Det blev en lång fredag. Låg till sängs stor del av dagen. 38,6 grader på eftermiddagen. Ja, invärtes alltså. Ute var det kallt och soligt, men lite blåsigt. Det kunde mina feberblanka ögon konstatera, när jag blickade ut genom fönstret alldeles bakom sängen.
Ni skulle bara se hur jag ser ut, när jag är sjuk. Det är ingen rolig syn. Eller också är det det. Men det blir inga bilder. Jag har nämligen glömt kameran hemma. Men anslutningskabeln till datorn har jag med mig. Nåväl, kameran kommer hit imorgon. Men då har jag bestämt mig för att vara frisk. Just nu känner jag mig bedrägligt pigg. Tack Alvedon!
Att man sedan kan blogga från sängen, känns lyxigt. Fantastiskt att ha tillgång till hela nätet, trots att man inte har någon bredbandskabel på flera kilometers håll.
Har läst ut Mikael Niemis Mannen som dog som en lax. En kriminalhistoria. Typ. Jag tyckte om den förutom att det fanns lite för många pekpinnar och för mycket resonerande kring tornedalingarnas språk. Meänkieli. Ibland undrade jag vad det var han ville berätta egentligen. Eller om det var en debattbok. Måste man, så ingående beskriva hur folk talar, och varför. Jag menar, det är ju ändå Sverige det handlar om. Att vi sedan har ett officiellt minoritetsspråk (plus flera andra)*) inom våra landgränser och koncentrerat till en trakt, borde väl folk känna till. Eller det kanske de inte gör!? Kanske är det bara vi här uppe, som tycker det är naturligt.
Nåväl - Bokens berättelse var bra. Spännande och med allvarliga ämnen i grunden.
Mer sådant Mikael.
Men nu tar denna långa dag snart slut.
Bäst jag trycker "publish" innan det blir lördag.
Gonatt!
*****
*) De övriga officiella minoritetsspråken förutom meänkieli, är samiska, finska, romska och jiddish.
Sverige är ett märkligt land ibland. Vi har alltså fem officiella minoritetsspråk, men inget officiellt "majoritetsspråk".
Andra bloggar om: Tornedalen, Mikael Niemi, Språk, Långfredag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar