Redan som ung, det vill säga rätt nyligen, funderade jag över det här med referenser. En måttstock, som man jämför med. Jag insåg hur viktigt det är med ett utgångsvärde, för att kunna bedöma ett "nuvärde", eller hur jag nu skall uttrycka det.
Tänk bara hur det måste lukta. Ja, just det. Lukta!
Tänk dig en fjällvistelse. Du kommer ut en frisk, kylig vinterdag. Det är sol, vindstilla och du kan bara inte hålla dig från att dra djupa andetag, kisa mot solen och tycka livet är underbart. Aaah - frisk luft!
Vadå, "frisk"?
- Ja, frisk. Det luktar frisk luft, säger du.
- Aha! Och hur luktar det, frågar jag.
Det är helt klart att vårt luktsinne är rätt slött. Det ledsnar snabbt. Bonden i sin ladugård, känner inte gödsellukten. Paret i sitt mögelhus är ovetande, medan deras besökare mycket väl känner hur det står till. Känt är också hur vi kämpar med vår egen andedräkt. Den får inte lukta. Och vi står där och andas i handen för att känna... Vilket inte lyckas särskilt bra.
Så hur luktar då frisk luft?Lek med tanken: Väck upp en stenåldersmänniska. Låt den berätta. (Ja, jag bortser från de språkproblem, som uppstår.) Hur luktar frisk luft?
Det luktar förmodligen kofisar, vulkansvavel och annat naturligt. Men också avfall, kemikalier, avgaser och all den smörja, som vi släppt ut, främst under de senaste hundra åren. Allt det som våra näsor har glömt.
Ingen trevlig upplevelse för den stackars stenåldersmänniskan.
Referensmänniskan.
Tänk på det du!
Nästa gång du andas.
*****
Andra bloggar om: Miljö, Filosofi, Tankar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar