I kassakön på Konsum i Råneå står en invandrarkvinna. Slöja och traditionell klädsel från hennes hemland.
På stapplig svenska försöker hon, när hon ska betala för sina varor, att förklara att hon vill att kassörskan drar några kronor extra på hennes kort. Det är ju inte ovanligt att folk vill ha lite kontanter att röra sig med, men här skulle det bara vara några kronor och kassörskan verkade förbryllad.
Nya försök att förklara och till slut insåg kassörskan vad hon menade och betalade ut de extra småpengarna.
Kvinnan tar emot mynten.
Och lägger dem i Röda Kors-bössan som står på disken.
*****
6 kommentarer:
En otroligt underbar solskens"historia", vilken fin förebild!!!!!!!! Jag blir nästan rörd!
Skönt att hon inte gav upp att förklara så hon fick sina småpengar.
I en sparbössa blir det ju många bäckar små!
Som sagt, en förebild!
Och jag kan säga en sak: det är inte dom med mest pengar på kontot, som skänker till Röda Korset eller katthjälpen eller vad man nu har för bössa på kassadisken! Det, om nånting, har jag lärt mig under årens gång.
Biggan, Turtlan och Elisabet: I Råneå som är ett litet samhälle har man tagit emot många flyktingar. De har haft en bra organisation som på ideell basis förberett och lotsat de nya invånarna in i gemenskapen. Vem vet - Kanske damen som skänkte pengar till Röda korset själv fått hjälp av dem någon gång i sitt tidigare liv.
Å vad jag tycker om att du benämner henne "damen" här, inte "kvinnan". Det gav henne en dimension som invandrade beslöjade kvinnor sällan får ha i vårt språk. En speciell sorts värdighet.
Cecilia N: Hm! Jag vet inte om jag lägger särskilt olika värderingar i dam eller kvinna. Möjligen att "dam" verkar lite ålderdomligare.
Jag hade ju kunnat skriva "tjej" också. Ni damer är ju tjejer hela livet nuförtiden. ;-)
Skicka en kommentar