När jag stänger dörren bakom mig och kommit ut i den svala luften, går jag ner till stranden. Det är tyst. Inte ett ljud. Ingen vind. Det doftar friskt. Hösthav.
Jag står några minuter och ser hur solen penslar guld över skogarna på andra sidan. Lite avundsjuk. Kvällssolen är vacker. Men gläds över att jag istället får morgonens röda strålar på min sida.
En sångsvan hörs från långt håll. Vemodigt. Flyttförberedelser.
Går upp mot stugan. På förstukvisten vänder jag mig om och ser att solen sjunkit ner under horisonten. Duvblått och grårosa.
Snart tänds stjärnorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar