Jag vet inte om det finns ett ord som heter dysimagi. Ordet dyker först upp i en liten artikel i dagens DN Kultur (Pappersupplagan). Anders Annikas (jo, han heter så) ondgör sig över en sak, som även jag har retat mig på. Nämligen hur många verkar acceptera förvrängning.
Själv reagerar jag direkt. Andra kan sitta och stirra på en TV där bilden är fullständigt overklig, utan att reagera. Jag tänker på oajjdskriiiiiiiiiin.
Ledsen. Men jag ser inte ut så här:
Inte ens efter ett glas champagne.
Tydligen spelar det ingen roll för en del personer, som glatt stirrar vidare, helt fascinerade över alla tum, som TV-skärmen representerar. Huvudsaken är att det är stort, verkar det som.
De måste lida av dysimagi, dvs bristande förmåga att läsa bild.
(Det handlar förstås om teknik, som inte alltid för utvecklingen framåt. Fenomenet uppstår när gamla tv-inslag ska visas på bredskärm och distributören inte bryr sig om hur det är inspelat. Jag tycker det är nonchalant och har svårt att acceptera det. Tack och lov har jag ännu ingen bredbildsteve. Och när den dagen kommer, hoppas jag att dysimagierna har fått sluta som teveproducenter.)
*****
Andra bloggar om: TV, Teknik, Dysimagi, Förtrollning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar