förlöpte smidigt. 

En god lättpanerad rödspätta smakade bra. Ovanligt nog inga bekanta gäster på stamlokuset. Det hör annars till vanligheterna.  Ja, personalen förstås. De är ju kända.

Några fler direkta etappmål finns inte uppsatta för denna torsdag. Men alltid är det väl något som dyker upp .... Just det. Skulle jag inte plantera skott av en hibiskus med en intressant historia. Skott av en ättling till ett ståtligt exemplar som jag en gång drog upp från en stickling som jag själv tog på Kreta för 33 år sedan. Mitt träd beslutade sig för att dö en vinter. Men vi hade då gett skott till en arbetskompis till Benke. Hennes träd har nu fått bidra.

Vi får se hur det går.

Javisst'ja. Kumquatmarmelad ska jag också göra.

Hej å hå!

*****

onsdag, oktober 04, 2017

Ögonblick griper in

Om det nu är så att du den senaste tiden har irriterat dig på textningen av utländska inslag i SVT, där texten hoppar iväg lite för fort och kommer i otakt med vad som sägs, så har jag nog fixat det snart. Jag messade SVT igårkväll.

De jobbar nu på att rätta till felet.

*****

tisdag, oktober 03, 2017

Renoveringsobjekt

Den här veckan har av slump blivit renoveringsvecka. Av mig, alltså. Kanske hör det till hösten. Och det är väl lika bra att få det gjort.

Så idag blev det synundersökning. Det är väl okej. Synen hade försämrats lite både på långt och nära håll. Men mitt synfel är egentligen rätt blygsamt. Astigmatism på ena ögat har jag alltid haft. Den hade också "flyttat"(???) sig lite. Att få ögontrycket mätt, är också bra. Jag har glaukom i släkten, så jag bör hålla koll. Det var inga problem idag.

Det värsta är ju att välja båge till de nya glasen. Uj uj vad svårt det är. När jag väl bestämt mig och glasen skulle mätas in gällde en ny metod. Förr fick man ta på sig provglasögonen, titta optikern djupt i ögonen och så ritade hen på glasen. Det gällde väl att pricka in var pupillen hamnar.

Nu fick jag istället ställa mig framför en specialspegel.
 - Stå med armarna rakt ner. Slappna av. Stå som du brukar. Och så tittar du på den där pricken.
 - Oj. Nu ser jag ju ut som pappa, konstaterade jag.
 - Jaså. Ja det är lite retro över den där bågen.

Snart var det klart. På en dryg vecka ska jag se bra ut igen. Och jäklar vad jag ska se.

Resten av veckan innebär mer renovering. Imorgon blir det årlig tandläkarkoll. Där hoppas jag förstås att det ska gå som det gjorde förra året.
 - Näe - Här behöver vi inte göra nånting, sa Åke tandläkare då.

Det är morgonens projekt. På eftermiddagen blir det frisörbesök, som alltid ungefär var sjätte vecka.

Det är väl lika bra jag tar Gör om migGo'kväll på torsdag också, så är jag redo att möta världen sedan.

*****

Så bra!

Vissa låtar bara fastnar. Kanske tillhör du redan de 368 miljoner som redan hört den. Men den håller för ännu en lyssning. Jag lovar.


*****

måndag, oktober 02, 2017

Vinkling

Så har världen återigen drabbats av vansinne. I alla fall ett vansinnesdåd. I Las Vegas har en masskjutning ägt rum. I skrivande stund är det 50 dödsoffer och hundratals skadade som rapporteras.

En 64-årig man har släpat upp 8 tunga vapen till ett rum på 32:a våningen på ett stort, lyxigt hotell och lyckats öppna ett fönster  (Tomas Nordegren i P1 berättar att han bott på hotellet några gånger. Fönstren går inte att öppna, säger han. Skytten måste ha slagit/skjutit sönder ett fönster först.) för att sedan urskillningslöst sitta och skjuta ner på en countrymusikfestival med tusentals besökare.

Enligt den information som nu finns är skytten en man från en ort utanför Las Vegas. Han heter Stephen Paddock.

Polisen betraktar inte händelsen som ett terrorbrott. (???)

Nu till min fråga. Är en händelse, där någon sitter och blåser på med kulkärve efter kulkärve på måfå in i en folkgrupp, inte att betrakta som terror?

Eller heter det något annat, bara för att det är en "vanlig" kristen man som genomför brottet.
Måste det vara muslimer, för att det ska bli terror?

Jag kallar det rasism.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om ,

Måndag

Solen glimtade till. Jo, i femton sekunder. Stor förvåning, eftersom det är helgrått. Men femton sekunder  blev det.

Det där var när jag lagt mig på soffan efter lunchen för att slumra en stund. Dagens runda (åtminstone den första) avklarad i kall blåst dessförinnan, kombinerad med ett besök på Coop.

Nu väntar Språket i P1 och dagens första kopp kaffe.

*****

söndag, oktober 01, 2017

Har något hänt?

Jag tycker en hel del om en hel del. Ofta kan jag hålla inne med det, men ibland är jag generös och delar med mig. 

För tio år sedan skrev jag ett inlägg, som på uppmaning från en annan bloggare skulle handla om åtta saker, som jag "inte ger en chans".  När jag nu läser igenom det jag då tyckte, så kan jag torrt konstatera att det verkar som att ingenting, absolut ingenting har förändrats. Rätt kusligt, egentligen. 

Här kommer det historiska materialet från 2007: 
Åtta saker jag inte ger en chans. 

Det är temat.
Nu kör jag.
 
  • Per Gessle. En fyrtiplus:are med en röst som en tolvåring, med målbrottsbesvär och texter, som fängslar halva Sveriges befolkning. Alltså inte mig! Jag är inte åtta år.
  • Fundamentalister och missionärer.Åsiktsterrorister som förstört massor av urbefolkningar världen runt, utan att ta något som helst ansvar för följderna.
  • Ägg. Företrädesvis kokta. Hur någon kan sitta och njuta vid ett frukostbord, där det luktar gammal fis, har jag mycket svårt att förstå.
  • Giriga direktörer. Att anse att man gör rätt för hundratals miljoner per år, måste bara vara en sjukdom. Elefantiasis, eller något liknande. Egentligen är dessa människor mycket, mycket små, och behöver hjälp. Bara inte av den allmänna sjukvården. Låt dem betala själva!
  • Kvällspressen. Gör sig bäst otryckt och opublicerad. Men de är utgivarna för dumma för att förstå. Att någon köper och läser skiten är ännu svårare att begripa.
  • Sverigedemokrater och liknande.Här behövs inte ens en motivering. Möjligen att de ger ointelligensen ett ansikte. Eller är det en sjukdom?
  • Curlingföräldrar. Ett barn, som aldrig får uppleva besvikelse, eller tristess, blir en halv människa. Skyll er själva!
  • Kommersiell radio och TV. De som inte betalar TV-licens tror att denna typ av media är gratis. Haha! Enfalden i sin prydno. Kan jämställas med kvällspressläsare.
Oj, oj.... Måste man begränsa sig till åtta? Okej - Annars hade jag kunnat provocera mycket, mycket mer. Snöskoterälskare, tjuvjägare, kvinnomisshandlare, radikalfeminister, BMW-förare, mördarcyklister, kunskapsföraktare med flera, med flera, med flera.......... Och säkert kommer jag att komma på någon riktigt chanslös företeelse, så snart jag har tryckt på sändknappen. Men då lovar jag återkomma.
Jag utmanar ingen annan. Men den som känner sig manad får gärna hoppa på tåget. Nu ser jag istället fram emot saftiga kommentarer.
-----
Nu är det fritt fram för dig. Fyll kommentarsfältet!

*****

lördag, september 30, 2017

Antiklimax

Trots att jag befinner mig på ett betryggande avstånd från Göteborg, har jag egentligen bävat lite för den här dagen. Hur skulle det gå?

Nu vägrade de där småpojkarna att hålla sig till uppgjorda regler, och med undantag av några "små" skärmytslingar blev det en, i sammanhanget, lugn affär. Poliserna skötte det hela utmärkt, och det lilla (för det blev rätt litet, jämfört med de 1000 som nazisterna själva räknat med), gänget slussades tillbaka till sin utgångspunkt i Mölndal.

Kanske blir det något bakslag när brunskjortorna börjar fyllna till framåt lördagskvällen och får för sig att göra stan en gång till, vad vet jag.

Rekommenderar DN:s Niklas Orrenius artikel i dagens tidning.

*****

Som sälen

Efter-frukost-schwimmen på soffan och lyssnar på reprisen av Spanarna i P1.

Vi har ju ingen brådska.

Sälen på sitt grund borta vid Piltreven gör detsamma, minus radiolyssnande och soffa.

*****

fredag, september 29, 2017

Ribbing

Vi kommer att fortsätta. Vi kommer att hedra hennes minne. Varje gång vi sätter oss vid ett fint dukat bord.

Alla middagar har de senaste åren inletts, inte med en bordsbön (här har vi hunnit längre i utvecklingen), men med ett samfällt:
- Ribbing!

Detta för att påminna om att servetten ska ner i knät innan man griper tag i besticken.

Kanske utropar vi till en "skål" till henne också i fortsättningen.

*****

Vinter

Snart oktober. Dags att göra vinter. Sommarmöblerna från altanen åker in i förrådet. Ja, bara matgruppen. Fikahörnan får stå kvar. Den står ju skyddad under tak och kan mycket väl komma till användning någon solig dag.

Sedan vet vi att samfällighetens sommarvattenanläggning kommer att stängas nästa helg. Vi använder den under säsong. Men nu är det dags att trimma in vår egen anläggning, som ska göra tjänst i vinter. Alltid lika spännande.

Men rörmokartakterna tas fram. Sommarvattnet kopplas bort och sedan trycker jag på knappen. Man är ju lite orolig för att den där pumpen långt ner i underjorden (60 meter ner.) inte ska funka, efter att ha stått stilla i ett halvår. Men den hostar inte ens. Full sprutt från start.

Skönt. Nu kan vintern komma.

*****

Alltså ...

.. vad är det fråga om?

Fyra veckor med gråväder, med en halv dags undantag. Och fortsättning är utlovad.

*****

torsdag, september 28, 2017

Drar oss ...

.. till stugan i skogen vid havet på eftermiddagen, efter att vi käkat en god wienerschnitzel tillsammans med Daniel och Rigmor, kolleger till mig, som ringde och ville träffas på Roasters. Småsnack och rapportering från våra respektive liv.

Provianterar för helgen, men avvaktar avfärden lite eftersom SMHI lovat uppsprucket molntäcke senare på eftermiddagen. Men det sket ju sig. Grått med inslag av dimma. Med undantag av i förrgår har det nu varit gråväder här i fyra veckor. 

Man blir lite less, och trots att vi nyss kom hem från Kreta var det nära att vi hoppade på ett plan till Kroatien nu på söndag. Bra pris. Men vi höll oss i skinnet.

Det fick bli Rånlandet istället.
*****

onsdag, september 27, 2017

Kedi

"Den tredje största icke-engelsktalande dokumentären någonsin i landet". Det är USA som menas med landet. Blir man inte intresserad av att se en sådan film. Amerikanerna som annars aldrig tittar åt film som görs utanför deras gränser, utan att göra egna versioner. Nu senast En man som heter Ove, som ska få en amerikansk kopia. De kan väl inte läsa undertexter, förstås.

Men nu blir det svårt. Filmen Kedi är en turkisk dokumentär. Den handlar dessutom om katter. Närmare bestämt Istanbuls katter. Det är dem man får följa i filmen. Se livet ur deras perspektiv. Se hur de älskas och sköts om, även om de är gatukatter. De skildras inte som kollektiv. Var och en av de som är med i filmen porträtteras och får spela ut sina karaktärer.

Människorna omkring bryr sig om. Känner katterna som bekanta, eller vänner. Regelbundna besökare. Någon kommer alltid förbi på morgonen. En annan vägrar gå in för att tigga mat även om dörren står öppen. Den ställer sig istället på en bänk utanför fönstret och knackar på. Ihärdigt. Just den är också väldigt kräsen och eftersom det handlar om en restaurang duger inget annat än fint kycklingkött och Manchego.

Det finns förstås också människor som mer eller mindre vigt sina liv åt katterna och matar dem varje dag.
 - Det är min terapi, berättar en man. Efter min nervkollaps 2002. Jag hade aldrig blivit frisk annars.

När jag tänker efter handlar filmen inte bara om katter.

Den handlar lika mycket om människan.

*****

Vad är det för fel ...

.. på svenska? Kiruna stad håller på att flyttas. Det har vi hört en tid nu. Ett helt nytt centrum byggs sju-åtta kilometer från det nuvarande. Byggnader rivs i centrala stan. Men undantag finns, förstås.

En hel del kulturmärkta byggnader flyttas till säker plats, men inte till det nya centrumet, utan till ett annat område. Ett område som enligt mitt förmenande borde vara den nya stadskärnan. Det ligger nämligen så till att utsikten mot fjällvärlden tas tillvara. Från det nya centrumet kommer man bara att se skog och myrland, vilket för mig är helt oförståeligt.

Bland de byggnader som flyttas finns Hjalmar Lundbohmsgården. Stadens grundare bodde och arbetade där. Den har varit kulturminnesmärkt i långeliga tider.

Igår skedde flytten. I samband med det inbjöds till en flyttvandring. Det vill säga att kirunaborna bjöds in att vandra med huset från sitt gamla ställe till sitt nya. Flyttvandring är väl ett ord som täcker in vad det handlar om.

Men vad tror du det stod i media och i inbjudan?

Jo, välkommen till move walk. 

Kanske blev det move walk sale i stadens shops och boutiques afterwards.

Vilket fattigdomsbevis!

*****

Efter rutinmässig ...

.. provtagning hos morgonglada laboratoriesköterskor på hälsocentralen, försöker jag hitta hem.


*****

tisdag, september 26, 2017

Språka mera

Jag gick på en föreläsning ikväll på Vetenskapens hus här i Luleå. En forskare från Umeå universitet pratade om språkkunskaper.

Han presenterade en studie, som visar att människor som behärskar flera språk håller hjärnan i trim längre upp i åldrarna. Detta oavsett om man vuxit upp tvåspråkig eller lärt sig andra språk i vuxen ålder.

Fördelarna är flera. Effekt har visat sig även på andra områden om man är flerspråkig. Simultanförmågan  blir  bättre rent generellt. Man  blir bra bilförare till exempel.

Men en annan bra verkan är att demens, så att säga hålls på avstånd längre upp i åldrarna. Det gäller bara att hålla språkkunskaperna vid liv.

Tur att jag gick språklig linje på handelsgymnasiet! Läst engelska i åtta, tyska och franska i sex år, och sedan fortsatt med italienska, och finska i vuxen ålder.

Det blir mycket att träna.

Och jag är en jäkel på att köra bil.

*****

Socialt

Jag var först. Kunde välja vilket bord jag ville och slog mig ner på lunchkrogen, efter att jag varit hemma och duschat efter gymmet. Suovaspaj, eller kolja med kockens val av tillbehör. (Det visade sig senare vara kummelfilé.) Jag tog kummel. Suovas har jag ju hemma.

Folk börjar droppa in, och snart kom ett sällskap på tre och blev placerade vid bordet intill mitt. De frågade mig vad jag rekommenderade. De var inte från stan. Tror de var jokkmokksbor.
 - Här är det mesta gott, och det var min kummel.
De valde suovaspajen, åtminstone två av dem. Den tredje gick på min linje.

Det visade sig att de var musiker. Pratsamma sådana. Och det blev snack om både det ena och det andra, tills min telefon ringde.
 - Är du kvar?
Jag hade ju suttit nästan en timme.
 - Jo, sa jag. Ska du komma hit kan jag sitta en stund till.
Jag hade ju kaffet odrucket.

A. ansluter. Jokkmokkarna tackar för sällskapet och säger hej. Jag och A. pratar husrivning och husbygge. De ska bygga nytt på sin stugtomt vid havet och har en hel del att göra med det innan bygget sätter igång i oktober. Delar av gamla huset ska flyttas. Den största delen tvärs över fjärden och bastun till en granne en bit bort.

U dyker upp och lämnar tidrapport till A. Han sköter hennes löneutbetalning och hon, som förresten är mamma till en före detta kollega till mig, stannar och pratar bort en stund.

Snart bryter vi taffeln, bara för att bli påsprungna utanför dörren.
 - Men jösses. Här träffar man på killar man inte sett på hundra år, sa L.
Jodå. Vi träffades sommaren 2016. Men det är ju också en stund sedan. L. berättar om sin resa till Monza och biltävlingarna där för några veckor sedan.
 - Men jag väntar på frun. Hon står förresten därborta.
 - Ja, just det sa jag. Hon är nyhemkommen från Mallorca, va.
Jag och hon har en gång i tiden jobbat tillsammans och har kontakt via Facebook. Hon anslöt till oss och ville veta allt om Chania, som det är 25 år sedan hon besökte. Då träffade vi varandra där. Hon vill veta om det var sig likt.
 - Finns El mondo kvar?

Vi blir stående en bra stund i solen, som äntligen gästspelar och sprider värme.
 - Nej, nu måste jag gå. Jag är pensionär, så jag har inte tid att stå här.
De skrattar.

Jag går några ärenden innan jag slinker in på mitt gamla jobb. Dels lämnar jag förra månadens Vi-tidning och Filter i lunchrummet. Försöker hålla den intellektuella nivån högt. Det uppskattas, får jag höra.

Men jag bokar också en liten resa och hinner prata bort en stund med nästan alla närvarande, innan jag går hemåt igen. Ångrar mig utanför dörren och tar motionspromenaden, nu när jag lika är ute.

Södra hamnpromenaden. Folk sitter och njuter på bänkarna. Ocean Surveyor med hemort Uppsala (?) ligger i hamn. Inte visste jag att den stan var en sjöfartsstad. Men det är klart, de har ju fyrisån.

Men sen gick jag hem. Nordegren och Epstein på P1.
















*****

Va???!

Men vad är detta? Himlen har fått andnöd! Den är ju alldeles blåååå. Jordens undergång.

Skämt åsido. Det är första gången jag ser en blåfläck i skyn sedan vi kom från Kreta för 10 dagar sedan. Och den vecka vi var bortresta var det katastrofgrått, vilket i och för sig inte gjorde något för vår del. Den veckan var himmelen dessutom vidöppen, och gud hällde hink på hink över nejden, samtidigt som han slog igång alla fläktar han hade. Det har vi hört berättas. Och det syntes också tydliga spår ute på Rånlandet.

Men nu blev det plötsligt solsken. Jösses vad jobbigt. Nu måste man ju börja kisa.

*****

måndag, september 25, 2017

Dagens goda ...

.. gärning, eller i alla fall den första. Man vet ju aldrig vilka fler jag kommer att strössla med.

Ser en bil, som parkerades i morse, fortfarande med lyset på nu vid lunchtid. Och naturligtvis ringer jag ägaren, mamman, som lånat ut sin bil till dottern.

Hon blir så tacksam.


Nu ska jag se vad mer jag kan göra för mänskligheten idag.
Den behöver hjälp.

*****

söndag, september 24, 2017

Dystopi - Är vi redan där?

Hittade en musikvideo hos Knapsu, som stämde till eftertanke. Kolla alla detaljer. Så träffsäkra.



*****

Vägen hem

Jag har alltid fått lära mig att höstfärgerna blir mer intensiva om sommaren varit torr.
Nu har sommaren lämnat en hel del i övrigt att önska vad gäller torka.

Och sällan har jag upplevt ett sådant höstfyrverkeri som i år! Min bild visar ett sparsmakat utsnitt av världen just nu. Det är mycket mer intensivt på de flesta håll.

Den som lärde mig om det där med torkan, måste ha haft fel.

*****

Lugnet ...

.. före stormen? Högtrycket håller i sig. Ett högtryck som är en skam för sitt skrå. Här har inte solen synts till på allvar på 14 dagar. Tur att jag varit på Kreta 7 av dem.

Nåväl. Lugnt är det i alla fall. På ytan.

Samtidigt oroar jag mig för vad jättebebisarna i USA och Nordkorea ska hitta på härnäst.

*****

lördag, september 23, 2017

Bistro Rånlandet ...

.. serverade ikväll en improviserad torsk- och laxgratäng med fänkål, morots"pasta" och kumquat, toppad med Västerbottensost.

Jo - Den gör vi nog om en annan gång.

*****