När jag veckopendlade till jobbet i Stockholm under två år på åttiotalet, slogs jag ofta av hur lång tid det tog att utföra ärenden i den stan. Så där till vardags. Det var ett farande och flängande kilometervis om man skulle till posten, banken eller systemet och särskilt om man hade ärenden till flera av dessa ställen efter jobbet. Aldrig kom man hem, kändes det som. Och att ordna något på lunchen var bara inte att tänka på. Då fick man svälta.
Här i stan fixar man det mesta på en kvart. Det är bara att gå utanför dörren en sväng och vända, så är det gjort. Det är den stora fördelen med att bo i en mellanstor stad.
Men idag fick jag revidera. Jag skulle besöka monopolet och traskade iväg direkt efter att jag lämnat av cykeln och diverse jobbgrejer hemma.
Man känner folk. Man träffar folk. Denna dag en hel del. På Systemet träffar jar Rolle, som är väldigt pratsam. Till saken hör att han dessutom kan en del om vin. "Den där måste du prova. Och den där också."I minst tjugo - tjugofem minuter går vi omkring och botaniserar. Han pekar, och jag kommer ut med mycket mer än jag hade tänkt. Men kul att träffas.
Se där! En gammal bekant. Kent, som jag inte sett på väldigt länge står där och ser pratsugen ut, när jag kommer gående. "Jo, det är fullt upp. Jag har ju varit där ett år nu." Vi var arbetssökande en period samtidigt och sågs en hel del under Trygghetsrådets skyddande vingar. Nu har vi båda fått jobb, och han visste inget om mitt. Där gick en kvart till.
"Nämen hej." Jag hinner 27 meter innan Siwan kommer jämsides. "Vet du", säger hon, "jag har kontaktat Kulturens Hus och tipsat om dina bilder från bloggen. Du borde ställa ut. Anette kommer nog att ringa dig." "Oj", säger jag.
Lämpar av min påse hemma och drar till ICA. Där står Billy och rotar i bröddisken
"Hi Bert. What about Saturday? Shall we meet outside the theatre?"
"Det blir väl bra", säger jag, "halv sju eller nå't. Du har biljetterna, va?"
"Yes. What about dinner?"
"Too early before the play" tycker jag, och vi är överens. "Men Tallkotten har köket öppet till 22.30. Jag har kollat. We could have a bite afterwards."
"Okej, jag kollar med Carmen".
"Gör det", säger jag. "Vi borde kanske boka bord. Pjäsen slutar kvart i tio."
En och en halv timme.
Men mycket blev uträttat.
Aldrig hände så'nt i storstan.
Där tog det bara tid.
*****
Både DN och SvD berättar idag om symptom som visar att storstäder är fel. Helfel.
Andra bloggar om storstad, systemfel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar