Beslutet var snabbt. Vi var alla överens alla fyra, när vi gick och lade oss den där kvällen. En god middag var avslutad och jag kände mig trött.
Tidig morgon. Solen skiner från en klarblå himmel och vi ger oss iväg efter en stadig frukost. Till en början är det lätt vandring i dalgången, men snart tar vi av upp efter Kittelbäcken på Giebmecohkkas sydvästflank. Solen värmer gott och vi får stanna ett par gånger för att låta kroppsvärmen gå ner. Vi dricker från bäcken som brutit fram ur snön. Friskt, klart källvatten.
Uppe vid den lilla sjön, just där bäcken rinner ut, tar vi oss över på isen. Vi forsätter uppåt på lättgången snö mellan Duolbagorni och Vierranvarri. Det är brant upp mot Vierranvarris topp, som måste bestigas först, innan slutattacken sätts in. Ner på baksidan av fjället rutschar vi delvis på snön och förlorar ett antal värdefulla höjdmeter. Men det är enda sättet.
Bristande skare tar på krafterna. Ibland åker benen ner lårdjupt. För att komma vidare kryper jag ibland på alla fyra, för att inte sjunka ner.
Vi tar en paus och gör iordning lite käk i toppstugan. Klockan börjar närma sig sen eftermiddag och vi har ännu en bit kvar till toppen. Men med nya krafter går det ganska lätt.
Vid femtiden på eftermiddagen, efter 9 timmars vandring står vi högst upp. Utsikten är fantastisk. Högre än så här kan vi inte komma.
Det är dagen efter midsommardagen, 23 juni 1998.
Vi har nått Giebmegaisis topp.
Bilden visar utsikten från toppen den där dagen. Kameran riktad mot nordväst. Den första bergsryggen är Drakryggen. Närmast därefter är Duolbanjunjecohkka. Sedan syns Knivkammen, en bit av Pyramiden till höger i bild. Långt bort tronar Bossuscohkka med sin karaktäristiska silhuett. Vandringen tillbaka till fjällstationen tog 5 timmar. Även på återvägen måste vi bestiga Vierranvare en gång till, för att komma vidare. Solen hade satt sina spår i våra ansikten. Vid nedfärden brände jag mitt högra öra ordentligt och fick behandla med kortisonkräm. Bilden är klickbar för detaljstudium.
Andra bloggar om: Snö
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar