tisdag, januari 16, 2018

Socialt

Går iväg på lunch. Inget planerat sällskap idag.  
 - Friends blir väl bra, tänker jag.
Men jag ångrar mig direkt utanför dörren. Laxpudding. Usch!

Det blir Savoy istället. Går fram till baren för att "checka in". Där står syrrans barnbarn och tar emot.
 - Men hej, Maja.
 - Hej hej. Det var länge sedan.
 - Jo, jag trodde du bara jobbade frukostarna här på hotellet.
 - Nej, jag gör det mesta, säger hon och skrattar.

Jag betalar och går till buffén. Massor av grönsaksröror, bönor, avocado, rostad blomkål. Friterad torsk. Rostade rotsaker.
Blir petad i ryggen.
 - Hej, hur är läget?
Det är en kille, som jag träffade på en 40-årsfest för någon månad sedan.

När jag sätter mig ner piper telefonen.
 - Vars är'u?
A mässar och frågar.
Jag berättar.
 - Hinner jag dit innan du är färdi'äten?
 - Jodå.

Några minuter senare dyker han upp och vi njuter av maten. En kille kommer fram till A.
 - Hej, det var kul att se dig, säger han och de pratar vidare en stund innan han försvinner till sitt sällskap.
Jag är nyfiken och frågar vem det var.
 - Ambulanssjuksköterska. Men nu jobbar han tillfälligt på äldreboende. Marockan.

Till päronkakan med grädde, dyker en branschkollega upp och byter några ord. Hon är äldre än jag och vi känner inte varandra närmare. Vet bara att vi har gemensamma yrken.

Vi blir sittande i någon timme och pratar, men A är ju i jobbaråldern och måste bryta upp för att gå tillbaka till sitt. Han springer iväg till sin cykel och missar sin stuggranne.
Jag däremot, hejar på henne när jag möter henne i dörren, strax innan jag springer på fru Wollter ute på gatan.
 - Hej, säger hon. Allt bra?
 - Jojomensan, säger jag. Själv?

Vi drar vidare åt varsitt håll.

Så är det att bo i en "småstad".

*****

Bra avkylning ...

.. eller "cool down", som det heter på kontrollpanelen på gymets löpband, är att skotta loftgången när man kommer hem.

Vilken härlig vinter vi har. Snö, minusgrader och glatt humör. Precis som det ska vara.

Avis, va?
*****

måndag, januari 15, 2018

De'blåser i ...

.. trä'a ida'. Och inte bara där. Flaggor piskar. Det ryker från taken och fåglarna vinglar, när de försöker ta sig mellan sina sittplatser. Stackarna. Det kan inte vara lätt att hitta mat idag.

Själv känner jag mig outsägligt lat. Vill helst inte gå utomhus alls. Men man vet ju aldrig. Jag har i varje fall hunnit med en sväng i frisörsyrket, varefter jag bytte karriär till lokalvårdare. Man är ju flexibel.

Kock står på tur närmast. Lunch måste vi ha. Den blir enkel. Mycket enkel. Gröt.

Det ryker från taken.

*****

söndag, januari 14, 2018

Ett av de mest lästa ...

.. inläggen på senaste tid. Men ingen tycker något.

Eller är det så att alla håller med?

*****

Äh ...!

Tredje dagen med jämngrått väder. Så trist. Inget händer.

Vi ledsnade och åkte hem till stan. Tittade på utförsåkningen från Wengen istället. Där blev André Myhrer trea.

Och där sken solen.

*****

lördag, januari 13, 2018

Stamställe

Här ute i skogen är möjligheterna något begränsade när det gäller promenadvägar. Åtminstone om man håller sig till just vägarna.

Men det innebär förstås också att man kan få uppleva samma sak i årets alla skepnader.
Som här:




Omdömet sviktar

Det är helt uppenbart att den ynklige man, som för närvarande innehar en av världens mäktigaste poster, herr Trump, är en person som saknar en hel del under sin blonda kalufs. Intelligens, sjukdomsinsikt, empati, bland mycket annat. Att han dessutom har en medarbetarstab, som verkar ha ungefär samma symptom, gör saken ännu allvarligare.

Är det verkligen ingen som kan rå på den där administrationen och göra slut på eländet. Nog bör det väl finnas någon klinik, som kan ta hand om dem. Det kan inte vara lätt att vara amerikansk medborgare nuförtiden. Att ständigt gå och skämmas inför hela världens befolkning kan inte vara kul.

Men det finns mera närliggande exempel på dåligt omdöme, men i en helt annan bransch. Jag tänker på HM, vårt världsomspännande skräpföretag. Där har någon marknadsförare, som förmodligen får se sig om efter nytt jobb nu, trampat i det berömda klaveret ordentligt. Det är nu en världsnyhet. Googla HM protest, så kan du bläddra sida upp och sida ner bland artiklar från när och mycket fjärran. I min garderob finns inte en textilfiber från detta företag. Det var längesedan, minst 40 år, ja kanske till och med 50. Och det är inte första gången på dessa år som HM har gjort bort sig.

Varifrån kommer allt detta dåliga omdöme, som egentligen bara skulle behöva uppgraderas till sunt förnuft, för att komma upp i någorlunda normalnivå.

Det må gälla såväl stort som smått, USA:s president, eller HM:s ledning. Förresten ... det är nog kategorin "smått" som gäller i båda fallen. I alla fall vad gäller det som eventuellt finns innanför pannbenet.

*****

En stor fördel ...

.. med mycket snö, är att det är enkelt att titta in genom vårt köksfönster.

I alla fall för ekorrarna.

*****

fredag, januari 12, 2018

Mellan hav och skog

Av den utlovade solen sågs inte en enda stråle. Inte heller blev det utlovade åtta minusgrader. Det var mer än dubbelt så många.

Men vi gjorde en snabb raid hos Granngården och COOP och susade iväg till stugan i skogen vid havet. Till lugnet och de glada fåglarna. Till havsvidderna och trollskogarna. Till fredagsmyset och påföljande helg.

Livskvalitet.


*****

torsdag, januari 11, 2018

I Tatarstan ...

.. har någon suttit och försökt lösa korsord. Hen har då stött på ordet "ött" och funderat över vad det kan betyda. Givetvis slogs den ryska sökmotorn Yandex igång, och så hamnade tataren eller tatariskan hos mig.

Undrar om hen blev klokare av mitt inlägg?



*****

Nu börjas det

Är otålighet en dygd? Innan jag ber dig svara ska jag för att vara tydlig förklara vad en dygd är. Jag gör det genom att använda mig av den utmärkta tjänsten svenska.se som erbjuder inte mindre än tre ordböcker per sökord:
Klicka för bättre läsbarhet.

Se där. Nu fick du ett tips som heter duga.

Men tillbaka till frågan. Nu något mer förtydligad: Är otålighet ett uttryck för hög moral?
Själv svarar jag nog generellt sett nej på den frågan. Otålighet för mig är precis vad det säger. Man är dåligt tålig; kanske inte alls tålig; en vekling, rent av. (Wow! Det här var nog första gången du såg en mening med inte mindre än två semikolon. Fira!)

Den otålige har svårt att acceptera tingens ordning. Och även tidens dito. I det första fallet kan det vara positivt. Man vill snabbt fixa något som är snett. I det andra fallet är jag inte så säker på att det är ens riktigt friskt. Det ser jag flera symptom på, och jag tycker det har ökat. Tid heter tempo på latin, italienska och portugisiska. Tempot har definitivt ökat. Men tiden är konstant, även om jag ibland tycker att den går alldeles för fort. Det finns alltså ingen som helst anledning att skynda på den ännu mer. Tvärtom.

Så otålighet är negativ när det gäller att skynda på utan anledning. Kallas ofta stress.

Är det möjligen stress, när folk uppmanas "På söndag om två veckor börjar den nya deckarserien Ond bråd död. Men du kan se samtliga 35 avsnitt redan ikväll på SVT Play."
Jo, det är stress.

Och idag kom startskottet för ett annat uttryck för stress och otålighet. I programmet Nordegren & Epstein utbrast Gunnar Bolin att nu minsann, nu är våren på väg. Han hade hört en förmodad kattuggla vid torpet i Götaland.

Så nu börjas tjatet om våren. Sörlänningarnas eviga (tycks det) mantra. Innan vintern knappt har börjat. En och en halv månad innan vintersportlovet är aktuellt. I program, efter program, tidningsartikel efter tidningsartikel. Stress, stress och stress.

Stress innebär sjukdom. Och vad i fridens namn hände med Carpe diem, som numera i vita plastbokstäver pryder vartannat vitmenade hem. Uppklistrat någonstans. Fånga dagen. Lev i nuet. Folk gick kurser i det. Men kunskaperna fastnade tydligen inte.

Så påminn mig i maj. Påminn mig om att jag ska påminna dig om att nu - nu minsann är hösten på väg.

*****

Lugnt och skö ...

.. eeh, jag menar, TUNGT på gymet. När jag kommer dit vid kvart över åtta är den arbetande befolkningen klar med sina pass och vi andra tar vid. 

Ingen trängsel. Efter min 15-minutersuppvärmning på löpbandet idag, såg det ut såhär:

Jo, det sitter faktiskt en gubbe (i alla fall med grått hår) en bit bort, mitt i bilden.

Jag kunde välja fritt mellan alla "apparater". Själv har jag haft "jullov" och inte varit här på ett par veckor. Trodde att det skulle vara trångt såhär efter alla nyårslöften som folk brukar skryta med. Men så var det inte. 

Och du ... Det tackar jag för. Jag gillar lugnet. 

*****

onsdag, januari 10, 2018

Två tips

Heja SVT. Ikväll visades två program som gav mig mycket.

Det första var Lerins lärlingar. Så kul och intressant. Vi får följa ett tiotal funktionsnedsatta (ADHD, Autism m.m.) ungdomar, som får gå kurs med Lars Lerin som lärare. Vilka förmågor! Det ska bli spännande att följa dem i alla sex avsnitt.

Det andra var ett program från UR. (Finns alltså på UR Play.). Den mobila revolutionen. Den handlar om hur vårt samhälle förändrats på ett par decennier under påverkan av våra mobiltelefoner. Det var mycket där som jag blev påmind om, och som liksom bara glidit förbi och accepterats av mig. På gott och på ont.

Man fick lite tankar.

*****

9,6 kilometer

Idag blev det fotvandring. Ut på isarna, som vanligt. Nej - Jag blir inte less. Det är ljuset som fascinerar. Bland annat.


Dagens rutt blev lite annorlunda. Jag gick norrut via Norra hamnen. Ut vid Norrbottensteatern och Teaterhögskolan. Långt ute på fjärden tog jag av mot Mjölkudden och tog iland i villakvarteren där. Och då är det ju bara en kilometer till ett av våra kontor här i stan. Där finns kaffe. Och kokosboll. Klart man ställer upp.

Inte för att så många har tid att snacka, men det är i alla fall kul att få stora kramar och små intervjuer med gamla (Oj! Hoppas de inte läser här.) arbetskompisar. En knapp timme blev jag där och kunde orientera mig om tillståndet i företaget. Mycket hoppfullt. Trots stor förlust av största kunden under hösten 2017, har man nu slutit avtal med en ny. Hela Svenska Kyrkan kommer att handla sina resor här. Inte just på detta kontor. Vi har ju fyra till. Kul.


Men snart vänder jag hemåt i solnedgången.


*****

Dagen ser ut ...

.. att bli fin. Himlen är djupt blå. Azurblå, kanske. Eller förmodligen norrbottniskt blå. Det duger bra.

Stjärnorna därute har slocknat. Solen är på väg upp någonstans i sydöst. Men ännu dröjer det en knapp timme.

Dagen ser ut att bli fin.

*****

tisdag, januari 09, 2018

Vissa dagar

Sedan jag steg av jobblivet har jag ofta fått frågan om vad jag gör på dagarna. Ofta svarar jag att jag knappt vet, men att dagarna går ändå. Ofta svarar jag att "idag har jag varit på gymet, ätit lunch med gamla arbetskamrater och sedan sett en film på Folkets bio på eftermiddagen. Eller också har jag varit på fotvandring, dvs promenad med lite mer stuns. Gärna ute på isarna såhär års. Och helst där det finns vida vyer att betrakta. Sedan läser jag en del. Ibland händer det att jag går på föreläsning på Vetenskapens hus, eller bara sätter mig på bibliotekets välsorterade tidskriftsavdelning och tittar på den vackra utsikten över Norra stadsfjärden samtidigt som jag bläddrar i något exklusivt magasin. Kanske tar jag en fika en trappa ner på Kulturkaféet efter att jag slunkit in i konsthallen, som också finns i Kulturens hus.

Men så finns det en del dagar som blir blaha blaha. Mycket sällan. Men de existerar. Idag är en sådan. Vaknade i morse efter en natt med orolig och kort sömn av dålig kvalitet. Lätt huvudvärk. Tänkte förstås gå och träna, men det fick vara.
 - Du kan ju gå imorgon, sa Benke, innan han försvann till universitetet och jobbet.

Jag gick och lade mig en stund på soffan, medan jag väntade på paracetamolens effekt. Jag somnade inte, men det var nära. Läste en del. Löste DN:s söndagskryss (det mest spännande och svåra) och lyckades få det färdigt. Det är en bedrift. Det tycker i alla fall jag.

Tog en frisk promenad. Alltså ingen fotvandring. Nej, en frisk promenad till Bistro Norrland för lunch. Ser utländska turistgrupper ute på isen och träffar på ett ungt engelskt par i restaurangens entré, där de begär lite tolkning av menyn. Det fixar jag förstås, förutom att jag inte vet vad sej heter på engelska. Men de stannar inte. Tycker att det är för tidigt för lunch såhär vid elvatiden. De försvinner ut på isen. Planerar att komma tillbaka senare.
 - Och du vill satsa på en lunch, säger killen bakom bardisken, när jag går fram för att beställa.
 - Ja, eller ska jag ta en stor whisky, säger jag på skämt.
 - Eller kanske för att träffa mig, säger Anders, som jobbar här och kommer förbi i bakgrunden, hälsar "god fortsättning" och undrar om jag mår bra sådär i största allmänhet. Han är gift med en f.d. kollega till mig.

Beslutar mig för sejen som serveras elegant upplagd tillsammans med en rödbets- och couscoussallad och en spenatsås. Väldigt gott.

Sitter kvar med mitt kaffe en bra stund. Tar en finsk pinne till. Studerar livet omkring mig. Filosoferar. Men efter halvannan timme går jag ut i friskluften igen. Gör några ärenden och går hem.

Träffar tre grannar nere i "lobbyn" i trapphuset. De sitter där och pratar. Hundarna Lexus och Engla vill leka med mig. Lexus är en korsning av grönländare och labrador och oändligt tillgiven. Gillar mig. Engla är en liten dvärgpudel som bara vill busa, gnaga på mina händer och hoppa.

Damerna berättar att en av våra grannar avlidit idag. Hon har inte bott hemma på ett tag. Alzheimer av allvarlig typ gjorde det omöjligt.

Läser lite. Eller gör ingenting. Slappar. Fixar eftermiddagskaffe. Lyssnar på Nordegren och Epstein.

Inget händer.
Så är det. Det behövs.
Vissa dagar.


*****

måndag, januari 08, 2018

Lång väg hem

Inte bara "våra kvarter" var avspärrade idag. När vi började vår hemfärd lyssnade vi på P4, som vi oftast gör, när vi ger oss ut på vägarna. Trafikradion.

"E4 avspärrad helt i båda riktningarna vid Börjelslandet. Avspärrningarna kommer nog att vara en bra stund, eftersom det är en olycka med flera fordon inblandade. Och det är stora fordon."

 - Jaha! Vad gör vi nu då? Vi måste ju förbi där.

En förhoppning var att vi skulle kunna smita förbi om vi tog den smala vägen via Sundom. Trodde vi, ja. Det var precis några hundra meter från korsningen ut på E4 som olyckan skett. I riktning mot Luleå.

Så det var bara att försöka tänka om. Det var enorma köer in mot stan. Men så kom jag på att om vi tar österut (istället för väster-/söderut), så kan vi åka runt hela Persöfjärden och komma ut på E4 några kilometer längre bort. Så fick det bli.

På slingrig väg tog vi oss runt. Det blev den väg som senare blev den som trafikledningen förordade. Istället för de 39 km vi normalt har mellan stugan och stan, så blev det nu 76 km.

Slut på äventyr för idag, hoppas jag.

Vi hade en långtradare före oss. Tack och lov. Vägen var så smal, så när det kom långtradare i motsatt riktning, var de tvungna att stanna för att snirkla sig förbi varandra. På så sätt gick trafiken lugnt och säkert.
*****

Jaha

Så verkar vansinnet ha nått även vår närhet.
Kanske ska vi bosätta oss i stugan?

Uppdatering: Det var falskt alarm. Avspärrningarna hävda. Nu kan vi ta oss hem. 
 
*****

Plötsligt ...

.. upplevde jag vissa makabra inslag i min närhet.

*****

söndag, januari 07, 2018

Dags att summera

Jag har ju för vana att notera alla fågelarter jag ser på eller från vår tomt på Rånlandet varje år. Och naturligtvis har jag hållit mitt löfte för 2017.

Det blev ett lika bra år som 2016. Båda åren lyckades 42 arter komma inom synhåll för mig. Inte samma sorter, men lika många.

Här kommer listan:

  1. Gråspett 04 jan.
  2. Talgoxe
  3. Större hackspett
  4. Talltita
  5. Blåmes 05 jan.
  6. Svartmes
  7. Nötskrika
  8. Skata 27 jan.
  9. Tofsmes 17 feb. Ny art för tomten. 2 individer.
  10. Grönfink 25 feb.
  11. Grönsiska 10 mar.
  12. Korp
  13. Kråka
  14. Sidensvans 23 mar.
  15. Bofink 25 mar (Ovanligt tidigt)
  16. Gråsiska 01apr.
  17. Ringduva 14 apr.
  18. Koltrast 15 apr.
  19. Gulsparv 21 apr.
  20. Sparvhök 22 apr.
  21. Berfink 23 apr.
  22. Trana
  23. Morkulla 29 apr.
  24. Järnsparv 30 apr.
  25. Tornfalk 05 maj.
  26. Dubbeltrast 06 maj.
  27. Rödvingetrast 07 maj.
  28. Sångsvan
  29. Jorduggla 12 maj.
  30. Svartvit flugsnappare 13 maj.
  31. Orre
  32. Kanadagås 19 maj.
  33. Björktrast
  34. Taltrast
  35. Silvertärna 21 maj.
  36. Lövsångare 27 maj. (Ovanligt sent.)
  37. Storskrake
  38. Drillsnäppa
  39. Ladusvala 06 jun.
  40. Grå flugsnappare
  41. Sädesärla 30 jun. (Normalt i april men detta var första gången i år på vår tomt.)
  42. Storspov 01 aug.

Det här är ju på inget sätt de enda fåglar jag sett. Men det är som sagt observationer gjorda på, eller från tomten. Jag skulle kunna tillägga rariteter som lärkfalk, havsörn, dvärgmås  med flera, som setts i trakten. Men det är alltså i det här sammanhanget en helt annan sak.

Vilka noteringar har du?


*****