Varje liten flygande prick i den här bilden är liv! Rätt mycket liv, eller hur. De där svärmarna ser man oftast bara i slutet av juli och i augusti. Varmt eller kallt, spelar ingen roll. Blåser det, så håller de till på läsidan av huset. Eller på läsidan om en själv. Eftersom jag inte är av lagårdsdörrsformat blir det alltså inte så stora svärmar på läsidan av mig.
Men vad är det för kryp? Fåglarna verkar inte intressera sig. Det är nog för lite mat i varje liten kropp.
Jag tar säkert död på några hundra varje år. Eller några tusen. Genom att andas in dem. Sätta mig på dem. Vifta ihjäl dem.
Men de är allmänt förlåtande, verkar det som.
De bits inte.
De bara svävar, inte på, utan i moln.
Vilket liv.
Undrar om de har det bra.
Om de trivs.
Kanske blir man en sån i nästa liv.
Då vet man.
Och kan berätta.
Men hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar