Inspirationen tryter

Ibland har man inget att berätta. Då har jag fått lära mig att man ska sätta sig vid datorn ändå och skriva. Alltid blir det nå't. Kanske.

 

Det är ju så att man ofta gör mycket mer än man tror på en dag. Saker man inte tänker på. Och så kan man ju lyssna till Spanarna i P1 en stund, och få lite insikter i diverse ämnen. 

 

Andra spännande saker är att man går och handlar. Två kassar släpas hem, tvärs över gatan från vår närmaste butik och fyller på förråden. 

 

Eftersom vi båda ingår i bostadsrättsföreningens styrelse (Ja, jag är bara suppleant.), har vi fått vissa ansvarsområden. På vår lott står soprummen. Inte så att vi ska städa upp och göra snyggt, men ibland måste man fixa lite. Idag blev det nya skyltar, för att folk ska veta var olika saker ska läggas. Konstigt nog verkar en del ändå inte begripa vad som står på skyltarna, utan chansar vilt. Vet inte vad det är för folk, eftersom de allra flesta här verkar normalbegåvade och förmodligen läskunniga. 

 

Men ibland krävs insatser från vår sida.

 

I övrigt lugnt. 

 

Man kan stirra ut genom köksfönstret också.

  *****

Det går ...

.. utför,  utför och utför med demokratin här och där.

Har vi börjat vänja oss? 

*****

Ovanligt öde ...

.. på gymet idag. 

Men så slog det mig - dom är hemma och vispar våffelsmet.

*****

En sån där dag ...

.. då man inte gör nå't vettigt. Eller också är det det man gör - dvs ingenting. De dagarna är säkert också värdefulla på något vis. Det är bara lite svårare att upptäcka vilka fördelar de har.

Nåja - lite promenad blev det i alla fall. I blåst. Det var jobbigt att vara flagga idag. Eller också kanske det är kul, pirrar i 'magen' ...

Men går man sönder av vindarna kan det inte vara så roligt, tror jag. 

Själv drar jag mig tillbaka på eftermiddagen. Det får bli en stund med boken, som jag har lite svårt att komma in i. Började tänka på den tidigare idag och det slog mig då att jag inte kan berätta vad den handlar om. En del böcker är så, och det brukar ju reda ut sig. Den får hundra sidor. Har inget hänt då, så får den åka in i hyllan och stanna där.

Dagen går vidare.

*****

2025 ...

.. marsvinter. 

Jojo!

*****

I kvarteret intill ...

.. vårt, här i stan bjuds en gång per år norrbottenskonst i en gigantisk utställning i tre våningar. Det är Länsförsäkringar som öppnar sitt kontor för allmänheten. Och den kommer. I mängder. Det blir trångt i korridorer och kontorsrum, som är konstverkens plats.

Här blandas många olika tekniker och genrer. Britta Marakatt Labba, numera med världsrykte för sitt broderande.

Sven Teglund, som brukar kommentera här i bloggen ibland. 

Erling Johansson, en annan kändis.

Nils Nilsson-Skum

Statyetter, foto, oljor och akvareller. Som sagt - stor variation. Vi orkade inte riktigt med allt,  tyvärr. Det blir övermäktigt med 142 alster. 

Men skönt med det man ser.

*****

Och alla ni ...

.. som viftat undan mina teorier om att ungar/ungdomar som spelar dataspel, påverkas, avtrubbas av våldsskildringar ...

Ni kan ju börja läsa här.

Eller lyssna till Konflikt.

Och du som jobbar med att skapa våldsamma  dataspel, sök terapeut!

*****

Så körde vi om

Vårdagjämning idag, liksom internationella groddagen. Och säkert är det någon som fyller år också. 

Denna dag, den 19 mars, är Luleådagen 12 timmar och 19 minuter lång. Malmö orkar bara 12 timmar och 14 minuter. Stackars er i Sydsverige! I ett halvår kommer det att vara längre dagar hos oss.

Att grodorna fått en dag har jag fått lära mig idag. 20 mars är nämligen World frog day. I alla fall i år. Men lägg inte datumet på minnet, för det verkar variera. 2017 var det nämligen den 29 april som grodorna firade. 

Nu får man ju ta till lite vadsomhelst för att fira något kul. Det skadar inte. Tråkig omvärld. Trist vinter.

Apropå vinter så har jag hävdat att den gångna (Fast egentligen ska den vara kvar ännu, i våra trakter.) vintern har varit exceptionellt tråkig. Jojo-vinter. Kallt, varmt, kallt, varmt, regn ibland, snö emellanåt. Inbillning verkar många andra hävda. Men igår fick jag medhåll från SVT:s meteorolog med det lockiga håret (kommer inte ihåg vad han heter), som också hävdade att vintern i norra Sverige har varit heltokig. Han valde inte just det ordet, men han menade det. 

Idag bevittnade jag klimatförändring under promenaden, där havsisen nu, på grund av 8 plusgrader härom dagen är spolierad på sätt och vis. Det är ingen fara med hållbarheten. 60-70 cm tjock, lär den hålla ett bra tag. Men ytan! Där hjälper knappt broddar ens, nu när det varit minusgrader (Vad sa jag om jojo?) igår kväll och i natt. 

Minst hela mars månad ska den vara intakt. Ifjol var isvägarna officiellt öppna till slutet av april.

Låt oss få se fram emot en bättre vinter nästa år.

Vattensjukt

*****

Repris

Vi gjorde ett återbesök till Anders Sunnas utställning på konsthallen här i stan. Det gav en hel del extra till det förra besöket.

Onsdagar klockan 12.30 blir det nämligen guidad visning av en duktig, ung konstpedagog. Han berättade saker om de gigantiska målningarna som åtminstone jag hade förbisett.

Mycket värdefullt.

*****

Här ligger jag ...

.. på akuten sedan igårkväll. Blod i urinen ska undersökas.

Jag mår egentligen inte dåligt. Men det är så trist.

*****

Ny bok

Din tid kommer av Carl-Johan Vallgren, hamnade på mitt sängbord från och med idag. Jag har tidigare sagt att jag gärna läser spänningsromaner, men försöker undvika 'polisångest', dvs böcker där någon avdankad utredare ska ta tag i något som hänt. Blir så less på sånt.

Nu är den här boken inte helt befriad från sådant, men jag har hört talas om den så pass mycket att jag ger den en chans.

Vi får se hur det går.

*****

Inte hittar vi på ...

.. något mera kreativt än att ge oss ut på isvidderna. Ja - det ska i så fall vara att vi gick i en omvänd riktning, jämfört med vår vanliga. Men det gick bra det också. Anledningen var att försöka gå i medvind, eftersom den var både frisk och iskall. Det gick sådär.

Skönt att komma hem till en kopp kaffe, eller två, och skidåkare på teve.

Många traskar ut till våfflorna på Gråsjälören i medvind. Undrar vad de tycker om hemvägen?

*****

Rapport från ...

.. en annan verklighet. Eller i varje fall en vinkel av ett annat liv. Nämligen militärtjänstgöringen - eller lumpen, som det för det mesta hette.

Jag var lite 'skakis' för att göra lumpen. Egentligen hade jag väl helst velat slippa. Men inkallningen kom och jag tog mig i kragen och ställde upp. Det fanns inget val.

Min lott var att bli artillerist i Boden. Och jag blev utbildad till bandkanonförare. En bamsemaskin på 52 ton som kunde skjuta stora bomber så långt som 26 kilometer, om jag minns rätt. Jag, som inte var ett dugg motorintresserad hade plötsligt till uppgift att tryggt och säkert föra fram denna pjäs med hjälp av, inta bara en, utan två motorer. En kolvmotor från Rolls Royce och en gasturbinmotor från Boeing, fanns under luckorna framför mig, där jag satt nedsänkt i en 'brunn' med möjlighet att antingen sitta med huvudet ovanför kanten, eller att använda sig av periskop nedsjunken med stängda luckor ovanför.

Det blev en lärorik tid, med goda kamrater ur olika samhällsskikt från alla delar av landet. Det blev helt enkelt kul. Sommaren var varm. Mycket varm. Och den efterkommande vintern rekordkall, då jag fick uppleva en tältnatt i minus 44 grader.

Hem fick man inte åka så ofta. Så för att föräldrarna skulle ha lite koll, fick jag helt enkelt skicka brev och berätta. Man kunde ju skriva för hand på den tiden. 90 öre kostade det att skicka, så det hade man råd med.

Klicka på bilderna för bättre läsbarhet.

Brev till mamma på stuga-adressen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 *****

Undrar hur det känns ...

Klipp från NSD

.. att bli akterseglad. Att man missar en buss eller ett tåg, är barnlekar i det sammanhang som gäller här - i rymden, alltså.

Två astronauter sitter isolerade sedan drygt ett halvår (Ja, de skulle ha kommit hem efter tre månader, men det sket sig. Nu blir det alltså minst nio.)
i sin lilla kapsel, utan chans att ta sig hem till jorden. De fick i somras veta att de skulle tas om hand i februari i år. Men nu har det också gått åt pipan, sedan det visar sig att den farkost som skulle hämta hem dem har problem och inte kan användas ännu. 

Men hur mår de två, undrar jag? Hur räcker maten? Vad får de för annan stimulans. Är de goda vänner hela tiden? 

Och hur i herrans namn vågar nya astronauter avlösa de de två. Det är nämligen avsikten. Den farkost som ska hämta hem dem, har fyra nya besättningsmänniskor som ska ta vid.

*****

UPPDATERING: Idag 15 mars på morgonen, rapporteras att hjälp är på väg. På söndag lär de få hjälp.

UPPDATERING 2: Jag har tydligen missat något i sammanhanget.  De två har tydligen inte varit ensamma däruppe. Men när har övriga kommit dit? Och varför har då inte de två strandade kunnat tas hem? Hm?

Måste man ...

.. anpassa sig? Att fixa en kopp kaffe eller två, har aldrig varit något problem i det här hushållet. Vi har alltid avhållit oss från krångliga kaffebryggare och har aldrig investerat i någon espressomaskin, eller liknande. 

Dels tar såna mackapärer plats, är fula, och tar tid för att framställa några koppar. Nej - här har enkelheten fått råda. Så kallade bistrobryggare är vad som gäller. En kanna, en 'sil'. Två delar. Idealiskt. 

Men nu fick man en käftsmäll i dagens nyhetsflöde. Det visar sig nämligen att kaffet inte filtreras ordentligt i våra 'apparater'. Det kaffe som serveras innehåller beståndsdelar som kan orsaka ohälsa i hjärta och kärl. Det låter ju jättefarligt.

Nu rekommenderas bryggtratt med filter; dvs det som gällde förr i tiden, innan bistrobryggaren dök upp.

Vår konsumtion är inte så stor. Tre koppar om dagen är det vanliga. Kanske kan man fortsätta med sina snygga tvådelarskannor. Gott blir det i vilket fall.

*****

Och däääär ...

.. kommer snyggaste bilen i Sverige in för besiktning. Precis som varje år. Och naturligtvis på Svensk Bilprovning, eller bilprovningen som det numera benämns.

Och naturligtvis blir man trevligt mottagen av välkomnande herrar som naturligtvis ger högsta betyg åt vårt fordon. Naturligtvis, som varje år.

Pigg 15-åring.

*****

Inspirerande ...

.. föreläsning idag på Aktiva seniorers månadsmöte. Det handlade om odling på små ytor. Pallkragar, stora krukor, på balkonger etc.

Det blir en viktig upogift i viss mån, eftersom tiderna är som de är.

Här fick vi lära oss att fröer kan sättas även om det är frysgrader och snö. Frön 'känner' när det är dags att gro.

Att så i omgångar ger längre skördetider. 

Så nu är det bara att sätta igång.

*****

Såhär ...

.. ska inte mars månad se ut.

Men det gör den.

*****

Det blev en tur ...

.. till stugan, denna överraskande soliga dag. Vi hade våra funderingar om att stanna ett par nätter. Men andra angelägenheter i veckan gjorde att det bara blev en dagtripp för att titta till.

Träffade en liten fjäril på altanen. Kanske en Agonopterix hypericella. (Ej definitivt bedömd.)

Fika blev det, med 5-milalopp i radion, innan vi gav oss av hemåt igen.

*****

Dystert

Här hade vi tänkt tillbringa helgen i stugan. Äntligen! Det har blivit väldigt dåligt med de vistelserna i vinter. Men nu fanns det hopp. Som grusades.

Vi sköt upp planerna en dag. Åka ut på lördag istället för fredag, bara för att prognoserna såg bättre ut. Men tji fick vi.

Regn och plusgrader på kalla vägytor.

Den här vintern går till historien. Och det är inte av den smickrande sorten. Nej - det här är absolut den sämsta vinter jag upplevt. Absolut! Liknar inget jag varit med om förr. 

Många gläds åt den tidiga våren. Utan att tänka lite längre. Ungefär såhär har hela vintersäsongen sett ut. Ett jojo-liknande väder. Februari månad med värme långt utöver det vanliga.

Klimatförändringar är inget att glädjas åt. 

Vill bara få det sagt.

Mars månad???

*****