lördag, oktober 01, 2016

Lilla Antarktis

På vårt hotellrum står detta lilla kylskåp och ger välbehövlig kyla till vattenflaskorna som vi har där.

När jag flyttade hemifrån hade jag en lägenhet med ett kylskåp i ungefär den där storleken. Det räckte för en person. Jag hade dessutom ett kallskafferi, som åtminstone under den kalla årstiden var "kylskåpskallt".

Utvecklingen går framåt sägs det. Numera är lägenheten hemma utrustad med kyl och frys i garderobsstorlek. Glänsande och fina, med temperaturdisplay och någon sorts luftrenare.

När de installerades följde förstås även en bruksanvisning med. I den berättades också i serieform med roliga teckningar att anläggningen kommer att ge ifrån sig olika ljud ibland. Dels ett spinnande, förstås. Men ibland även små knäppar och djupa suckar, eller en distinkt knackning. Allt det där förmenades vara helt normalt.

Vårt lilla hotellkylskåp har också ljud för sig. När man ibland vaknar till på natten kan man tro att snöstorm råder utomhus. Det viner och susar en bra stund tills en klar knäpp sätter stopp. Det blir helt tyst igen.

Mitt kylskåp i första lyan sa inte ett ljud.
Ändå funkade det.

Konstigt!


*****

fredag, september 30, 2016

Det blev ...

.. middag hos Maria, Giorgos och Ikaros igen. Långbakat lamm. Vidunderligt gott.
Och trevligt. Här betraktas vi definitivt som vänner i deras hus.

Det skojas och pratas, skämtas och sjungs.
- Well. You know he is mad, säger en engelska vid bordet intill.
- I'm starting to realize that, sa jag och vi skrattade.
Hon och hennes man hade varit här många gånger. Deras Rhodosvistelse började 30 augusti.
Stort kramkalas blev det, när plötsligt ett gäng norrmän, som kände det engelska paret dök upp. De hade tydligen inte setts på ett år.

Kramkalas blev det också när vi skulle lämna stället och dra oss mot hotellet.
- Welcome back anytime, sa Giorgos.

Vi strosade hemåt.
Lite vemodiga.


*****

Före middagen ...

.. hamnar vi på Bar 2004 som vi gjort ett par gånger tidigare i veckan.  "Stamkunder" blev vi redan andra gången. Den trevliga, unga personalen gör allt för att vi ska trivas. Skojar och pratar svenska  ( lite hemgjord ) med mycket humor.

Snart vandrar vi vidare mot trevliga familjens ställe.


*****

torsdag, september 29, 2016

Nästan ...

.. en hel mil på fötterna blev det idag. Man kan ju inte bara vara stilla, sitta på restauranger, barer eller tavernor och glo. Inte heller är vi riktiga strandraggare.

Så idag blev det fotvandring. Visserligen inom stadens hank och stör, men ändå. Vi valde förstås inte de där vanliga stråken, utan höll oss ifrån att lockas av att trängas med horder av shoppare i gränderna i gamla stan.

Istället tog vi de där gränderna som går "på tvärs". De där som slingrar sig smala mellan husen och inte avslöjar hela sin längd. Visst hamnade vi i återvändssituationer; det kan ta stopp när man chansar. Men det är ju också charmen.

Även inne i de slingrigaste kvarteren bor folk. Det betyder också att det här och där i något hörn finns en liten bar, eller en liten krog, där lokisarna sitter och pratar, eller bara filosoferar. Där en katt kan finna ro att somna djupt på ett ledigt bord, och ingen bryr sig.

Sådana trakter gillar jag. Träffade en trevlig dam, som sysslade med hantverk i form av små tavlor, som var tredimensionella. Små lådor fyllda med snidade motiv. Blev lite sugen att köpa något, men kunde inte riktigt besluta mig. Hon blev inte ledsen för det, utan hälsade att vi var välkomna tillbaka en annan gång.

När den där "nästan milen" tog slut hamnade vi faktiskt på den svenskklingande restaurangen Kringlan i den nyare delen av stan. Lunch måste man ju ha. Det blev pasta. Inte speciellt svenskt. Inte heller speciellt grekiskt. Men se, där bedrog vi oss. Det var nämligen Pasta greek, som smakade bra.

Sedan blev det ett sent strandbesök, innan kvällen går vidare.






*****

Vad har hänt ...

.. idag då, hittills?

Ja, jag har i alla fall sett en fjäril. Ingen ovanlig. Finns i Sverige också. Kålfjäril.

Alltid nå't.


*****

tisdag, september 27, 2016

Plötsligt ...

.. börjar sängarna skaka kraftigt. Det är precis när vi gått och lagt oss, som jordskalvet kommer. Först ett. Sedan ett till lite kraftigare.

Jag har upplevt jordskalv förr. I Tokyo började hotellrummet plötsligt att hoppa. Där, på 34:e våningen skramlade galgarna i garderoben och jag fann det för gott att hålla mig i väggen.

Det var inget som upprörde japanerna, men jag tyckte det var lite otäckt.

Hemma i Luleå har jag varit med om tre skalv. Inte som de i Tokyo eller Rhodos, men klart kännbara.

Nu ska vi se om vi somnar.

*****
Uppdatering: Allt lugnade ner sig. Vi sov gott. Här en skalvrapport.

Den som söker ...

.. den finner ännu en bra krog, fri från inkastare och tillrättalagda menyer.

Hos Maria, Giorgos och sonen Ikaros hittar vi precis vad vi önskar.

Servicen är hjärtlig och naturlig. Vänskaplig.

På frågan varifrån vi kommer, visar det sig att Giorgos visste precis var Luleå ligger.
- Umea, Lulea. I worked for seven years in Denmark and Sweden. One of my friends met a girl, Carina from Luleå. They are married and live here in Rhodos since then.

Maten är grekisk. Enkel och god. Vi blir sittande en god stund sedan vi ätit färdigt.

Kvällen är varm, men blåsig när vi fortsätter vår kväll.


*****

Turister

Rhodos lever på sin turism. I alla fall till allra största delen.

Idag ville vi se vad ön har att erbjuda utanför stan. Därför bokade vi en utflykt till "Rhodos vackraste by, ja en av de vackraste i hela Grekland", beskrivs den som. Så upp i tidiga morgonväkten och iväg i buss. Söderut efter öns östra kust passerar vi mardrömslika turistghetton med 10-våningskolosser i fullkomligt konstgjorda miljöer. Men till slut närmar vi oss.
 - Bakom nästa kurva kommer vi att se Lindos, och hur vackert där är, sa han.
Visst. Där låg en liten vitkalkad by utslängd på en bergssida. Men inte såg den särskilt mycket ut för världen.
 - Nåja. Det kanske är mysigt, när vi väl får stiga av och vandra i gränderna på egen hand, tänkte jag.

Men ack! I denna lilla by, med cirka 1200 fast boende begåvas varje dag med det mångdubbla antalet turister. Det var kö i trapporna upp till byns Akropolis. En lång, säkert en halv kilometer, ringlande och i sakta mak larvande kö.

Vi beslutade att göra processen kort. När vi kom upp till Akropolis och väntade på att få betala 12 euro för att komma in, sa vi nej. Vi vänder.

Innan vi gick upp fick vi veta att det fanns en alternativ väg ner. Den tog vi. Den gick genom vindlande gränder, där varje meter bestod av affärer, affärer och åter affärer. De flesta, för att inte säga alla, sålde t-shirts, grälla tavlor, och annat krimskrams av värsta sort. Dessutom var gränden fullproppad med folk. Att gå i egen takt förbi skräpet var det inte tal om. Man fick släntra sig fram.

Till slut var vi nere vid torget igen. Egentligen en rondell, där alla bilar kunde vända. Nu ångrade vi att vi gått på den lockelse som vi hade råkat ut för. Vi ville bara hem till stan igen.

Så blev det efter någon dryg timme. Och nu blev det faktiskt mera intressant. Färden slutade nämligen med en guidad rundvandring i Rhodos gamla stad. Kunnig guide, som berättade om denna ö och dess mångtusenåriga historia. Från att ha varit eget land, till att i omgångar ha styrts av turkar, italienare, tyskar, och slutligen ett försök från England att göra koloni av Rhodos. Det slutade 1947. Folket reste sig och ön lämnades till Grekland.

Och nu är den uppenbarligen överlämnad till turisterna.

På gott, och lite på ont.

Å'du ... Det finns vackrare byar än Lindos i landet. Folegandros, Sifnos. Thira och Oia på Santorini, Paleochora och Chora Sfakion på Kreta, Kokkari och Manolates på Samos. Exemplen är som sagt många.




Lindos på sluttningen. Överst syns byns Akropolis.


Lite folk i rörelse. Se trängseln där alla skulle ta sig till, eller från Akropolis.

*****

Enna ...

.. elliniko diplo sitter fint på förmiddagen i Lindos by.


*****

måndag, september 26, 2016

Det är ju detta ...

.. med solnedgångar.


*****

Inte hade jag planerat ...

.. att det skulle vara mulet. Vad är detta för påhitt?

Nåja - Varmt är det ju i alla fall. Så man får väl låta bli att klaga.


*****

söndag, september 25, 2016

Dagens designpris

Den här lilla myggan (Jo, det är faktiskt en mygga.) träffade jag på på toalettens kakelvägg.

Den är rent näpen. 3-4 mm från nos till svans.

Fjärilsmygga är dess namn. Det finns 1500 olika arter i världen. Fullkomligt harmlösa, men har säkert betydelse i ekologin.


*****

Nä, alltså

Jag är ingen strandmänniska alls.

Så nu ligger jag här.


*****

lördag, september 24, 2016

Återbesök

Det är sex år sedan sist. Grekland har ofta varit målet för våra resor. Vi har alltid känt oss hemma här. Vi räknade ut härom året att vi bott på Kreta i 6 månader sammanlagt. Lägg därtill att vi dessutom besökt en mängd andra grekiska öar. Lesbos, Kalymnos, Folegandros, Naxos, Santorini, Amorgos, Patmos, Milos, Paros och Antiparos. Jo, tame'rackarn har vi inte varit på Lefkas och Samos också.

Men aldrig Rhodos. Nu blev det så att vi snabbt beslutade oss för en greklandsvecka. Då fanns i stort sett bara Rhodos kvar att välja. Åtminstone direkt från Luleå. Så då blev det så, även om jag har mina tvivel om den ön. För turistiskt för vår smak egentligen.

Men vi ger ön en chans. Fyra timmar och tjugo minuter tar resan. Bara det känns som trolleri. Vi installerar oss på fräscht hotell mitt i Rhodos stad, eftersom vi inte vill bo i de värsta turistghettona. Det finns enorma anläggningar med jättelika poolområden som komplement till stränderna, utanför stan. Stan känns då mera genuin, även om det dras en hel del i turisterna här också. Inkastare till restauranger och tavernor försöker övertyga om att just deras krog serverar den bästa maten. Vi avböjer vänligt men bestämt. Och vips såhittar vi ett genuint ställe inte långt från vårt hotell. Traditionell inredning. Grekisk publik. Det ser bra ut, tänkte vi, och mottogs med öppna armar.

Trevlig betjäning. Grekiska menyer. Enkelt och smakrikt. Servitören låter imponerad när jag beställer på grekiska och dessutom skiljer på "mia" och "enna". Man är ju polyglott.

Och som tur är sitter kunskaperna i så att jag beställer grekiskt kaffe "sketto", det vill säga utan socker. Jag har en gång råkat byta vokal i det där ordet och förorskat gapskratt och generade miner hos serveringspersonalen när jag beställde. ("Skatto" betyder skit.)

Härlig lördagkväll. Mätta blev vi. Med råge.

Nu tar vi tidig kväll. Vi vill ta igen förra nattens korta sömn.




*****

Från balkongen

Hav och berg. Det bästa av två världar. Det blå ljuset och den ljumma vinden.

Här kan man sitta och glo.


*****

Några timmar ...

.. senare, får vi en välkomstdrink redan vid incheckningen.

Söker skugga.


*****

Tidig morgon


*****

fredag, september 23, 2016

Varför ska man inte ...

.. låta sig bjudas på lunch, en ledig dag? Inte visste vi om det heller, där vi sammanstrålade med gode vännen Anders, vilket var bestämt.
 - Jag tar det här på mitt kort, sa han.
Den goda laxen på fänkålsbädd, slank ner utan protester. 

Så var det. Vi hade en hel del annat att stå i idag. Mer om det senare. I vilket fall blir vi kvar i stan ikväll. Inget lantliv. Vädret inbjuder heller inte till det, direkt. Idag känns hösten väldigt aktuell, med en dagstemperatur under 10 grader. Lite snålt. Lite halsduk.

Fredagsmys med mera fisk.
Det blir sushikväll.
Och TV

*****

Så vaknar vi ...

.. till en fullständigt osannolik historia, som inte står långt bakom fiktionens gränser.

En person anställd i Riksdagen lever med 5 olika alias och figurerar i mystisk fastighetsaffär med rysk, kriminell motpart.

Egor Putilov är det namn han för ögonblicket är känd som. Ja, inte den dömde ryssen i St Petersburg, utan den anställde i SD:s riksdagskansli. Partiet tycker inte att det är något problem.

Det säger en hel del om det partiet.

*****

torsdag, september 22, 2016

Tack och adjö

Vad fasen är det fråga om? Nu har jag i snart två dagar fått höra att ett känt skådespelarpar begärt skilsmässa. Detta trots att jag varken ser åt skvaller- eller slaskpress (Aftonsladdret eller Träckspressen).

Nej, denna händelse rapporterades i Aktuellt igår, illustrerat av et filmat inslag där två våpiga tjejer skakande och storgråtande gav uttryck för bottenlös sorg över det inträffade. Jag var mest förstummad.

Hör och häpna! Idag togs nyheten upp i P1 Kultur också.

Tydligen håller världen på att gå under.

I alla fall för mänskligheten.

*****

onsdag, september 21, 2016

- Det måste vara ...

.. Lisa, tänker jag när jag får syn på henne nedanför rulltrappan. Ser henne bara i profil, men känner mig rätt säker på min sak. Hon grejar med sitt, nuförtiden gråa men kraftiga hår.
 - Nämen, säger hon, när jag ställer mig rakt framför henne och tittar. Hej på dig. Är det verkligen någon som känner igen mig här i stan.
En stor kram, får jag.
 - Ja, sa jag. Visserligen har du blivit väldigt "blond", men nog känner jag igen dig.
Lisa och jag växte upp på samma gård här i stan, när vi var barn och gick i samma klass i småskolan. Visserligen har vi också följt varandra sporadiskt genom åren. Hennes mamma bodde granne med oss på gamla dar. Men våra vägar har också skilts i perioder. Hon har jobbat på flygbolag och bor nu i Västerås.
 - Västerås, säger jag frågande. Det är den mest profillösa stad jag vet, nästan.
 - Va!? Där är det så trevligt, säger hon.
 - Säkert. Men om jag t.ex. tänker på Örebro, så får jag en bild av slottet. Tänker jag på Borlänge så ser jag en av de tristaste stadskärnor jag känner till, för min inre syn. Helsingborg - och Kärnan, eller Dunkers kulturhus kommer upp i huvudet. Västerås ..... Helt blankt! Och ändå har jag varit där.
 - Men, ... försöker hon avbryta mig.
 - Hur kan du bo där, skojar jag.
 - Du vet - Min dotter bor där. Och så har jag ju de andra barnen i Stockholm.

Vi pratar vidare en stund om ditt och datt. Många skratt. Vi har samma humor. Hon har sin syster med sig; står i kö i kassan lite längre bort.
 - Din syrra ser jag ju då och då. Hon bor alltså kvar i stan, frågar jag.
 - Jo, hon bor kvar.
 - Ja, hon är ju trevlig hon, säger jag.
 - Hörrö!!! Men ha det så bra då.

Vi skrattar och säger hejdå.

*****

Ibland ...

.. tror man knappt att det är sant.


*****

Sätter mig ...

.. på biblioteket med ett par tidskrifter och låter mig distraheras av utsikten över Norra stadsfjärden då och då.


*****

Stamkund

För vilken gång i ordningen vet jag inte riktigt. Men det sista året (nästan exakt), har jag idag uppsökt Hälsocentralen igen för sjätte, sjunde gången, tror jag. Det är fler gånger än jag har behövt göra sammanlagt de föregående 30 åren! I fjol fick jag ju en märklig "förkylning" i september, som låg kvar och skvalpade till i februari med fyra läkarbesök som resultat. Nu i augusti - september har jag ju också råkat ut för hjärtfladder och till och med varit på akuten.

Idag gick jag dit igen. Ja inte till akuten, men till en sköterska på vårdcentralen. Ett elakt insektsbett i ena hälen, har börjat vätska sig hejdlöst, efter att en blåsa, som byggdes upp kring bettet brast. Det låg precis i skokanten och kliade tidvis kraftigt.

Bettet inspekterades noggrant. Ingen infektion.
 - Det är förmodligen ett elakt knott. Vi har haft fler, som råkat ut för detta nu på sensommaren. Men det är bara att sköta om det, så försvinner det efter ett tag. Köp avlastningsplåster, Alsolsprit, antihistamintabletter och se till att det är torrt, så lång möjligt, så ska det nog gå till sig. Men det kan ta lite tid.
Sa den glada sköterskan, sedan hon fixat till ett avlastande förband, som skydd mot skokanten.

 - Tack, sa jag, och gick och köpte ett halvt apotek. 


*****

tisdag, september 20, 2016

Vad är det för fel med um

Dags för lite språkspaning. Även om jag vet att jag tagit upp precis detta fenomen förr, så gör jag det igen.

Det gäller de där orden som slutar på -um, som verkar vara väldigt svåra att uttala. Bara idag har jag hört flera exempel. En polis i Malmö hade "ett brett spektra" av anledningar till bilbränder. Ett kommunalråd i Växjö hade elever i kommunen i ett "högstadie". Däremot hade hon också ett "gymnasium". Det hedrar henne.

Exemplen är många. Det finns en uppgift på att vi i Sverige använder 2060 ord, som slutar på -um. Många av dem är från vetenskapsvärlden förstås, där mycket baseras på latin.

Så vad är det som är så svårt? Ska det sluta med att vi sitter där i våra lägenheter på tre re och kök, läser sagor för barnen om björnen som skräms; bre, bre. Eller egås på fredagskvällen med lite vin, kex och Allere-ost.

Jag säger bara: Gå hem och skölj munnen med Vademece!
Och lär dig vad det heter.

Nästa gång ska vi ta ord som slutar på -o.
Spännande, va!?

*****
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

måndag, september 19, 2016

Läget

Bomber i New York.
Ryssland hotar Sverige (och gläds åt sitt pajasval där 48% röstat, och 52% av dem röstat på Putte.)
Tyskarna har glömt Hitler och röstar högerextremt i Berlin.
Fluor är jäääättefarligt.

Ja, det är väl bäst att man stannar i stugan.

*****

söndag, september 18, 2016

Minnen

Jag skriver inte dagbok, förutom lite dagliga anteckningar om väder och temperatur i en femårsdagbok i stugan. Där skrivs förstås även kort om något speciellt inträffat under dagen. Eller en notering om att "vi bytte batterierna i brandvarnarna".

Elisabet i Halland har också haft funderingar om folks dagboksvanor, och jag själv tycker att min blogg får duga.

Här kan jag titta tillbaka på händelser under de senaste 11 åren. Så länge har jag hållit på.

Idag den 18 september kan jag till exempel gå tillbaka till detta datum 2006. Tioårsjubileum, alltså.

En amiralfjäril har fattat tycke för mina blåbärsfläckiga fingrar. Mamma Ina, då 92, beundrar.
*****

Söndagsfunderingar


Vissa dagar är bara såhär. Inget särskilt händer. Jag stiger upp. Äter frukost. Lyssnar på Godmorgon världen i P1till slutet. Sista kvarten på rygg på soffan. Slumrade jag inte till en smula också? Jo, det tror jag bestämt.

Inte vet jag, men snart blir jag nog fullständigt immun inför världens alla tokigheter. Där finns snart inget mer att kommentera, eller fundera över. Det skrämmer mig mer, egentligen.  Att jag blir likgiltig.

Nu har vi ju begåvats med ett fantastiskt väder den senaste tiden. Inte sommarvarmt, men definitivt sommarsoligt. Och vindstilla. Hören och häpnen. Så har det varit hela helgen. Så givetvis måste vi ut en sväng för att bara se oss omkring. Och eftersom jag är begåvad med en användbar mobiltelefon, ställer jag in den på 35 minuter på alarmet. Ställde ju precis  in en av mina bästa sockerkakor i ugnen. Det innebär att långa rundan är utesluten den här gången.

Det får bli improvisation. Inspekterar vägkanterna, som "skördades" härom kvällen. Jodå, han har skött sig rätt fint. Det ser ut att vara noggrant gjort, även om han inte riktigt orkat med bortrekanten på vårt dike. Men vi är vana. Vi får ta tag i det själva. Som vanligt. Känner oss lite mobbade, eftersom ingen annan råkar ut för samma sak.

Kommer hem precis i tid till att larmet går och kakan åker ut ur ugnen. Det doftar gott i hela huset. Dessutom är nu klockan 12.30. Alltså dags för vårt elvakaffe. Så skönt att sitta ute i solen. Lagom varmt. Stilla. I alla fall tills jag bestämmer mig för att ta itu med den där dikeskanten. På med utrustningen. Startar röjsågen och iväg.

Så här händer ingenting. Förutom att jag träffade en näpen Rostvingelarv och en Fjällbjörkshöstmätare, förstås.

Stort!




*****