Böjer mig fram och försöker lokalisera varifrån den kommer. Det är intressant, eftersom det känns omöjligt (av planetariska och andra skäl) att solen ska kunna lysa in på just den där väggen så tidigt en februarimorgon.
Jodå - såhär var det. Solen hade just kilat in sig mellan två hus ett par kvarter bort. Skickade strålarna genom ett P-hus och träffar ett av våra vardagsrumsfönster som vetter mot balkongen och kastar tillbaka reflexen genom en murgröna som står på balkonen utanför sovrummets balkongfönster (hänge'ru me'?) och in på motstående sovrumsvägg.
Detta konstycke lär solen upprepa varje 23:e februari klockan 07.39-07.41. I evärdliga (som jag trodde hette "evärdeliga", men fick rättat) tider.
Bäst att ställa klockan till nästa år och kolla.
Det är som Stonehenge.
Fast där glassar man sig bara med sommarsolståndet.
Eller nå't!
Vad är det ... Mot en februarimorgon i Luleå?
*****
Läs även andra bloggares åsikter om Stonehenge, Sol, Norrbotten, Luleå, Astronomi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar