Hör ett reportage i Godmorgon världen i P1, som handlade om en viss sorts tygsko, som blivit så oerhört populär. Trots pris, trots kvalitet.
- Den är väldigt hipp, sa programledaren. "Alla" vill ha ett par.
Så nu är det hippt att hela Sveriges befolkning har samma sorts skor? Tänk - Jag trodde det var hippare att avvika, och inte jönsa med i amerikansk white trash-look.
Men skorna har börjat "utvecklas". Omdisajjnas. Bevars.
- Sedan vi började samarbeta med Marimekko kommer en annan typ crowd till butiken, sa den förmodat hippe affärsinnehavaren.
Crowden, verkar bestå av den nya människotypen "kulturtant" förstår man om man lyssnar vidare lite mellan raderna.
När det fascinerande reportaget är slut, säger P1-programledaren att
- Vi ska för ordningens skull också berätta att det finns tygskor av andra märken än det som nämndes i inslaget. Och av andra material.
Tygskor av "andra material", tänker jag.
Nej, nu går jag ut i solen istället.
Den består i alla fall av samma material oavsett hipp-grad.
*****
Andra bloggar om: Språk, skor, skräp, konsumtionssamhälle
1 kommentar:
När jag var tonåring var "smärtingskorna" eller "smärtinga" som vardagsuttrycket löd, också populära. De var dessutom väldigt billiga och det vara bra eftersom man nötte ut minst ett par på en sommar. Men de var varken snygga eller sköna. Då heller. Platta och svettframkallande.
Skicka en kommentar