söndag, mars 24, 2013

Ös och oro

Vi gick på konsert ikväll. Här  Luleå finns ett band med världsrykte. Norrbotten Big Band räknas som ett av de bästa i världen. Jag kan väl inte säga att storbandsjazz är mitt förstaval när det gäller musik. Men jag försöker vara öppen.

Öppningsnumret peppade inte. Improvisation på vådlig nivå. Stycke nummer två var heller inte någon favorit och jag började undra vad jag gett mig in på.

Men orkesterns ledare hade lovat. Snart kommer kvällens huvudnummer. Och då blir det annat ljud i skällan.

Angelique Kidjo har jag gillat länge. Från början en bekantskap från programmet Klingan i P2. Men sedan började hon höras i allt fler sammanhang. Hennes Summertime, eller O helga natt, är originella och välkända.

Nu dök denna dam upp på scenen och inbjöd till dans. Publiken var lite avvaktande och det krävdes flera nummer innan hon lyckades. Men sedan..... Vilket ös!

Innan konserten var slut var det ingen som satt på sina stolar. En rejäl samling kvinnor och män ur publiken klev också upp på scenen och bjöd på dans av alla sorter. Vi njöt. Angelique njöt. Storbandet likaså.



Nöjda vandrade vi hemåt i vinterkvällen.

Som tyvärr slutade med oro för en sjuk vän.


*****

4 kommentarer:

Sven Teglund sa...

Mycket upp och ned på samma kväll! Hoppas att din sjuke vän tillfrisknar.

Bert Bodin sa...

Sven: Ja det får vi hoppas. Han är väl omhändertagen och sövd.

Anki Sandström sa...

Storbandsjazz som ju är uuunderbart!

Bert Bodin sa...

Anki: Jo - det finns olika sorter. Men jag har svårt för improviserad storbandsjazz, där jag inte kan tänka mig att förlagan till varje stycke ens finns nertecknad i noter. Har svårt att tro att det första stycket som spelades den här gången, går att spela igen.....