torsdag, oktober 19, 2017

Springer på ...

.. min kusin och byter några ord. Sedan blir jag stoppad av en av mina läsare på gågatan.
 - Oj. Dig har jag inte sett på hundra år, sa jag.
 - Nä, men jag vet ju vad du gör, för jag läser Ögonblick i norr.
 - Men faktiskt är det så att jag tänkte på just dig härom dagen.
 - Jaså.
Och just då kunde jag ju inte komma ihåg varför. Men såhär i efterhand kom jag på det. Det var ett gammalt inlägg där hon också förekommer i handlingen, som jag råkade läsa av någon anledning.

Vi blev stående en bra stund. Hon ville veta hur jag hade det med min arytmi. Det visade sig att vi har liknande erfarenheter.

Så småningom vandrar jag vidare. Nere vid teatern träffar jag en ung kille och tjej med varsin hund, varav den ena så gärna ville hälsa på mig.
 - Så fina, sa jag. Vad är det för ras.
 - Det är australian shepherd, sa tjejen.
 - Ganska ovanliga här i Luleå, va?
 - Nja - Men just den här färgen är lite ovanlig.
 - Väldigt vackra, sa jag.
 - Tack så mycket, sa dom och så skiljdes vi.

Jag traskade vidare. Vädret var ju skönt. Kallt och stilla med tunna solstråk.

Usel bild. Men ändå!
I Hermelinsparken får jag syn på en intressant fågel. Jag insåg direkt vad det var. Det var en nötkråka som pickade i sig sembratallfrön (en favoriträtt för nötkråkorna) i skuggan under träden. Jag försökte så gott det gick att få en bild. Det lyckades sådär. Mobilen räcker inte riktigt till i de där sammanhangen. Pippin föredrog dessutom att flytta på sig mellan flera träd, så jag fick jaga lite.

En herre stannade en bit bort. Han hade också fått syn på den. Han hade tydligen observerat mina försök.
 - Å. Det är en så'n där härfågel va?
 - Nej. Det är en nötkråka.
 - Jaså, nötskrika.
 - Nej nötkråka, upprepade jag. Men jag vet inte om det är en sibirisk smalnäbbad, eller en europeisk brednäbbad, sa jag. Men fin är den.
Han höll med.

Ja, sådär går det till, när vi tysta, inbundna och buttra norrlänningar är ute och går.

*****

Borttappat II

Ett par skor hittade jag härom dagen, på väg hemåt från affären.

Dagens rundgång resulterade i en "borttappad" cykel.












*****

onsdag, oktober 18, 2017

- Kom in. Kom in!

Det där fikat hos kusinen blev trevligt. För där var dukat med goda ostar och vin, när vi välkomnades in i köket. Och ännu en kusin hade anslutit.

Oj, så mycket prat det blev.

 - Vi börjar väl med ronden, sa herrn i huset.
Det blir som det brukar nuförtiden. Det talas om hälsan. Den sviktande, eller den utmärkta. Men när sedan det var klart, så övergår samtalet i berättelser, om sommaren, om gamla tider, om Benkes hemby och människorna där.

Men vi pratade också om freden i Månsbyn, som du antagligen inte vet något om. Och i sanningens namn har inte heller jag vetat så mycket om den. För i skolan fick man ju bara läsa om Brömsebro, Knäred och Roskilde. Att Månsbyn i Kalix var den ort där gränsen mellan Sverige och Ryssland (eller storfurstendömet Finland) fastställdes var inte viktigt ens för våra lokala lärare att undervisa om.

Länge satt vi. Det pratades om åldrande. Om bostäder, och om släkt och vänner. Vinet tog slut och ostarna krympte, och vi tackade till slut för oss och traskade hem.

 - Men vi gör väl om det, sa värdparet.
 - Jo, men kanske hos oss, sa vi.

*****

Trist

Vissa dagar blir det liksom inget av. Inte ofta, men det händer emellanåt. Idag är en sådan. Inte ett skapandes grand har blivit gjort. Läst lite. Fikat. Lagat lunch. Gått till brevlådan och skickat tillbaka använda rakblad till Holland. Stretade på en stund i den gråkalla vinden och gick sedan hem och fyllde två tvättmaskiner.

Nåja - Ikväll ska vi gå till Benkes kusin och fika. Eventuellt.

Alltid nå't.

*****

Inte ...

.. en enda grad.

Det är dags nu.

*****

tisdag, oktober 17, 2017

Dubbelt upp

Jag har börjat reagera över en språkförändring, som verkar sprida sig. Och det har inget att göra med invandrare. De klarar nog det här bättre än många svenskar, om de har skött sig på SFI-lektionerna.

Det jag menar är de dubbla perfektformerna. Jag tror inte att det är dialektalt. Vår landshövding bor visserligen här i Luleå, men han kommer inte ursprungligen härifrån. I en intervju idag sa han:
 - Det hade vi kunnat gjort.

Det är precis det där jag menar. Meningen får dubbla perfektformer.

Han skulle haft skördat potatisen om det inte skulle haft regnat så mycket den senaste tiden.

Hon hade velat köpt nya skor, men hade inte råd.

Du hade inte behövt ljugit om det.

Jo. Det är konstruerade exempel. Men jag lovar ... De blir vanligare och vanligare.
Snart har du också börjat hört det, blivit van, och slutat reagerat över det.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Borttappat

Det skräpas ner rätt mycket både här och där. I stan såväl som i naturen. Ibland är det rätt häpnadsväckande saker som man kan hitta, "tappade" eller slängda. Kanske av misstag. Men ibland undrar jag.

Ta till exempel de här skorna. Uppställda på ett fönsterbleck. Rätt så prydligt, står de där, även om vänsterskorn står till höger och vice versa.

Vem lämnade dem. Hur tog sig personen vidare. Hade hen köpt nya skor och beslöt sig för att börja använda dem direkt. Varför då inte göra det redan i skobutiken?

Som sagt, man kan hitta både det ena och det andra bortkastat, kvarglömt, eller tappat.

Tydligen lever vi i ett överflöd.

*****

Förmodligen ...

.. är framtiden säkrad. Jag fick precis veta att jag blivit uttagen att delta i Kambodjas världslotteri.
Oanade summor kan förväntas till mitt konto.

Men jag är ädel. Avstår min andel. Kambodjas befolkning behöver nog pengarna istället.

Lugn ...

.. och skön morgonutsikt.

*****

måndag, oktober 16, 2017

Glasögonorm

Programmet Stil i P1 är normalt inget program jag brukar ägna någon större tid att lyssna på. Men det senaste programmet handlade om glasögon. Numera högsta mode. Förr ett "handikapphjälpmedel", som man helst inte skyltade med. Kvinnor skulle till exempel inte fotograferas med glasögon på. Och vem blev inte kallad glasögonorm vid lämpliga tillfällen under skoltiden. Ja, inte jag. För på den tiden såg jag som en hök. Men det fanns ju andra drabbade.

Men med tiden växte det fram ett mode. Märkligt nog var det den brittiske skådespelaren Harold Lloyd som bidrog till det. Med sina filmer och sin fasadklättring och alltid iförd glasögon, så blev verktyget mer och mer accepterat.

Idag fick jag mina nyaste. Eller fick och fick. Progressiva glas med antireflex och andra finesser, plus att de är vansinnigt snygga ... Sån't kostar.

Men jag är nöjd.

Normalt har jag snällare ögon.
*****

Jösses!


Här har himlen vräkt ur sig i flera veckor. Ja, två månader snart. I form av regn eller dimma. De är de två stadier vi befunnit oss i sedan början av september.

Men nu ... Halv tolv på dagen, är himlen helt blå. Det tog en kvart från mulet till full sol. Hann inte dricka upp kaffet som serverades i mulen utsikt.

Plötsligt kan vi släcka lamporna hemma.

*****

söndag, oktober 15, 2017

För att hedra ...

.. de blå fläckarna på himlen och deras kusiner i den lugna vattenspegeln, blev det idag 11 kilometer till fots.

Rejält hungriga ska vi nu försöka skapa något gott att äta.

*****
Uppdatering: Det där var vad vi fick. Sedan kom regnet!

Hurra för ...

.. infrastrukturministern, som äntligen insett att vi måste få ett förbud mot handhållen mobil under bilkörning. Oavsett om man sms-ar, eller pratar i den.

Det är rätt. De flesta andra länder i Europa följer EU:s direktiv. Men uppstudsiga Sverige ska ju på "amrikanskt vis" värna individens rätt. Kanske är det därför som vi har den största vapentätheten i Europa också.

Nu är det bara att gå vidare. Det ska inte vara var och en fritt att använda drönare, vilket man framkastat som en möjlig rättighet.

Sedan kan vi belägga vattenskotrar och snöditon med starka restriktioner och framförallt hårdare nypor om något händer. Fordonen ska givetvis beslagtas och skrotas, istället för att dra in ett tillstånd, förhöra den kriminelle och sedan skicka hem honom (för det är oftast en han) till mamma.

Skrotning kan även gälla mobilen vid misskötsel.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ännu ...

.. kämpar ängsklockan mot hösten på nordgaveln.

*****

Ja, jag ...

.. har i alla fall monterat isär köksfläkten och satt ihop den igen. Nu på morgonen.

Vad har du gjort?

*****

lördag, oktober 14, 2017

Regnet ...

.. började precis när jag ställde fram frukosten. Ett rätt svagt men evighetsstrilande regn som kom för att stanna hos oss hel dagen.

Det gjorde att dagen blev som den blev. Slö. Det var slummer och läsning och korsord varvat med fika, mellanmål, slummer igen, och middag med min efterlängtade bulgurotto serverad med blandfisk och wokade grönsaker.

Jo, även småfåglarna blev bjudna på mat. De är väldigt hungriga, de små rackarna, och fröautomaten töms helt på en dag. Talgbollarna är också populära.

Efter middagen blev det TV-kväll. För hela slanten. Miss Li är bra. Robins också, liksom Scott och Bailey. Allt i SVT1.

Och natten kom.

*****

Glad ...

.. och nöjd att vi lyckats få så god bärmängd på vår pinjerönn i år.

För att inte tala om hur glada talljoxarna är.

*****

- Usch ...

.. nu börjar det regna också. Som om inte vinden räckte. Tyyypiskt!

*****

fredag, oktober 13, 2017

Något som ...

.. kan reta mig till vansinne, är trafikdårar. Och det som retar mig förutom själva företeelsen (idiotin, alltså) är den flathet som svensk lagstiftning ofta kännetecknas av.

Idag togs två trafiksyndare på väg 94 några mil utanför Luleå. Det är vägen från kusten upp mot inlandet, Älvsbyn, Arvidsjaur och vidare mot norska gränsen.
90 km i timmen är tillåten högsta hastighet. Den ena idioten körde 170. Syndare nummer två togs när han körde 215 km i timmen!

Nu till lämplig åtgärd. Bilarna bör förstås konfiskeras och skrotas. Körkorten togs förstås på plats. Men jag tycker också att de borde få vänta tio år innan de tillåts göra nytt körkortsprov. Det vore lämpliga åtgärder.

Tyvärr har jag en känsla av att de två snart är ute på vägarna igen. Med, eller utan körkort. Totalt obekymrade.

För något år sedan dödades en kvinna i bil på samma väg. Det var på en 70-sträcka. Hon kom från en sidoväg och körde ut på den större vägen och blev påkörd av en dåre som körde 155 km i timmen. Förmodligen hade hon sett bilen komma, men bedömde att den körde max 70 och därför skulle det vara lugnt att köra ut. Det blev hennes död.

Ibland är flathet svensk lagstiftnings signum. Eller rätt ofta.

*****

Gatuliv

Pappaledig på promenad. Med bekant. Tiggare utanför affären. Facebook och Instagram.

Tidsbild.

*****