Är det bara jag? Troligen, eftersom jag inte hör någon annan. Jag gillar Höök! SVT:s tisdagsserie sedan 7 veckor och med fem återstående avsnitt. Segt, dåligt, inget riv, enligt många. Nej, kanske det. Men varför skall det alltid vara action i 180?
"Höök har kvaliteter - trots bristen på äkthet", utropar NSD idag i en artikel av Mattias Alkberg. Han vänder sig mot en del detaljer, som han tycker inte överensstämmer med verkligheten. Som exempel tycker han att Svartöstan skildras som en arbetarstadsdel. Att ingen talar lulemål (vad nu det är, exakt). Men det sistnämnda kan han överse med, eftersom vi inte heller vet om alla karaktärer i amerikanska Skål egentligen talar bostondialekt.
Men det där med arbetarstadsdelen har han hakat upp sig på och menar att det är den syn som filmare utifrån gärna vill sprida om stan.
Jag frågar mig om jag någon gång trott att miljöerna i engelska eller amerikanska serier är autentiska. Finns Midsomer? Är CSI Miami en dokumentär? Speglar de serierna äkthet? Hallå!
Slutet i hans artikel är kanske mest talande för vad han verkar vilja se:
"Vi är inte längre tvingade att glo oss igenom ännu ett avsnitt av Saltön i brist på annat. Miami, Salt Lake City och Manchester ligger runt hörnet. Ska svenska TV-dramatiker hänga på, eller verkligen bli bortgjorda för alltid?"
Och jag undrar - Måste alla svenska serier se ut som de amerikanska? Vad är det då för idé att vi överhuvudtaget producerar några. För dialektens skull, kanske.
Själv sviker jag Anna Höök ikväll. Konsert med Boban Markovic väntar på Kulturens Hus. En Serbisk brass/jazz/rock-upplevelse, utöver det vanliga, sägs det.
Och vid gud; Jag hoppas att de bryter.
På serbiska.
Eller nå't.
*****
Läs mer om Boban Markovic.
Mattias Alkberg.
Andra bloggar om: Höök, Boban Markovic, Mattias Alkberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar