fredag, mars 22, 2013

Nu lägger jag av

Min väckarklocka har troget sett till att jag kommit till jobbet i tid (nåja!) i många många år.

Den rasklocka från Braun, som jag av någon anledning fått av flygbolaget Lufthansa, jag minns inte varför, har tickat på troget sedan någon gång på sjuttiotalet.

I morse väckte den mig med sitt glada pippelipipp, som vanligt. Men när jag sträckte mig mot den för att trycka på snoozknappen, tystnade den. Sekundvisaren stod helt stilla. Död.

Frid över dess minne.
*****

2 kommentarer:

Elisabet. sa...

Jag beklagar sorgen.

Själv behöver jag aldrig använda mig av väckarklocka, vaknar alltid innan den ringer - ofta flera timmar innan det är dags att stiga upp -!

Men att INTE ställa den, det vågar jag inte ,-)

Bert Bodin sa...

Elisabet: Jag har precis samma förmåga och tar vara på den på precis samma sätt. Så det blir nog väckarklocka i fortsättningen också.