söndag, maj 05, 2013

Den frukost som ...

.. på lördagar och söndagar tenderar att bli långvariga, långsamt utdragna tillställningar, med prat och radiolyssnande (Främst då P1 och Godmorgon världen.), borde vara den vanliga modellen även vardagar. Men det förblir nog en önskedröm.

Gröten slinker ner först. Téet serveras någon halvtimme senare. Och påtåren tar vi idag ute i solskenet på terassen. Snart har det gått två timmar. Drygt.

På den tiden har snön hunnit smälta rejält, även i den driva som traktorn skyfflat ihop under hela vintern.

Tänk vad mycket bra som skulle bli gjort om min önskedröm gick i uppfyllelse.

*****

3 kommentarer:

Biggan sa...

Tålamod, se fram emot pensionen Bert...
Då bestämmer man sin tid på egen hand, plockar av sig armbandsuret, vippar på tårna och vickar på sin lösa tand...lååångvariga, långsamt utdragna tillställningar, dagen lång!
La dolce vita!!!!!!!

Bert Bodin sa...

Biggan: Ååååh - Dit är det långt.

Elisabet. sa...

Ack, vad jag längtar!