fredag, augusti 14, 2009

Kasta loss

Så är jag då hemma igen, efter en tripp ut i det relativt okända. Visst kände jag till trakten någotsånär, men hade egentligen aldrig vandrat sträckan. Många gånger har jag dock spanat uppåt just den där dalen och tänkt; en dag, så!

Snart är man där. På väg. Säg adjö till den civilisation som de flesta känner den. Inga vägar. Ingen elström. Inga telefoner. Huset på ryggen, nedpackat med övriga nyttigheter. Säng, sänglinne, mat, kök, bränsle, litet apotek. Dessutom kläder för de mest varierande väder. Här kan det vara närmast tropisk värme med stark sol, även om det lika gärna kan slå om och bli snålblåst, regn, eller till och med snö, så här i augusti.

Sedan trampar du på där, med frisk luft i lungorna, sköna syner och den där speciella doften av vanilj, som sommarfjällen bjuder. Alla intryck är de, som dyker upp för tillfället. Det du ser, hör och känner. Törst, hunger och muskelarbete.

Och aldrig är du så inne i dina egna tankar som på vandring. Den stadiga lunken framåt frigör din hjärna. Problemen från vardagen hemma blir plötsligt små, små, små och fullständigt lösningsbara. Automatiskt hamnar man i någon form av meditativt tillstånd. Hjärnan rensas, minnen sorteras ungefär som i drömmen. Allt blir logiskt.

Det enda som kan ställa till det är att du får någon låt på hjärnan, som börjar mala. Denna gång hände det inte för mig. Men jag minns ett år, när jag hela dagen hade "Neun und neunzig Luftballons" snurrande i hjärnan minst en hel dag. Det blir lätt enerverande.

Men trots all hjärnverksamhet på dagarna, så drömmer man också en hel del konstigt, när man så småningom får krypa ner i sin sovsäck och somna. Jag manglade till exempel Marimekkomönstrade kortkalsingar i parti och minut varvat med mina tal i FN, en hel natt. Tala om bredd!

Den mentala upplevelsen är alltså minst lika betydelsefull som den fysiska. Kanske till och med mer. Total avkoppling. Världen utanför nuet finns inte. Svetten i pannan, pulsslagen, törsten som släcks i närmaste bäck. Allt det där är viktigare än om jorden står i brand. För det vet du inget om.

Detta borde alla att få uppleva. Då och då.

Tids nog får du all nödvändig information om allt det där andra; Sinnessvaga ledare i religiös virrpannepanik, Israels statliga terror, Linda Rosings äventyr, och Burmas kriminella militärledning. Allt det där finns kvar, när du kommer tillbaka.

Att lämna allt åt sitt öde, utom sin egen överlevnad, sitt eget välbefinnande är en förmåga som alla arbetsgivare borde värdesätta. Kanske något att löneförhandla om.



*****


Andra bloggar om: , ,

Inga kommentarer: