När jag var barn, var ett mord en stor sensation. Jag minns en sommar, det kan ha varit 1957, då vi hälsade på hos bekanta, som hyrt stuga i Brändön utanför Luleå. Ett mord hade begåtts i Sunderbyn, några mil bort, och jakten på mördaren var i full gång. Det var riksnyhet. Lite skraj var man, när det var dags att gå i säng på kvällen. Fantasierna fanns. Kanske i större utsträckning då än nu. För man var ju inte van. Funderar nutidens ungar mycket över nutida mordhistorier?
Och vem minns inte Olle Möller. Den historien gick också som en följetong en hel sommar.
Mord var sällsyntheter.
Nu går det knappt en dag utan mord och man höjer bara lite lätt på ena ögonbrynet. Orkar inte annat. Hur har det blivit så?
För någon vecka sedan sköts en polis ihjäl under ett försök till ingripande i Nyköping. Igår var det dags igen. I Älvsbyn skottskadades en polis, som skulle haffa en kvinnomisshandlare.
Att poliser använder sina tjänstevapen är tack och lov sällsynt i Sverige. Det blir riksnyheter, när det någon gång händer. Det skall vi nog vara glada för. Att de nu hänt två gånger på kort tid, berättar förstås också något om den tid vi lever i. Den fråga jag ställer mig är hur det kommer att se ut i framtiden.
Håller vi på att importera nya vanor, nya beteenden från mångas stora förebildsland USA? Som vi älskar, tycks det.
Jag, däremot, skräms av det landet.
*****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar