onsdag, november 22, 2017

Jag vill bara meddela ...

.. att jag numera inte bara är människa, eller person. Jag är också luleåprofil, norrbottensprofil, bloggarprofil, fd. resebyråprofil (dvs. SJResebyråprofil, Nyman&Schultzprofil, American Expressprofil, NEX-profil), pensionärsprofil, stugprofil, Rånlandsprofil, och säkert en hel del andra profiler också.

Ty de ålderstigna orden "människa" och "person" ska bort från vokabulären.

Vi är alla profiler!

*****

Inte bara vi

Det skriks efter sjukvårdspersonal lite här och där. Eller rättare sagt - mycket både här och där. Sjuksköterskebrist, läkarbrist, brist på vårdplatser. I evighet, amen, verkar det som. För det här har ju gällt en bra tid.

I Storbritannien verkar det vara samma sak. Och särkilt akut verkar det bli nu, när brexit ställer till det så att sjukhuspersonal "flyr landet" i en allt stridare ström. Just nu saknas sköterskor i storleksordningen mellanstor svensk stad, nämligen 40 000.

Det här läser jag i New York Times idag.

Ska alla sticka till Norge, eller har det populära landet i dessa sammanhang tappat dragningskraft.

Vad händer?

*****

När jag bäddade ...

.. i morse kom jag att tänka på hur olika vi människor inrättar våra sovrum på daglig basis. En del bäddar inte alls. Jo - det skulle jag väl kunna tänka mig i begränsad omfattning om inte sovrummet är placerat "centralt" i lägenheten med insyn både från hall och kök.

Så i mitt fall blir det allt att fixa till sovrummet, så att det ser respektabelt ut. Det blir kort sagt, väldigt prydligt.

Men genom åren har jag ju sovit på många ställen. På resor. Särskilt utomlands finns det många varianter på hur en bäddad säng ska se ut.

Jag vet att jag reflekterat över detta förr och började söka efter inlägg, som handlar om detta.

Som genom en spöklik slump hittade jag ett praktexemplar. Det var skrivet just den 22 november. För sex år sedan.

Trevlig läsning!

*****

Bryta vanor

Jag går på gymmet. Tänker bli stor och stark ... Eller, nä - jag tänker på mitt välbefinnande. Normalt har det blivit tisdag och torsdag morgon.

Men idag var jag lite wild-and-crazy. En onsdag. Ja, det gick ju bra det också. Men jag förstår också att alla andra har rätt strikta vanor. För jag kände inte igen en enda medtränare från tisdagarna och torsdagarna.

Däremot en hel räcka andra personer. Sprang jag inte på en tjej (vi kallar ju alla damer för tjejer) från huset där jag bor. Jo, precis när jag klev in i mitt omklädningsrum, så klev hon ut ur sitt och påbörjade sitt pass.
 - Nämen, hej, sa jag.
 - Hej. Brukar du gå hit?

Uppvärmning på löpbandet. Efter tio minuter kommer granntjej nummer 2 och ansluter till löpbandet intill.
 - Nämen, hej, sa jag.
 - Hej. Jaså, du är här idag?
Vi har träffats här förr en gång, när hon bröt sin vana och var här en torsdag.

Jag var klar efter en kvart och gick vidare i lokalen. Där kommer en kollegas make, jaha. Och minsann, där sitter pappa till en av våra framstående utförsåkare och rehabiliterar sitt knä.
 - Nämen, hej, sa jag. Hur går det här då?
 - Ja, jag tar i så mycket jag orkar. Klaga inte!
 - Nejdå. Men jag håller koll. Fast jag brukar ju inte vara här onsdagar.
 - Bra, sa han. Då kan jag göra som jag vill.
Han skrattar.

Och tro det eller ej. Inne i en anslutande lokal, där jag idkar ryggövningar, håller jag på att krocka med hans fru, som jag också känner.
 - Nämen, hej, sa jag. Är du också här?

Minsann mötte jag inte en kille på väg hem, som hälsade glatt på mig. Folk i dunjacka och toppeluva, är ibland svåra att känna igen.
Jag hejade glatt tillbaka. Men jag har ingen aning om vem det var.

Det blir nog lugnast att hålla sig till sina vanor och gå på gymet tisdag och torsdag i fortsättningen.

*****

tisdag, november 21, 2017

Morgonstudion igen

Jag fick mina farhågor besannade, när jag läste Johan Croneman i DN idag. I och för sig har jag inte tittat mer än mycket, mycket glimtvis av den cirkus, som numera SVT bjuder på till sina morgontittare. Men Johan litar jag på. 

Skönt att ha rätt.

*****

Jag måste beundra ...

.. Coop för sitt nytänkande när det gäller att introducera nya produkter, i den "manuella" disken. Först och främst är det väl den enda disk som inte är manuell. I motsats till alla andra diskar, montrar och skepp, där man manuellt tar sina varor själv, är ju denna bemannade eller bekvinnade närmast att betrakta som automatisk. Men får ju varorna så att säga, serverade, bara man ber om det.

Nåväl. Det var inte det jag ville påpeka, utan de mystiska produkter som denna disk erbjuder. Häromdagen var det vedeldad skinka. Idag var den lavakokt. Jag är mycket för närproducerat. Och eftersom denna produkt är producerad i Jokkmokk (I och för sig 17 mil bort, men vi är vana vid sådana avstånd i länet.), så skulle den kunna falla i smaken.

Men sedan börjar jag fundera. Några vulkaner har vi inte i närheten. Jag kan tänka mig att vår närmaste finns på Island. Har firman alltså fraktat skinkskivor (för de säljs så) med flyg, båt eller dylikt till det fina landet i väster och där uppsökt en vulkan som har utbrott, för att sedan frakta hem den färdiga produkten? Tillagningen är ju ekologisk med naturlig energi. Men resten???

Nä - Det blev inget besök i den "automatiska" disken idag.

*****

Skymningstur

Sitter hemma vid köksbordet. För en stund sedan hemkommen från lunch på stan. En något överkokt pestokolja, med utmärkt ljummen röd quinoapotatissallad och grönsaker. Jo, jag håller på att testa lunchställen, efter att mitt stamhak beslutat att bara ha kvällsöppet. Det har jag skrivit om förr och ännu förrare. Friends, som dagens ställe heter, behöver nog fler tester.

Men nu satt jag alltså vid köksbordet och filosoferade sådär lite i allmänhet. Lyssnade på P1, förstås. Kulturtimmen mellan klockan ett och två på eftermiddagarna ger alltid något intressant.
 - Nä - nu går jag ut och går en sväng. Kan ju handla på hemvägen, tänkte jag.

Sagt och gjort. Det blev i och för sig ingen längre rutt. Men håller man bara hög takt, så blir det poäng. Poäng i aktivitetsarmbandet. Uppför backe och nerför backe. Förbi mysiga hotell Amber inrymt i gammal och förmodligen k-märkt träkåk inte långt från järnvägsstationen.

På floras kulle träffar jag älgen Mooses (Jo, det ska vara två oo. Gissa varför?), som i fjol höll till på Köpmantorget. Här tror jag han trivs bättre. Stor och ståtlig.


Och inte långt ifrån älgens marker kan jag konstatera att det finns möjligheter att göra snygga, eller åtminstone originella husfasader om bara viljan finns. Motsatsen är det vanliga nuförtiden. Huset är säkert byggt på 50-talet, men har det senaste året genomgått en grundlig renovering. Hyresgästerna har ännu inte fått flytta in, men det är nog inte långt borta nu. Då kan de glädja sig åt att ha ett unikt hus i Luleå centrum.

Vad tycks?


---
Vidare in mot stan och affären, där jag skickligt lägger beslag på det som står på listan. En fiktiv lista, som bara finns i mitt huvud. Jag tränar ju. Filmjölk, bananer och äpplen. Men mitt pensionärssinne som håller på att utvecklas till att bli alldeles utmärkt hittar också kaffe till 24.50 kronor per paket. Det får bli två stycken.

Men jag gör ännu ett fynd, som hittar något som jag spanat efter en tid nu, när maskindiskmedlet därhemma börjar sina i sin påse. Då, för något år sedan, lyckades jag med bedriften att bärga 4 stycken påsar till löjligt lågt pris. I ett tvåpersonershushåll, som dessutom sällan används på helgerna, eller på hela sommaren, har det räckt gott och väl i över ett år. Men på senare tid har desperationen satt in.
 - Ska jag verkligen behöva betala bortåt 85 spänn för att få diska, har jag tänkt.
Det var nu jag hittade skatten. Nu fick jag två förpackningar (summa 82 diskningar) till priset 118 kronor. Wow, vilken tur!

Glad traskar jag hemåt i skymningen. Lyckan är fullständig. Man har inte så stora pretentioner.

*****

måndag, november 20, 2017

Inte undra på

Besvikelse lär väl prägla stämningen i  vissa kretsar i Sverige och Stockholm ett tag framöver kan jag tänka.

Det lät ju så bra det där med att överta den medicinska EU-myndigheten från London efter brexit. EMA skulle ge 800 jobb och massor av besökare till oss. Den personal som skulle flytta med skulle ha bostad som i en liten ask. Allt skulle ordnas på bästa sätt.

Nu hamnade EMA istället i Amsterdam. Kanske skulle Sverige inte ha gjort sig så stora förhoppningar.  Jag menar ... Karolinska dit verksamheten skulle knytas, i alla fall delvis, har ju inte bästa ryktet numera. 

"Tänkte inte på det."

*****

Dessa härliga ...

.. måndagsmorgnar, som så många föraktar.

Men här sitter jag. Med mat på bordet, en morgontidning inom räckhåll och radion igång med P1 morgon.

För tillfället finns inte så mycket mer att önska.

*****

söndag, november 19, 2017

Man kan undra

Något jag kan fascineras över är hur läsare hamnar på min blogg. Det är ofta rätt intressant.

För en stund sedan föll min blick på besökslistan här i högerkanten. Och då såg jag att två amerikanska besökare och en från Kungälv, samtliga tre hade letat fram inlägg från november 2005! Inom någon minut.

Men varför?
Det finns ingen förklaring till.

Välkommen med din teori.

*****

Rånlandet, söndag


25 centimeter nysnö  har kommit. Det blev till att skotta en del, trots att snälla grannen Håkan hade gjort grundjobbet med sin traktor. Han älskar att köra den och är aldrig nödbedd.

Men finesserna får vi fixa själva. Bron var täckt ordentligt med snö. Trappstegen var helt dolda. Vintertid har vi också bilen parkerad vid husknuten, för att kunna koppla in motorvärmare vid behov. Så en p-plats skottas fram.

Sedan måste ju småfåglarna få mat också. De har nog svultit en del sedan sist, eftersom fröna i automaten frusit ihop på grund av det underkylda regn som föll häromdagen. Det var ett styvt arbete att rensa upp och fylla på med nytt. Talgbollar och de rena talgstyckena var också grundligt uppätna, men där blir det nytt först till helgen.

Men ljuvligt är det med snön. Ljust och fint. Havsisen har också lagt sig på fjärden. Nu får vi bara hoppas att vintern håller i sig.

Det ska snöa mer de kommande dagarna. Men om man tittar längre bort i prognosen, ser det tyvärr ut som att vi får en del regndagar också.

Usch! De kan vi skicka söderut. Som bidrag till grundvattennivåerna.

*****

En tioårsrepris

Något att begrunda såhär tio år senare.

Har något förändrats till det bättre, eller har det gått åt andra hållet?

*****

lördag, november 18, 2017

Skymning

Går en runda runt stan. Mest för att få lite vinterluft. För inatt blev det plötsligt vinter. På rikt, när gårdagens slabb och slask, under natten fick ge sig för ganska många minusgrader, och snöfall. Hör och häpna. Det snöade och var minusgrader! Det är inte ofta nuförtiden.


Skymningen smyger sig på rätt tidigt på eftermiddagarna såhär års. Men snön fixar ljus; ett förunderligt blått norrbottensljus. Speciellt märkbart nere vid havet, som nu fått ett tunt istäcke. Jag ser isbrytarna borta i sin egen hamn. Tre av dem. Oden är väl ute på någon polarexpedition kan jag tänka. Men tänk att de där kolosserna (för de är stora när man kommer nära) nu är för små. Nya isbrytare planeras, som kan bryta 32 meter breda rännor, istället för de 24 som nu är möjliga. Det blir en gigantisk investering. Varje båt förväntas ligga i prisklassen 1,5 miljarder kronor.

Jag vandrar vidare längs strandpromenaden. Ser en hund spritta och hoppa i isen. I alla fall om man har samma fantasi som jag.

Vidare upp igenom stadsparken, som nu fått vinterskrud. Vackert. I den stora fontänen har förskolebarn tänt massor av ljuslyktor. Det är för att uppmärksamma Internationella barndagen, som ägde rum igår.



Hamnar till slut på Storgatan med shoppingsugna horder.
Är snart hemma.

Slår på P2 och Klingan. Tre timmar musik, som du aldrig hört förr.

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vinterfönster

Eftersom den förra bilden var lite trist.

*****

Vinterutsikt från köket.

Ljust och fräscht.

*****

Protokoll ...

.. 18 nov rörande stugexpedition under innevarande helg.

Efter diskussion med berörda parter och telefonmöte/konsultation med externa parter i snöröjningsskrået, beslutades att expeditionen skulle skjutas upp till morgondagen.

Det ansågs heller inte ekonomiskt och miljömässigt hållbart att värma upp huset till en för innehavarna godtagbar temperatur för en natts logi.

Morgondagen kommer därför bara att omfatta en inspektionrunda inkluderande utfordring av djuren och en kopp kaffe.

Luleå 18 nov 2017
Vid protokollet
Bert Bodin

*****

fredag, november 17, 2017

I stan

Äta måste man. Även i stan. Oavsett väder. Nu var väl inte vädret det allra värsta, heller. Det var ju egentligen bara det som vädret hade hittat på och lämnat efter sig under sin nattliga räd. Det som fanns kvar var ett fint duggregn med enstaka snöflingor.

På trottoarerna låg något som jag brukar karaktärisera som övermogna päron, eller päronmos. Äpple skulle det väl också kunna vara förstås. Eller mosad banan. Du förstår. Man kliver ut i ett kladd, som genast omsluter skorna med våtkallt omslag. Och så ser det ut där man går fram, klafsar fram.

Varsågod och sitt! 

Vi var ju rätt klädda förstås. Med gore-texjackor och rejäla kängor. Men i vanlig ordning måste jag säga att folk i allmänhet inte klarar en så enkel sak som att klä sig efter vädret. Man väljer modet istället och går i vita gympaskor, som likt läskpapper gör fötterna svampiga. Till det bärs en rock, eller kappa, som definitivt inte ska knäppas. Knapphål och tillhörande knappar är tydligen bara accessoarer.

Nåväl. Vi traskade iväg, skyddade mot vädret. Det var Konsum, Systemet, och Clas Ohlson som gällde.

Sedan drog vi iväg till verklig shopping (tjopping, för dig som föredrar nysvenskt uttal) på en av stans trevligaste butiker. Den heter Biergo (bjärrgo) och är en samisk butik i grannkvarteret. Namnet betyder "kött", så då förstår du vad det handlar om. Ren, älg och en del fisk.
 - Jag skulle kunna köpa hela butiken, kommenterade jag. Men pengarna räcker inte.
Vi gjorde vårt bästa och kom hem med sik, suovas, renskav och en helt ny sak.
Biergo. Vacker butik.
 - Jag älskar det där, sa damen i kassan.
Det är suovasrökt renfärs. Spännande.
 - Tänk på att den bara är rökt, men inte saltad.
Vanlig suovas är lätt saltad från grunden.

Det blir spännande att prova.
 - Kanske blir julköttbullarna annorlunda i år. Vem vet, tänke jag där jag klafsade hemåt i sörjan.





*****

På det viset

Jaha - värsta tänkbara väder betyder inställd stugafärd. Åtminstone idag.

Snö i natt. Regn, till och med underkylt nu på förmiddagen, gör att jag vägrar ge mig ut bland vildsinta BMW-förare och andra labila existenser på vägarna.

Inställd lokaltrafik på sina håll. Skellefteå flygplats stängd på grund av "snorhalka", hör jag i P4.

Det får bli broddar idag.

*****

torsdag, november 16, 2017

Nu duger det

Staten har beslutat flytta ut fler myndigheter från Stockholm och ut i landet. Luleå ska till exempel få fem (5) nya jobb. Det är Polarforskningsinstitutet som ska placeras här.

De här myndigheterna behöver inte alls finnas i Stockholm, men har hamnat där av slentrian. Lantisar är ju, som vi vet, inte lika smarta som stockholmare.

Nu går klagovisorna. 
  - Jag är inte beredd att rycka upp hela min familj och flytta.
Det har vi nu fått höra. Jovisst kan jag förstå det. Ofta finns det en vuxen till, som har jobb där de nu bor. Det är inte givet att ett liknande jobb finns för den medföljande på den nya orten. Tyvärr.

Reglerna är klara. Antingen följer den anställde med till sin nya hemort. Eller också får man säga upp sig och satsa på ny arbetsgivare.

De reglerna vill man nu riva upp. Facket är inblandat. Lagar ska ändras.

Nu duger det. Nu krävs åtgärder.

Vem gjorde, och gör det för de som i årtionden blivit berövade sina arbetstillfällen ute på olika håll i landet, när verksamheter har centraliserats, eller flyttats söderut, från exempelvis mina trakter?

Jag säger bara: Mera Norge i Sverige. Decentralisera mera!

*****

Återigen

Hur mycket ska vi behöva läsa och höra, i svallvågorna kring metoo-fenomenet. Nu uppdagas det ena efter det andra i medievärlden, i kultursfären, i juristkretsar och jag vet inte var.

TV-produktioner ställs in. Radioprofil (Varför är snart alla som jobbar "profiler". Nytt modeord.) får sluta, eller i alla fall tystna. Teaterföreställningar kan inte ges. Sistnämnda på statusscenen Dramaten i Stockholm, där en skådespelare tydligen haft frispel och kunnat uppföra sig så att hen spridit skräck bland övriga medarbetare. Och detta med ledningens vetskap! I alla fall enligt både SR och DN idag.

Min undran börjar snart bli utnött. Vad är det för "ledning"? Vilken kompetens har de som sitter där?

Alla arbetsplatser, alla arbetsgivare som jag haft genom mina 45 yrkesår, har haft och praktiserat stränga regler vad gäller etik och moral. Regler som funnits inskrivna i personalhandböcker och som inpräntats av chefer i alla möjliga sammanhang. Ingen får diskrimineras på grund av kön, sexuell läggning eller ursprung. Punkt.

Handlar det om det gamla vanliga på de arbetsplatser som nu figurerar i media? Det vill säga: Har chefer tillsatts på oklara meriter, där grundkursen fattats.

Tycker det börjar bli ett mer och mer vanligt symptom i vårt jämställda land, där vi förnumstigt slår oss för bröstet som ledande på område efter område.


*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,