Det var kallt i morse. Min termometer visade en tvåa och en sjua med ett minustecken före. Inåt landet, i platsen med det vackra namnet Vajmat, var det nästan -41! Det är tre grader varmare än när jag tältade på en myr i Bodentrakten (Jo, det var militärövning.) för en massa år sedan.
Men det var inte det jag egentligen skulle berätta. Utan det var istället en undran över varför vi tar det så lugnt, när det är kallt.
Jag har vid några tillfällen råkat befinna mig i New York vintertid. Slutet av november, jul och nyår, och även i januari. (Det slår mig nu att jag aldrig varit där sommartid.) I den stan blir det kallt. Varje vinter har man snö. Ibland massor. Ibland får man visslande kallt. Trots att det ligger på samma breddgrad som Rom. -26 har jag upplevt i New York. Och klarade det bra. Jag har också varit där, när det varit sisådär minus åtta-tio grader. Samma fenomen uppstår då.
Vilken fart det var på nyhetssändningarna. Det var reportage, det var direktrapporter, det var expertutlåtanden. Men framförallt så var det varningar.
"Gör inte si, gör inte så." "Klä dig så här." "Undvik att gå ut." "Och akta dig för att bli 'dehydrated'."
Uttorkad?!!
Jag blev bara uttråkad. Varenda nyhetssändning dominerades av detta faktum, detta återkommande faktum: Det blir kallt på vintern.
Men nu tror jag att jag förstår. Det måste vara så att kyla i USA nog är kyligare än överallt annars i världen. Allt är ju biggest in the world där, så varför inte kallgraderna.
Eller var det bara nyhetstorka.
Newsdehydration.
Det här inlägget inspirerades jag till av Utblick eller insikt, som också undrat lite över samma sak.
Andra bloggar om: Klimat, Kyla, Nyhetstorka, USA, Hysteri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar