Men idag blev det av. Jag rustade mig med stövlar, trots det torra vädret, arbetsbyxor, långärmad t-tröja och inte minst en röjsåg och rejäla hörselskydd.
Ett dike skulle röjas. Det är inte klokt så mycket växtkraft det finns i vide och björksly. 2½ meter höga på ett drygt år, kanske två. Men röjsågen ger snabbt resultat och med blodad tand tog jag itu med sluttningen ner mot stranden också. Jisses, vilken djungel. Och den röjdes definitivt i fjol. Machete vore egentligen bäst. För det känns mentalt så. Men eftersom jag inte vet hur skicklig jag förmodligen är med dylikt verktyg, låter jag min blygsamhet styra. För röjsåg kan jag hantera.
Det tog halvannan timma. Drygt. Av svett och möda. Det började rinna in i ögonen. Det klibbade på både bröst och rygg.
- Så jobbigt, frågar du.
- Jo. Man går i en onaturlig ställning med ett dödsbringande (nåja) verktyg. Vegetationen är så tät att man inte ser var man trampar. Och det är inte slät mark, precis. Det är skog. Det finns gropar, och stenar.
Snart är det klart och dags för välbehövlig dusch och lunch och skön tillfredsställelse av att något blev gjort idag också.
Ett besök fick vi också.
Av en tjur, som jag inte tog vid hornen.
 |
| En Timmerman. Imponerande skalbagge. En decimeter lång inklusive spröten. Den blev klart störd av vår närvaro och började vandra omkring för att undkomma min nyfikenhet. Nej, inte farlig. Bits inte, men gillade inte att bli kittlad på känselspröten. Den föredrog att dra. |
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar