Fjällräddningen var i helgen tvungna att rycka ut för att leta bortkomna skoteråkare i de svenska fjällen.
Jag har inte mycket till övers för motorburen trafik i orörda vildmarker. Dels för att det stör och dels för att det tar fram det sämsta hos somliga människor. Det borde förbjudas. Totalt!
Här handlar det om en grupp herrar (oftast är det sådana) som på skoter planerade att köra från Ritsem till Riksgränsen. Start på söndag. Mål på måndag. De kom inte fram.
På tisdag efterlystes de av anhöriga och räddningsaktionen drog igång. Fjällräddning, polis, helikoptrar. Snön är svår, isarna svaga. Det värsta befarades.
En vedertagen rutin för alla fjällfärder är att man lämnar en färdplan. Och avviker man från den, så bör man försöka meddela sig med någon och berätta om vad man beslutat.
Nu hittades de. Mycket välbehållna. Sittandes i en bastu och njuta, totalt borta från världen. De hade inte ens åkt halvvägs av den sträcka som planerats. Och hjärnan hade de kopplat bort, kanske hade de lämnat den hemma. Eller också var den omtöcknad av skoteravgaser. I STF-stugan i Sälka satt de alltså i godan ro. Telefon finns i rummet intill.
De ansågs att de har fjällvana. Hur man kan anse det när de inte ens klarar det basala, övergår mitt förstånd. De framstår hellre som mindre vetande.
Räddningsinsatsen kostnadsberäknas till 150 000 kronor. Vinterns största pådrag.
Jag hoppas de tre får skotrarna konfiskerade.
Och betalar fjällräddarnas utryckning ur egen ficka.
*****
Andra bloggar om: Snöskoter, Miljöbovar, Fjäll, Natur, Egoism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar