Den som aldrig vandrat på mjuka fjällhedar, aldrig lyssnat till bäckens småprat, aldrig låtit blicken vandra upp mot topparna eller in i en sprakande eld, har svårt att bli en hel människa.
*****
Skickat från min Samsung Mobil
Skickat från min Samsung Mobil
7 kommentarer:
Külle! Så sant, så sant!!!
Är du på vandring genom solsystemen.
På vilken exoplanet är du nu?
:)
Vad är det för bergart? Ser ut som någon sorts sediment.
ab: Jag har en gång vetat vilka bergarter den svensk-norska fjällkedjan består av, men har glömt. Där skållan går i dagen ser man många olika sorters lager. Men det finns även basalt. Klippblocken i dalens botten är dock inte eroderade, utan de har fallit ner från den intilliggande 500-metersbranten. Man får be om att det inte trillar ner något nytt block, när man går där.
Nä, jag tror nog att man kan bli hel på andra sätt också.
För mig är närheten till havet det som helar.
Elisabet: Men havet "porlar" ju också.
Vad jag menar är att människor som helt "tappar kontakten" med naturen, dess ljud, ljus och dofter, också tappar kontakten med sin egen "naturlighet".
Precis så säger katten som har sin hemmahamn på en liten ö, även fast vatten på intet vis är hans naturliga element.
"Hemma igen
Styrkt av en härlig långpromenad längs stranden, kryper jag nu till kojs hemma igen.
Drömmer om möss, färger, dofter och ljud."
Marcel ligger där i sin sovkoja, behagligt avslappnad. Jag tror inte det är särskilt mycket som skiljer mellan oss människor och djur.
Skicka en kommentar