Var e' ...

.. alla? Ovanligt lugnt på gymmet idag. Men de sitter väl hemma och tittar på branden i Köpenhamn, förstås.

*****

Och idag ...

.. hände ju rakt ingenting att berätta om. För ni vill väl inte veta att jag tog en promenad efter frukost, för att möta Benke som gjort ett gympass, och som slutade med att vi åt lunch när vi kom hem. Eller hur?

Sen blev det ännu en slinga med apostlahästarna, som så småningom avslutades med en kaffe och en kardemummabulle på Smedjans fik, varpå jag gick och kompletteringshandlade för middagen, som blev en vansinnigt god korvsoppa gjord på rester av en lasagnefyllning som legat i frysen och väntat på att jag skulle inspireras av den.

Det var väl heller inte så intressant?

Gonatt.

*****

Vintern ra ...

..-sar ut bland våra fjällar. Drivans blommor smälta ner och dö.

Det går undan nu. Dryga 10 plusgrader och sol gör jobbet. 

Den här vintern har varit märklig. Kall (-34 som kallast här hos oss.) och varm (En hel del plusgrader i februari.), blåsig och grå. Lika bra att den ger med sig nu.

Isarna börjar gråna ser jag när vi går en runda. De populära isvägarna är blöta. Men folk traskar på så länge det går.

Badsäsongen är i full gång genom hela vintern.

Vintern ra ...

*****

Vad ska vi göra ...

.. åt det religionförgiftade området i världen, som kallas mellanöstern?

*****

Sådär'ja

Så har grannen Åke inlett jobbet för att öppna grillningssäsongen på vår innergård. Det var ett jättejobb. Men han klarade det galant.

*****

Styr din plog över de dödas ben

Jag fastnade aldrig för Olga Tukarczucs litteratur efter att hon blivit hedrad med Nobelpriset 2018. Jag läste då hennes roman Löparna. Men, som sagt, ingen succé.

Alltså gick jag ikväll till Norrbottensteatern för att se en föreställning baserad på en annan av hennes verk. En lite mystisk historia, som på ett delvis skämtsamt sätt handlade om mord. En deckare kan man kanske kalla det. 

Det var underhållning. Härliga karaktärer. Rätt mycket mystik. En pusseldeckare om makt, gränser och kärleken till den gåtfulla naturen. Så beskrivs den.

Men varför pjäsen heter som den gör ... det vet jag inte.

Snygg scenografi

*****

Nåja

Det blev en total innedag. Gråvädret gav sig visserligen så att vi kunde smita ut och ta en fika. Men faktum är att precis när vi gav oss iväg, så började strilandet igen. Så det blev direkt till kaffet, utan omväg.

Hemma igen blev det blåbärssyltkokning och surdegsbrödbakning. (Ja - åtminstone jäsning. Till imorgon.)

Alltid nå't.

*****

Gårdagen gick ...

.. obemärkt förbi. 

Nu får vi se vad denna onsdag har i sitt sköte, förutom underkylt regn.

*****

Det gäller ...

.. att vara om sig och kring sig. 

 

Varje vecka får jag ett mejl, som berättar om min butiks 'specialerbjudanden' för just de närmaste dagarna. Det är ofta bra erbjudanden, baserade på de varor jag brukar köpa. Men de försöker också locka mig till för mig nya produkter. De struntar jag oftast i. 

 

Idag var det en tvåliters juice, som jag kunde tänka mig och den åkte i korgen. Jag hittade också något annat som passade.

 

I snabbkassan signalerades 'avräkning', och en av de trevliga tjejerna som jobbar där dök upp som på en given signal. Och en så'n hade hon fått. 

 

Kvittot

Det var då jag upptäckte att jag minsann fått fullt pris för den där juicen. Påpekade det, men hon hävdade att apelsinjuicen inte ingick i specialpriserna. Hon hämtade butikens veckoblad och pekade på apelsin/mandarin/äpple som skulle vara de giltiga sorterna. 

 - Jamen, det var ju apelsin jag har tagit, sa jag.

 - Nej, men det gäller bara för apelsinmandarinäpple-juicen, sa hon. 

 - Jaja, vi struntar i det. Jag tar den ändå, sa jag och traskade hemåt. 

 

Klipp från mejlet.

Men jag blev fundersam. Slog upp mitt mejl, som visade precis apelsin/mandarin/äpple. Alltså tre alternativ enligt mitt sätt att se det. Så jag gick tillbaka, träffade en annan expedit, som följde mig till juice-kylen. Jag ville nämligen se den där apelsinmandarinäpple-juicen.

 - Nej, den har vi inte, konstaterade hon. 

 - Jag tycker ni ska prata med mejl-redaktören. Snedstreck betyder enligt mig 'alternativ'. Inte något hopblandat. 

 - Okej, sa hon. Jag går och hämtar ett tillgodokvitto.

 

Så nu har jag fått min juice. Till rätt pris. Jag till och med lite billigare än det skulle ha blivit, annars.  48.95 - 25 = 23,95. Jämför med specialerbjudandet till höger.

 

Rikedom

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

*****

Så sant!

Aprilsnö, fåragö.

*****

Bete dig

Jag är rätt så intresserad av mänskligt beteende. Inte uppträdande vid speciella tillfällen, utan det allmänna skicket. 

Nedanstående noteringar är förstås inte allmängiltiga. Men jag pekar på vissa mönster. Jag hoppas ingen av dem  är du.

Dagens stadsrunda redovisade ett par fall av den diagnos jag kallar osocialitet. Det innebär totalt ointresse för medmänniskor. Går man, som jag, på en promenadstig där man kanske möter en människa var tredje minut - det är lugnt, alltså - så förundrar jag mig över att den man möter går och stirrar ner i marken hela tiden. Inte en enda höjd blick, när vi passerar varandra med en meter emellan oss. Jag kunde lika gärna ha varit en blodtörstig tiger, eller vampyr, och kunnat ta för mig ett skrovmål om jag var lagd åt det hållet. Den jag möter har ingen aaaaning om omvärlden.

Sedan har vi ju förstås de där som går med hörlurar. Helt avskärmade från allt och alla runtomkring. Ser dem till och med på trafikerade gator mitt i stan, där de traskar ut i körbanan utan att ens snegla åt höger eller vänster. Självmordskandidater, kanske?

Omvärldsförnekare av annan art finns också. För några år sedan läste jag på ett facebook-forum där det diskuterades om nedskräpning. Främst det som 'vanliga människor' står för. Karamellpapper, fimpar och annat liknande.

 - Men det finns ju ingenstans där man kan göra sig av med det.

Så skrev en kvinna med omvärldsförnekandediagnos. 

Idag kollade jag, liksom då, hur det ser ut med papperskorgar längs vår gågata. Det var dit hennes klagomål var riktade. På den kilometerlånga sträckan fann jag inte mindre än 32 papperskorgar. Och då är det korgar av soptunnestorlek. Väl synliga. Mycket väl synliga. Till och med olika behållare för olika sorter av avfall. Tydliga anvisningar i färgglad formgivning.

 

När det där inlägget skrevs minns jag att jag hittade 25 stycken, vilket jag också skrev till henne. Någon respons på kommentaren dök aldrig upp.

 

Var detta sista fall ett exempel på osocialiet? Dvs. att hon gick omkring med blicken ner i marken hela tiden och missade omvärlden?

 

När jag går ut är jag nyfiken. Jag vill se, jag vill höra, jag vill ta in min omvärld. Notera händelser. Höra fågelsång. Gärna heja på folk jag möter efter en promenadstig, vilket i sanningens namn också inträffar. Men det är när jag träffar en annan nyfiken människa, som möter min blick, och registrerar att jag är där. 

 

Eller är det fel på mig?

*****

Jag rapporterade ...

.. igår att vi inte sett till några utpräglade flyttfåglar här hos oss ännu. Undantaget är gråsiskorna. De räknas egentligen som stannfåglsr. Men mitt i vintern har jag aldrig träffat på dem, trots att litteraturen säger att mina trakter är "övervintrings- och häckningsområde". De små grå fåglarna med en blodröd panna, och ibland bröst. Charmiga, snabba. Kommer sällan ensamma, utan i flock.

Nu fick jag bara mobilbilder genom köksfönstret. Men det får duga.

*****

Lägesrapport

*****

Genom tysta skogar ...

.. går vi i det vackra vädret. Hör en del småfåglar träna på vårsång. Men några flyttfåglar har inte synts till hos oss, om man inte räknar gråsiskan, förstås. Men våra vintervänner duger gott.

En rundtur där vi möter bushundar från grannsamfälligheten och en bushund från vår egen.

Den slutar med våffelparty. Hjortron och grädde. Skönt när man kan grädda dem på altanen. Oset får sprida sig i grannskapet. Inte i köket.

Dagen går vidare.

Våffelbruket i skogen vid havet.

Hälsokost

*****

Skit också

Här hade vi tänkt några dagars vistelse i vinterlandet i stugan i skogen vid havet. Härligt. Särskilt som sol utlovats.

Jaha - vad händer? Jo, vattenkranen vill inte leverera. Och den skyller förstås på pumpen. Men den funkar. Men något vatten syns inte till.

Nåja. Vi är ju rätt preppiga. Alltså  tar vi fram vattendunkar och pulka och drar iväg till samfällighetens pumphus och fyller förrådet.

Men det var ju inte vad vi tänkt.

 - Okej. Vi stannar väl till imorgon, då. Så får vi se.

Jag fortsatte att jobba med en väderanläggning som plötsligt beslutat sig att arbetsvägra, efter snart två års anmärkningsfri funktion. Den registrerar inom- och utomhustemperatur, lufttryck, ljudnivå, luftkkvalitet och nederbörd. Och det bästa av allt; anläggningen redovisar sitt jobb på våra mobiler. Vi kan kolla att allt är okej även när vi är hemma i stan.

Men se, detta ville inte rätta till sig, trots ominstallation med flera försök. Utfört enligt den handledning som finns på nätet. Bruksanvisningar är ju så rätt ofta. Nu förväntar vi oss att den plötsligt bara ska funka. 

För nu kan vi åtminstone glädjas åt att plötsligt gick vattenanläggningen igång. Jippieee!

Nu kan vi njuta istället.

*****

Jaha ...

.. Och var har du hållt hus hela påskhelgen, då???

*****

Förväntansfull

Ny bok påbörjad. Brandmannen av Ulf Kvensler. En 'psykologisk thriller', sägs på omslaget. Det brukar jag gilla mer än de vanliga kriminalromanerna. 

Förväntningarna är stora, mycket stora. För jag gillade hans förra bok Sarek väldigt mycket. Den var ju nästan gastkramande. Den handlade också om trakter som jag vandrat i. Inte heller var det femtielva karaktärer som jag skulle ha i minnet samtidigt. Det räckte gott med fyra personer. 

Vi får se hur det blir med den här boken. Hittills (de 40 första sidorna) har den tyvärr handlat lite för mycket om fotboll. Det är ju inte min tekopp, förstås. Men det kanske reder ut sig.

Förväntningar.

*****

Stan ...

.. har klätt sig i vitt igen. Inte mig emot. Det blir ljuddämpat och rent. Visserligen bara i kosmetisk mening. Men det är ju bara början av april. Våren kommer i maj och då brukar den explodera i sommar rätt snart. Ljuset dygnet runt sätter fart.

'Rundtur' i lite äldre delar av innerstan ger ofta nya intryck.

 

 

*****

Allti' nå't

DN:s söndagskryss klart på en söndag!

Inte illa.

Ofuskbart.

*****

Konstig dag

Påskdag - märklig på  något oförklarligt sätt. Inget hände. Vi steg upp efter god natts sömn. Åt frukost som vanligt. Klädde oss så småningom. Gick ut på en promenad. Vädret sisådär. Grått ända tills vi kom hem. Då blev det sol i någon timme. 

Sysslolös eftermiddag. Jag sa till Benke att den här dagen blev hittills som barndomens långfredagar. 

Nåja - vi så klart en film som vi stängde av igårkväll. The Courier. En spionhistoria med verklighetsbakgrund från Kubakrisen på 60-talet. Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Den var lite komplicerad att hänga med i, men det redde ut sig. 

Kommer du ihåg Kubakrisen. Jag gör det. Tog den kanske inte riktigt på det allvar som den egentligen var. Minns att vi skojade om den i skolan. Hur vi planerade sabotage mot ryssarna, när de skulle komma tågande över skolgården, med mera.

Nu återstår resten av dagen. Vi får se om den 'repar sig'. 

Promenadfynd. Alltid något.

*****